Goda talesspråk
Tänkte ta mig friheten och skriva ner talesspråk som satt sig på huvudet och aldrig riktigt försvunnit. Det handlar inte om att jag inte vill, mer att jag bara inte kan. Men ändå, med handen på hjärtat, dem är ju guld
- Grymt grymt sa grisen
- Det tar sig sa pyromanen
- Ska det va äcklig så ska det va äckligt sa bagaren som bajsade i Wienerbräden
- Bajsa bör man annars dör man, bajsa gör man men ändå dör man
- Ät gul snö, det kan vara öl
Tredje raka och en jävla morgon
Åter igen så sjöng jag, åter igen så var lyckan total. Newcastle United tog tredje raka vinsten, 10 poäng på 4 matcher och formen ser bra ut. De lyckades besegra Crystal Palace på bortaplan med 2 mål mot noll, i denna match var det inte Ameobi som gjorde målen utan det blev av två mittfältare, Kevin Nolan och Ryan Taylor.
Bara det faktum att de åter igen vann och att de inte förlorat en match denna säsongen gjorde mig glad, den lyckan skulle sedan spädas på i massor. Vad som sedan gick att läsa på nätet var att på måndag ska det annonseras att Moat är ny ägare för klubben och jag tror att detta är första spadtaget till att bygga Newcastle till en storklubb igen. Det kommer att ta tid och vi fans har väntat länge och kan vänta ett bra tag innan vi är där. Nu känns det som att allt positivt är på gång.
För att sedan göra lyckan än större så drack vi mer öl efter det, plockade fram gitarren, drack än mer öl, började sjunga och så fortsatte det fram till nattens sena timma. Och ifall jag ska betygsätta lyckan så gör jag det bäst genom att beskriva morgonen istället, det var något som inte beskrivs som magiskt. Klockan var 12.00, det kändes som 07.00. Var centimeter som jag rörde mig stod en elefant och sparkade mig i huvudet, något som gjorde resan till treon bra mycket svårare än vad det borde ha varit. Lägenheten luktade lika mycket öl som jag och magen kurrade högre än vad min skönsång lät dagen innan. Så med andra ord, det var en hellsikes bra dag igår. Så pass bra att jag ska sluta klaga över värken, slå mig på brösten som en manlig Newcastle supporter och sedan börja dra lite över strängarna igen så att jag sjunger än högre nästa helg!
I svengelskans språk
Mest bara för att leka med orden så tänkte jag göra ett inslag här i natt. Ni vet, det finns vissa ord som bara blir skitbra när man säger dem med engelskt uttal och då menar jag inte bara namn som Gun och Gunvor utan även ordet mammaledig. Bara säg det med engelsk accent, Mumma-lady. Man måste ju undra vad en engelsman tänker när han hör det, något som borde kunna vara engelsmännens svar på 50-års krisen. Istället för Thailand blir det ju fan så mycket billigare att åka till Sverige och leta efter ordet "Mumma-Lady". Synd bara att vi förökar oss så lite och att ordet lagom endast förstås i detta avlånga land.
Men bara det fenomen att engelsmän förökar sig bättre än oss är svårt att tro. För lär dem inte ut läran om blommor och bin i England? Jag tänker, de är så vita att dem lyser i mörkret, något som i och försig borde underlätta. Men dem är ju inte vackra, så pass illa så att vi skämtar om det i Sverige. Tror dock att det har ihop med den här engelska artigheten, det är ju ganska svårt att föreställa sig vad en engelsman säger när frugan säger "jag är gravid!" efter att ha skapat barn efter tisdagspuben.
Det enda som jag kan tänka mig är att han frågar efter en kopp te, spelar polo en halvtimme och går på rävjakt. För då är man ju redan då nästan fördig för att bli pappa och kan rida hem stolt på hästen hem till härgården, för att som sagt, frugan är inte snygg och det är därför enklare att bo på skillda håll.
