Hartler

Visst är det vackert, visst är det fint och visst är det enkelt. Skulle egentligen kalla det för suveränt.
Dessa morgnar då man vaknar brevid något mindre lyckat, då komentaren om att det var alkoholen som gjorde henne snygg antagligen och att man inte hade en aning om vad man gjorde. Att man spenderade hela semesterkassan i baren under 3 timmars tid och att det var därför som man dansade på bordet och lekte James Bond för att sedan runda av det med en Whiskey, eller förlåt minst 5 säger man ju om man ska hålla sig till snacket.
Då detta är något förklarligt till varför man gick hem med henne och att det egentligen borde gå under våldtäckt i Svea Rikes lag.
Samtidigt som den riktiga förklaringen inte är lika roliga och inte lika enkel som ursäkt, då man visste att hon inte var så värst snygg, att man visste precis vad man gjorde då man dansade på borden, att man i själva verket hela tiden hade koll på situationen men att det mer handlade om att man var kåt än något annat och att man i själva verket var för sliten och ful för situationen att man inte hade ork eller utseende för att få något bättre.
För att säg mig, förlorar man allt vett när man dricker egentligen?
Gör man det så borde man nog inte dricka över huvudtaget. Då skulle man ju aldrig klara av att vara trogen, samtidigt som inget skulle stå rätt till i huvudet. Så nej, det är väl klart att man har koll även fall det kan vara lite mindre än vad man tror och visst går det att tyda klara röda linjer i det hela.

Något som är näst intill lika vackert är förnekelsen. Dessa situationer då man blir påminnd om saker som man inte hade hoppats på att andra skulle komma ihåg. Då det kan handla om gamla flickvänner, saker som har hänt, slagsmål eller något annat trams. Då komentaren blir "Det är inget som jag kommer ihåg... säker på att det var jag?", också får man inte glömma bort den där blicken som är sådär frågande.
Lite som en 50/50 grej. Ibland går den, ibland inte. Samtidigt så erkänner man ändå aldrig och låter aldrig någon dra ut på det. Detta då man vet hur allt gick till och att det någon stans blöder i själen på en, det är helt enkelt bara bättre att inte känna till situationen i ordens tecken.

Men här kommer nog den stora favoriten ändå, då det är någon man stöter på som man "känner" sen tidigare men inte vill veta av, då man som oftast kan gå förbi lite sådär snyggt när ens ögon fastnat på stenbyggnaden i bakgrunden samtidigt som man sneglar ett litet kasst för att försäkra sig om att hon/han inte ser en.
Eller så kommer den värsta av dem alla, då man inte kan gå förbi och man får komentaren "Är inte du Max Hartler?" och man svarar sådär fint "Jo, hur visste du det? Men helt ärligt, vem är du?". Då man kommer tillbaka till det där med förnekelse. Helt klockrent!
För att egentligen så vet jag vem det är men av en eller annan anledning så vill jag inte kännas vid denna person, vilket gör så att man hellre förnekar än att tvingas in i någon ny vänskap som man inte vill ha.

Sen så har vi de där gångerna då man stöter på folk som man gjort bort sig för ganska nyligen och man känner att de kommer att tvinga en till att stå till svars, då man allt som oftast inleder direkt med att försöka skämta bort det och komma till kompis stämmning direkt, och när man väl märker att det inte riktigt vill sig så går man över till att visa kärlek och börjar kramas vilket tyvär oftast slutar med att man får stå till svars och krama dem ännu hårdare och säga att man ber så hemskt mycket om förlåtelse.
Vet inte riktigt ifall man någon gång klarar sig undan, men man försöker i alla fall.

Eller varför inte de här gångerna då man på ett eller annat sätt inte kunnat dumpa någon radikalt på krogen, som till exempel när jag var i stockholm och inte hade någon stans att bo den sista natten. Eller rättare sagt vi, jag och Heller. Då han raggade upp en brud så att vi fick ett ställe att sova på, vilket var bra. Men hennes kompis var inte bra någon vart och jag kunde inte använda hela mitt ordföråd då detta hade gjort att vi hade fått sova på centralstationen.
Då får man använda sig av meningarna "Nej men jag är inte på humör idag, det har hänt något inom familjen". Ingen vill veta vart jag kommer att gå med detta ifall det vore sant, de antar att det är en tragedi och det blir lite för privat. Funkar var gång men man känner sig otroligt ful

En annan sak som kan vara sig lite lik, eller båda handlar om att ljuga är när man träffat någon ett tag och man känner att det inte riktigt funkar som det ska då man säger "Jag kommer från ett långt förhållande och jag har inte riktigt kommit över henne inu. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt".
Den har jag iof bara använt en gång och jag antar aldrig mer, men den är poppis bland många idag. Men ifall jag ska vara ärlig som jag ska vara så tror jag att man tjänar mer på att vara ärlig bara man hittar förståelse hos den andre.

Nu börjar vi komma till min absoluta favorit. Då frågor som; Är jag tjock? Visst är jag ful? Syns det mycket? Kan det bli bättre? m.m.
För guds skull, säg bara nej och lägg till någon snabb förklaring som gör så att du är på det torra. Men samtidigt så vet man att hon lagt på sig något kilo, att hon inte klär i den där dressen, att fläcken syns från 5 kilometers håll och att det därför finns många saker att arbeta på. Dock så handlar det nog inte om hur det ser ut i verkligheten utan mer bara om sunt förnuft och vad man tjänar bäst på.

Det är lite på grund av detta som jag vill hylla verkligheten, att det på något konstigt sätt är skönt att veta hur det egentligen ligger till och att man egentligen inte är så bra som man tror. Då det även kanske skulle vara lite roligt att istället för att dra någon fuling, bara använda orden "helt-ärligt" för att sedan säga saker och ting som de är rakt ut. Kanske hade det varit nyttigt eller i alla fall ganska roligt att någon säger att hon inte är så snygg, att hon verkligen gått upp i vikt och att det syns, att säga till kvinnan brevid en på morgonen att det inte var spriten utan att det bara var för att du som henne var kåt, att säga att du känner igen din gamla vän på stan men att du verkligen inte vill prata då du inte gillar henne/honom, att gå raka vägen fram till någon där du tidigare gjort bort dig för att direkt be om ursäkt då de inte kan nöja sig med det då de inte hinner tvinga dig till att stå till svars och att man någon gång säger till en tjej att hon inte är av rätta kalibern för att ens få pussa dig på kinden och att du hellst aldrig igen ser henne i dit liv.
Jag vågar inte rota i vad det skulle bidra till, men antagligen nog inte något bra alla gånger. Dock så går inte allt bra ändå hur man än gör, så ibland kan det nog vara bra att använda sig av sanningen istället.

Så nästa gång du är ute och festar till det, varför inte använda sig av raggningsrepliken "ska vi dansa i 3 timmar till då jag under tiden ska bjuda på flertalet drinkar, eller ska vi strunta i skitsnacket och gå raka vägen hem till mig?". Inte för att jag tror att den funkar, men du är i alla fall ärlig rakt igenom och utan någon tvekan så kan du berätta det för polarna dagen efter och antagligen till och med kunna bli hyllad för det.
Så höj på glasen och godta min hyllning till verkligheten