Hartler

Hur snabbt kan egentligen tiden blåsa förbi?
Kändes som att det var igår som man stod nere på möllan och krängde frukt och grönt. Tiden då man var uppe klockan 5 på morgonen för att cykla ner till torget.
Alltid dessa kalla mornar som stod en upp i halsen och alla dessa tidiga mornar som man fick rycka upp sig själv...
Jag kommer ihåg sommaren 2002 då jag, Alex på charken, Sibylla ägaren, Robban och några till satt på lunchen och kollade fotboll. Torget var nästan tumt och snacket där inne gick som inget annat. Alex skrek om att Zlatan var bäst någon annan konstigt nog att Yksel var bäst. Ljudnivån var hög och vi kunde egentligen inget annat än njuta av fotbollen och denna underbara sommardag av en tumt torg.
Alla som man kände från torget satt nog där inne och det var något magiskt.
Men på något sätt så var var morgon det också. Det var alltid något som hände, antingen att Samir hamnade i slagsmål eller att det spexades på ett eller annat sätt. Sen så ut över det så fick man höra Sune dra sina skabbiga komentarer i två timmar innan torget började att snurra igång.
Men sen så kom timmarna med ont i fötterna (även fall man vant sig efter en vecka eller två), för att sedan var dag försöka låta bli att titta på den stora klockan hela tiden.
Ska inte glömma bort att säga att man hade lunch var dag klockan tolv och att det på den tiden fanns ett ställe vid namn legolas som serverade den bästa maten och man blev alltid bjuden på lite extra saker.
Det var bara en sådan underbar sammanhållning och minnena sviker aldrig.

Varför kom jag att tänka på detta då?
Jo, jag hamnade på möllan i söndes. Inte krogen och inte ens på kvällen. Nej, men jag hamnade där bakfull sittandes på statyn med en arabisk dricka i handen. Med ansiktet i solen och blicken på det vackra vita huset med de röda tornen och något värmde om hjärtat och jag kunde inget annat än att le.

Tyvär så blir jag lika irriterad var gång som jag ser de vita kamrerna runt torget.
Jag kan inbilla mig saker och ting, men jag tycker bara att de kamrerna har fört skiten in i smågatorna. Eller om jag ens vill kalla det för skiten. Snarare en mindre skala människor som sålde lite knark och kanske lite slagsmål emellan grupperingar. Men det var aldrig något som hotade mig och det störde mig aldrig.
Men istället så känns det som att det har blivit fler meningslösa komunister som inte gör ett skit för samhället. Det var visserligen många kriminella innan, men de jobbade ju stenhårt och det var en sådan skön internationell kultur.
Blev extra schockad idag när jag än en gång var nere på Bagdad livs då de har typ rundtur med hippies som ockuperat hela affären och jag kunde inte handla hos min kompis som jag alltid handlar hos.
Illa!!!!

Men innerst inne, ja inte ens så långt in så sitter fortfarande denna innestående kärlek för möllan och jag är så glad för Anders, min bästa vän/kusin att han fått sin lägenhet där och att allt bara är så härligt att få komma ner där lite oftare

För alltid Malmö, för alltid Himmels blå och För alltid Möllan från ett alltid så fullt hjärta, av alkohol eller kärlek eller kanske ibland till och med samma sak. Med andra ord en Malmöit