Hartler

Ibland är livet som en stor fest med en otroligt stor buffe med allt av det bästa, ibland går bara tiden för fort och man glömmer bort allt som man verkligen har.
Lite som man säger i detta avlånga land så är lagom bäst, för mycket sprit och man blir alkis, för mycket fritid och man lägger för lite tid till jobb, för mycket flum och man är oseriös m.m. Men dock så är det kanske som så att man har det som roligast när allt urartar, stunder då man är lite för mycket av allt, stunder då man verkligen har det roligt. Inte för att prata illa om det, jag är ju av den typen som gillar det. Det jag vill komma fram till är att det kanske är just i dessa mellanstunder där man varken kan se sig som optimal på något håll som man faktiskt är som bäst, stunder då man verkligen inte inser allt det bra som man har runt omkring en.
Normalt sett så har jag mina egenkvällar som jag konstigt nog kallar dem, kvällar eller dagar som jag endast sitter ner, njuter och tänker på allt det goda som jag har. Goda saker i form av jobb, lägenhet, bil, båt, mat i kylen, ciggarer, vin och allt annat sakligt men även goda egenskaper, minnen och allt annat här i livet. Något som jag gör för att jag annars vet att jag lätt fokuserar på allt för få saker och känner mig bitter för att det är för dåligt just där.
Jag kan idag känna att jag har det väldigt bra även fall det finns tusen saker som jag borde vara bättre på och än fler fel som inte går att göra något åt, samtidigt som jag vet att jag kan bli bra mycket bättre på många av dem men vet också vilken energi och tid jag behöver lägga, något jag hellre spenderar på annat. För att sådan är jag. Men jag vet också att jag gjorde lika dant när jag kämpade så att jag höll på att kräkas för att få ett jobb så att jag kunde få råd till alla de enkla sakerna, tider då jag var tvungen att spara så att jag inte kunde göra något roligt på månader och stunder då livet varit helt upp och ner psykiskt.
Tror iof att allt styrs från psyket och att det är där ifrån som man ska arbeta. Precis som de sa till mig när jag gick in i väggen, stress är inget man gör utan det är en känsla. En elak känsla som får kroppen och hjärnan att spåra ur. Inte bara hjälpte denna enkla förklaring mig att hantera stressen, utan även att kunna hantera saker och ting i livet på ett enklare sätt. För att kunna hitta välmående i en igen kännande känsla är inte allt för svårt, där emot bra mycket svårare för psyket att förstå. Men att skratta och le är vad man mår bra av. Inte för att man ska skratta och le hela livet igenom, då skulle man nog inte ha förstått något av det, för att lite bitter måste man vara, det är ett tecken på att man förstår verkligheten.
Där emot så är den glada känslan och humöret ett steg att försöka komma tillbaka till när man mår som sämst, en milstolpe till ett bättre välmående.

