Onsdag
Klockan är 16.20, jag sitter i soffan och snörplar igenom Canal+ och har inte klätt på mig ännu. Gjorde inget speciellt igår mer än se MFF mot Fullham för att sedan komma hem igen för att sedan sova, så pass gott att jag inte vaknade fråns klockan hade slagit 14.00. För att sedan strosa omkring lite i lägenheten, ta en tur ut på balkongen, fundera på att gå ner att träna men sedan inse skönheten i att inte göra något, det vackra i att ha semester och bara vara en soffpotatis i dess fulla drag.
Så jag skapade en lite lättare plan för dagen och skapade dagens välfärd. För att slappa kan jag inte göra hela dagen, jag ska ju ut på en middag ikväll som jag vill minnas ska vara vid klockan 19.00 och för att få en snabbstart på energin som ska väckas igen så tänkte jag stanna kvar på soffan fram till klockan 17.00 för att sedan gå upp och göra en jägertee, dricka den i lugnan ro medans jag läser nyheterna i en 20 minuter för att sedan spela lite gitarr i en 40 minuter, balsamera mig i duschen, trycka på ythöljet av kläder, kama benan och se till att lukta gott för att sedan sätta mig ner med en Lagavulin 16, förbarma mig över att jag inte har någon Cohiba hemma (ger det 5 minuter så att bitterheten består. För lite bitter måste man vara, det är ett tecken på att man förstår verkligheten). Men att sedan dra upp ett leende av whiskyn, koppla av 5 minuter för att sedan få på skorna och lämna dörren.
Semester är så fint att jag till och med planerar min slöhet för att det inte ska bli för mycket - Jag tror aldrig jag mått bättre. Detta för en inre sikt om vad välfärd verkligen är
Så jag skapade en lite lättare plan för dagen och skapade dagens välfärd. För att slappa kan jag inte göra hela dagen, jag ska ju ut på en middag ikväll som jag vill minnas ska vara vid klockan 19.00 och för att få en snabbstart på energin som ska väckas igen så tänkte jag stanna kvar på soffan fram till klockan 17.00 för att sedan gå upp och göra en jägertee, dricka den i lugnan ro medans jag läser nyheterna i en 20 minuter för att sedan spela lite gitarr i en 40 minuter, balsamera mig i duschen, trycka på ythöljet av kläder, kama benan och se till att lukta gott för att sedan sätta mig ner med en Lagavulin 16, förbarma mig över att jag inte har någon Cohiba hemma (ger det 5 minuter så att bitterheten består. För lite bitter måste man vara, det är ett tecken på att man förstår verkligheten). Men att sedan dra upp ett leende av whiskyn, koppla av 5 minuter för att sedan få på skorna och lämna dörren.
Semester är så fint att jag till och med planerar min slöhet för att det inte ska bli för mycket - Jag tror aldrig jag mått bättre. Detta för en inre sikt om vad välfärd verkligen är
Hemma igen
Hittar inte riktigt ordet att börja med. För inte är det äntligen och inte är det härligt att vara hemma igen, men ändå så är det att vara hemma. Känns därför bra då jag älskar mitt fina Malmö så otroligt mycket.
Men hur som helst, åter igen så hamnade jag på ställen som var helt underbara. Warszawa som var så otroligt mycket mer internationellt än vad jag trodde med hus som var bra mycket högre än vad jag trodde fanns där. En shopping och matkultur som var helt underbar vilket ledde till att jag gick ex antal mil under de 3 dagarna som jag var där.
Kroatien fanns det väldigt mycket fint också, inte att glömma hur underbar stadskärnan av Dubrovnik var och även där såväl shopping som mat var av hög klass. Prisläget var även lite högre än Polen men valutan för det man åt var hög och maten blev mycket, detta ihop med att man åt med brorsan som kände till de bästa resturangerna samt så till att man åt förrätt, huvudrätt, sallad och efterrätt så kände jag mig lite svälld efteråt. Inte för att det hade varit fel att motionera där eller att det är fel och fult med trappor, dock så var allt trappor upp och ner, något mina knän inte riktigt tycker om. Så för var trappa som jag gick så fick jag stretcha knänan så fort som jag kom upp för att ens klara av att gå. När jag sedan ändå säger att det var värt det och att semestern var underbar så kan ni kanske förstå hur vackert och bra det var.
Men mer förvånande var nog Bosnien, ett land som man som svensk har lite svårt att förutspå på förhand och en destination som jag inte tror någon av mina vänner pratat om då jag bortser från min bror. Det märktes att folket inte hade lika mycket pengar som i Dubrovnik då man fick bra mycket mer för pengarna samt att det var mindre internationellt. Kanske en del som gör det lite mysigare och mer gediget.