Nej, engelsmännen är ett folk för sig själva men man kan väl inget annat än älska dem. Bara det att dem får stå ut med regn var dag men ändå håller humöret, att föräldrarna istället för att behålla hemligheter går till speakerscorner, att de äter fisk i tidningspapper även fall de inte är hemlösa, att rökning ger mindre skada på lungorna än vad avgaserna gör i London och att de orkar nicka fint till varandra trots att ingen förstår var andra. Detta är ju bara så stort, hur håller dem artigheten och det goda humöret egentligen?
Fan, de enda svaren jag hittar är i alkoholen, fotbollen och att färgen satte sig på insidan istället för på utsidan. Det blir ju till och med så bra så att man inte kan hålla emot, man kan inget annat än älska såväl England som land, så som folket.
Jag ska nog fan bara dricka öl nästa sommar istället för att sola.
Så, nu har jag gjort en förklaring av att mitt efternamn inte är engelskt men att där ändå finns en koppling
Men bara det fenomen att engelsmän förökar sig bättre än oss är svårt att tro. För lär dem inte ut läran om blommor och bin i England? Jag tänker, de är så vita att dem lyser i mörkret, något som i och försig borde underlätta. Men dem är ju inte vackra, så pass illa så att vi skämtar om det i Sverige. Tror dock att det har ihop med den här engelska artigheten, det är ju ganska svårt att föreställa sig vad en engelsman säger när frugan säger "jag är gravid!" efter att ha skapat barn efter tisdagspuben.
Det enda som jag kan tänka mig är att han frågar efter en kopp te, spelar polo en halvtimme och går på rävjakt. För då är man ju redan då nästan fördig för att bli pappa och kan rida hem stolt på hästen hem till härgården, för att som sagt, frugan är inte snygg och det är därför enklare att bo på skillda håll.
Nej, engelsmännen är ett folk för sig själva men man kan väl inget annat än älska dem. Bara det att dem får stå ut med regn var dag men ändå håller humöret, att föräldrarna istället för att behålla hemligheter går till speakerscorner, att de äter fisk i tidningspapper även fall de inte är hemlösa, att rökning ger mindre skada på lungorna än vad avgaserna gör i London och att de orkar nicka fint till varandra trots att ingen förstår var andra. Detta är ju bara så stort, hur håller dem artigheten och det goda humöret egentligen?
Fan, de enda svaren jag hittar är i alkoholen, fotbollen och att färgen satte sig på insidan istället för på utsidan. Det blir ju till och med så bra så att man inte kan hålla emot, man kan inget annat än älska såväl England som land, så som folket.
Jag ska nog fan bara dricka öl nästa sommar istället för att sola.
Så, nu har jag gjort en förklaring av att mitt efternamn inte är engelskt men att där ändå finns en koppling
Dagens låt
Klassiker är alltid klassiker och man får aldrig riktigt nog. Hur hade minnena varit utan nationalteatern på förfesterna under ens uppväxt? Inte för att jag vet men det hade fan inte varit det samma
Saker som borde få vara med på ett CV
- Hur snabbt man häver en öl
- Att man inte har barn
- Hur stor den är
- Hur snabbt man får upp den
- Foto av den bästa man varit med
- Rekordet i promille
- Stämplar i passet
- Alla de sakerna som man gjort dåligt men inte åkt dit för
- Hur måna doarullar man öste iväg under en skidresa
- En nakenbild av sig själv med en ros i munnen
- Det som borde gjort en mest skuldsatt men som ändå gjort en stolt
- Ens MSN och en inbjudan till facebook/FarmVille
För inte bara hade man erkänt det mesta, hade man blivit anställd så hade man även vetat att chefen har en humor som borde värdesättas otroligt högt. Enda problemet är väl att enligt studier som de skrev en artikel om i tidningen i förra veckan så är majoriteten bland alla chefer korkade. Något som kanske gör detta CV till ett vinnande koncept. Någon som prövat?
Veckans saker
Veckans ord: Knuda
Veckans måste: Sova
Veckans mening: Jag är bäst, även ödmjuk
Veckans stad: Malmö
Veckans Big No-No: Att missa sista tillfället att ha varit på festivalen detta året
Veckans motto: Sover man får man liggsår, stressar man får man hjärtproblem. Vad gör man för att få båda?