Jag höll tidigare på att skriva väldigt mycket och hade ett stort mål att kunna bli författare. Ett mål som kanske var lite för högt satt och kanske för dålig vetenskap om vad det verkligen krävdes av mig för att nå det målet. Men i alla fall så var det några år av ständigt självplågande för att kunna skriva just de sakerna som jag vill skriva, en tid där allt självförtroende hölls nere för att få just de där tankarna och ideerna som andra kunde fastna för att läsa.
Jag var helt enkelt ett tvättäkta EMO utan dess like. Jag var skeptiskt mot allt, allt som fanns var fel och jag mådde inte bra. Jag såklart varit med om mycket innan allt började byggas upp och jag behövde från en början må dåligt också men jag glömde bort en sak, en enkel dum sak som är otroligt korkad att glömma bort. Jag glömde bort att resa mig efteråt och istället för att komma tillbaka till en roligare vardag så levde jag bara kvar i tråkiga tankar om hur allt var så dåligt.
Som jag tidigare skrev så finns det en mängd olika saker som alltid kan göras bättre, så enkelt är det och än enklare är det att bli dyster av att bara se till just dem sakerna och inte allt det roliga och bra som man faktiskt har.
Så efter ett allt för lång tid av dåliga beslut av mig själv och allt för många dagar, månader och år av att faktiskt må dåligt så kom jag på att jag ville vara lycklig, att jag skulle vara lycklig och att all min framtid skulle baseras på att just jag skulle ha som mål att alltid komma tillbaka till den känslan av att vara lycklig.
Lite som uttrycket att det är vad man gör det till tänkte jag på, att jag var dag skulle försöka göra det bästa av dagen och verkligen se ifall det kunde bli bättre.
Vad som hände efter det är vad jag är idag. Jag blev bra mycket gladar och jag kan säga att jag lever livets glada dagar utan att ljuga. Inte kom jag bara på att jag skulle försöka vara så¨glad som möjligt själv utan även att jag kunde göra andra i min omgivning mer glada och även att det gjorde mig än mer glad.
Något som jag också insåg ju längre tiden gick var också hur mycket mer kreativ jag blev, hur mycket bättre jag var när jag jobbade, träffade folk, ja allt runt omkring mig. En sak som egenligen är ganska självklar, allt styrs ifrån positivenergi. För att inte dras man till folk som är nere och vill vara deppiga.

Jag skrev innan här om att jag blev mer kreativ och en punkt som jag blev väldigt kreativ på var att just hitta sätt till att hålla sig lycklig och må bra. Hur man kunde få dagliga saker till att bli enklare.
För ju enklare man gör det för sig själv, ju enklare och bättre blir det för den andre på den andra sidan. Så är det även fall man var dag vill vara en Zlatan som gör konster på allra högsta grad, eller i alla fall i mitt huvud så vill jag vara en superman som kan göra allt, en tanke som levde kvar länge fram tills att jag insåg att man kan inte vara bäst på allt och ju mindre saker man håller sig till desstu bättre blir man på just dem. Lite som att fokusera, man vet att man kan nå toppen, frågan är bara hur mycket man vill offra.
I alla fall, nu spårade jag ur lite. Typiskt mig men ändå... Det grundläggande tänket som jag kom på och just den saken som jag lyfter fram mest när jag pratar om att jag var kreativ var när jag insåg att alla frågor endast har två svar, ja eller nej. Visst, det är en självklarhet men är det inte som så att man alltid tänker alla dessa tusen tankar innan man kommer fram till ett svar? Inte för att det är fel på det, man ska göra det för att skaffa sig en uppfattning för att veta vart man ska stå. Dock så finns det allt för många saker som mer handlar om alla de tankar som man tänker än de två svaren som borde stå i centrum. Att istället för att lägga ner allt för mycket energi på tankar och känslor istället välja den väg som är mest optimal. För att tyvär så heter den produkt som man har minst av tid.
Enkel slutsats att se det ifrån, sorry... så som jag ser det, jag vill inte påverka andra på ett sådant sätt jag är bara dum nog att inte kuna skriva på ett precist sätt. Hur jag ser det är att vad påverkar mig mest positivt just nu, imorgon och för min framtid. Ut ifrån det väljer jag min väg, vet jag inte så får jag fråga mig fram, jag vet i alla fall vad jag är ute efter.

Det har blivit en hel del text här nu, blir så när man ska skriva om just sådana här saker. Har en tanke som säger till mig att jag verkligen måste sätta egen signatur på allt för att beskriva att allt faktiskt handlar om hur jag ser och upplever allt, att allt handlar om mig och ingen annan.
Men vad jag skulle komma fram till var att jag idag eller rättare sagt just ikväll sätter mig ner i soffan, öppnar en öl, lyssnar på musik, tänder ett ljus, slappnar av och njuter för att jag tänker på alla dessa bra saker som jag verkligen har. Att jag sammlar kraft för att orka vara som bäst utåt genom att just bara koppla av och njuta, jag kommer för evigt att vara en bitter jävel med ett glatt humör, jag förstår mig på livet och jag trivs