Hartler

Skärp dig Jossan! Prata inte om att jag är ett psykfall och som om jag vore farlig.
Jag är inte hemsk, jag pallar bara inte med det. Du gick i 3,5 månader och kom på att du inte kände något för mig och det är väl inte en så stor insikt. Men jag struntar i alla fall i det för att det som varit har varit och kommer inte tillbaka.
Ja jag känner mig lite sur för vad som hänt och jag känner mig lurad för att du inte känt något, framför allt att jag vet så lite om vad som egentligen hände. Men jag vill inte gräva ner mig i det för att det hjälper mig ingen stans.
Finns det ingen möjlighet att vara tillsammans så finner jag inte någon annan lösning än att skiljas åt helt totalt för att det hjälper mig.
Om du haft de känslorna som du ett tag menade och att du verkligen älskade mig så hade du i alla fall försökt eller berättat för mig hur du tyckte och tänkte. Men jag fick mest bara småglimtar om vad som hände och hängde aldrig med i vad som hände. När jag väl ville ta upp det sa du bara att vi redan pratat om det också var det klart.
Du var min stora kärlek, en känsla som var oerhört bra men som tydligen inte var sann. Något som gjorde väldigt ont för mig. Därför är jag inte intresserad av att vara vänner för att sådana är inte mina känslor och det vi varit med om var som sagt inte sant ifall känslorna inte fanns där eller var så pass svaga att du bara ville lämna det.
Visst har jag gjort mycket för att försöka att bli av med dig som ett vänförsök som jag inte vill ha men det är bara dumt att skriva kommentarer i andras namn samt vara anonym för att klanka ner på mig. Även att fortsätta prata om fel och missar på mig är inte vad jag behöver just nu och jag har väldigt svårt att reflektera det på ett bra sätt då det tydligen finns många olika uppfattningar av det samt att vi endast pratat om mina fel och inte pratat så mycket om vad du gjort fel, lite som att jag ska ta på mig allt ansvar.
Du är fortfarande min stora kärlek men du är inte min vän och det är något som jag inte vill för att jag kan inte se dig som vän, det är mer komplicerat än så.
Kalla mig inte för psykopat bara, det känns bara så onödigt. Lösningen som blev var inte den bästa för någon sida men det har gjort det enklare för mig.
Vill du mig något så prata inte om att vi ska vara vänner, inte vad som är fel på mig och inte gamla minnen för att det hjälper inte mig och det är inte vad jag är ute efter. Vill du prata om vad som hände är du välkommen men vi är antingen ex eller par och inget annat.
För varför bryr du dig så mycket? och varför är jag så otroligt störd att alla måste veta det?