Hartler

Jag satt här och tänkte på alla dess OM som man hela tiden får höra. Om jag hade levt då, om jag hade lyckats där, om jag hade klarat det, om jag gjort så...
Visst är det enkelt att måla upp fantasibilder av hur enkelt allt hade kunnat vara och hur bra allt hade kunnat vara. Men stopp nu här ett tag, har jag missat något eller sitter ni bara och tänker på det som hänt och att ni misslyckats och blivit den ni blivit?
Nutid är det som sker nu och framtid det som komma skall. Varför tänka på hur det kunnat vara och inte på hur man kan se till och skapa sig själv en morgondag.
Varför ska man stå och stampa i samma saker hela tiden? Är det någon slags av personlig utveckling?
Inte vet jag, men jag förstår inte varför man ska hänga läpp längre än vad man behöver när man har hela världen framför sig.
Man kan inte skapa sig en framtid av det förflutna där man misslyckats, så varför inte ta reda på vad som gjorde att man misslyckades, gå vidare och se till att man står högst upp på pallen.

Så om du någon gång vaknar på morgonen och är helt förstörd i hela kroppen. Knäna strejkar, ryggen går inte att böja och nackspärren sitter där den sitter. Istället för att skrika och tjura, gå fram till stereon och sätt på James Brown - Get up I feel like being a sex machine.
Skapa dig ett leende, skapa dig en vardag