Var förutom i brorsans hus i Ivanica i en mindre stad på runt 70.000 invånare omringad av berg som stärckte sig uppåt med en otroligt fin liten kyrka på en stor kulle ganska centralt i stan. En stadskärna av många olika små butiker av alla slag med glad personal som pratade det egna språket. Men att tolka från deras leende och deras glöd så verkade dem väldigt snälla och trevliga.
Vad som utmärkte staden tyckte jag var dens liv och rörelse. Folk gick omkring på gatorna, shoppade, tog något att dricka längs torgen och krogarna eller bara gick omkring, vilket gjorde att leendet drogs upp likt två fiskekrokar i var kind och man fann snabbt den underbara hemmakänslan hos folket som gick förbi. Likt Kroatien och Polen så var maten här helt underbar också, så pass bra att man inte behöver veta vad man beställer utan bara välja något av det inhemska då det är så bra att dem inte kan misslyckas. Ut över det så är ölen fantastisk och priserna väldigt låga. Så trots att resturangpersonalen inte var allt för snabb och servicen lite lägre så var man fullt nöjd ändå efteråt.
Man inser potentialen i dessa länder och vad som kommer att ske framöver. Det är såväl service, trevliga människor, bra mat, kultur, historia, utsikter, stränder, dricka, priser och allt som förgyller en semester. Det är sådant som får en att undra, hur ska Greklands haltande ekonomi någonsin kunna komma på fötter igen när de kommer att förlora turism till andra länder?
Men hur som helst, åter igen så hamnade jag på ställen som var helt underbara. Warszawa som var så otroligt mycket mer internationellt än vad jag trodde med hus som var bra mycket högre än vad jag trodde fanns där. En shopping och matkultur som var helt underbar vilket ledde till att jag gick ex antal mil under de 3 dagarna som jag var där.
Kroatien fanns det väldigt mycket fint också, inte att glömma hur underbar stadskärnan av Dubrovnik var och även där såväl shopping som mat var av hög klass. Prisläget var även lite högre än Polen men valutan för det man åt var hög och maten blev mycket, detta ihop med att man åt med brorsan som kände till de bästa resturangerna samt så till att man åt förrätt, huvudrätt, sallad och efterrätt så kände jag mig lite svälld efteråt. Inte för att det hade varit fel att motionera där eller att det är fel och fult med trappor, dock så var allt trappor upp och ner, något mina knän inte riktigt tycker om. Så för var trappa som jag gick så fick jag stretcha knänan så fort som jag kom upp för att ens klara av att gå. När jag sedan ändå säger att det var värt det och att semestern var underbar så kan ni kanske förstå hur vackert och bra det var.
Men mer förvånande var nog Bosnien, ett land som man som svensk har lite svårt att förutspå på förhand och en destination som jag inte tror någon av mina vänner pratat om då jag bortser från min bror. Det märktes att folket inte hade lika mycket pengar som i Dubrovnik då man fick bra mycket mer för pengarna samt att det var mindre internationellt. Kanske en del som gör det lite mysigare och mer gediget.
Var förutom i brorsans hus i Ivanica i en mindre stad på runt 70.000 invånare omringad av berg som stärckte sig uppåt med en otroligt fin liten kyrka på en stor kulle ganska centralt i stan. En stadskärna av många olika små butiker av alla slag med glad personal som pratade det egna språket. Men att tolka från deras leende och deras glöd så verkade dem väldigt snälla och trevliga.
Vad som utmärkte staden tyckte jag var dens liv och rörelse. Folk gick omkring på gatorna, shoppade, tog något att dricka längs torgen och krogarna eller bara gick omkring, vilket gjorde att leendet drogs upp likt två fiskekrokar i var kind och man fann snabbt den underbara hemmakänslan hos folket som gick förbi. Likt Kroatien och Polen så var maten här helt underbar också, så pass bra att man inte behöver veta vad man beställer utan bara välja något av det inhemska då det är så bra att dem inte kan misslyckas. Ut över det så är ölen fantastisk och priserna väldigt låga. Så trots att resturangpersonalen inte var allt för snabb och servicen lite lägre så var man fullt nöjd ändå efteråt.
Man inser potentialen i dessa länder och vad som kommer att ske framöver. Det är såväl service, trevliga människor, bra mat, kultur, historia, utsikter, stränder, dricka, priser och allt som förgyller en semester. Det är sådant som får en att undra, hur ska Greklands haltande ekonomi någonsin kunna komma på fötter igen när de kommer att förlora turism till andra länder?