Veckans Rating: 5.8
Blir mest bara att ta det lugnt faktiskt. Vet inte varför men det känns som att jag befinner mig i en långvarig återhämtning, en återhämyning som fortsätter på obestämd tid. Så nu spelas guran som aldrig förr, fan vad nice!
Veckans måste: Sova
Veckans mening: Jag är bäst, även ödmjuk
Veckans stad: Malmö
Veckans Big No-No: Att missa sista tillfället att ha varit på festivalen detta året
Veckans motto: Sover man får man liggsår, stressar man får man hjärtproblem. Vad gör man för att få båda?
Veckans Rating: 5.8
Blir mest bara att ta det lugnt faktiskt. Vet inte varför men det känns som att jag befinner mig i en långvarig återhämtning, en återhämyning som fortsätter på obestämd tid. Så nu spelas guran som aldrig förr, fan vad nice!
Dagens låt
Den borde kanske vara lite för mycket EMO för min smak då jag inte är den som kvider, men vad ska man göra när Juliette Lewis gör det så bra! Mycket kraft och därför så jävla bra
Nu gör ni mig lycklig igen!
Tack Shola, du är utan tvekan världens bästa Ameobi!
1-0 må inte vara övertygande men det räcker för att vara en vinst, en jävligt skön sådan! Nu har det spelats 3 matcher och inte en förlust i siktet, synd bara att det blev kryss mot West Bromwich. Men men, det finns många höjdpunkter detta året, den säsongen att se fram emot. Åter igen så spelar Newcastle United som ett vinnande lag och mitt leende är åter igen obeskrivligt.
Hoppas att de skickar ut alla blodiglar i laget som endast är där för att göra pengar, ersätter det med svartvita hjärtan och bygger ett storlag på nytt med tiden. Newcastle United hör hemma i Premierleague och de ska åter dit, en säsong i Coca Colas Championship får räcka.
Hoppas nu bara att nästa match blir möjlig att streama över nätet så att jag slipper lyssna via engelsk radio.
Howay the lads! Go Toons!
Hysteri, hysteri, hysteri...
Gott folk, jag har varit dålig på att uppdatera här den senaste tiden och om jag ska vara helt uppriktig så är det nog mest för att jag inte pallat och mest bara tagit en sak i taget. Där emot så kallar vardagen på riktigt nu och därför så är det väl dags att börja skriva nya rader, nya tankar och nytt skit. För att innerst inne så är jag så givmild att jag stjäl er uppmärksamhet.
Så från en sak till en annan, det är Malmöfestival. Någon som har varit där?
Okej, den frågan kanske mest är för att söka någon som jag som inte orkat ta mig ner där ännu, något som får det lite till en ursäkt för att inte ha varit där. Dock så ska jag bättra mig, jag ska ner imorgon en sväng för att kolla läget även fall det inte lockar på samma sätt längre. Där emot så är man stolt Malmöit och vår kära festival är den äldsta i sitt slag i detta land och borde därför ses som en stolthet.
När vi ändå är inne på ämnet Malmöit och stolthet så ska det inte glömmas bort att Zlatan gör debut för FC Barcelona idag när dem möter Manchester City i en träningsmatch, detta går att följa via TV4+. Ett tillfälle att vara såväl stolt som Malmöit, skapa lite hysteri, gör lite popcorn och vara lycklig i en timme eller två innan vardagen kommer tillbaka i tankarna. Eller föresten, skit i det. Behåll hysterin, var lycklig och skapa er ett roligt liv.
För vad är egentligen detta med hysteri? Visst är det en härlig känsla och det får adrenalinet att pumpa i kroppen, man släpper alla hämningar och allt känns bara så bra. Men vad är det egentligen som skapar det?
Enda svaret som jag hittar är att vi skapar det från ingen stans, eller mer att vi bygger vidare från en tanke och gör den större än vad den egentligen är och sedan fortsätter den lavinartat. Lite som en besatthet men av positiv karaktär.
Men vad är det vi skapar hysteri om då? Okej, inte fan vet jag vad ni skapar det om och ifrån men om jag ser till mig själv så finner jag saker som reser, fotboll, fester och allt annat som jag tycker år stort, något som har det lilla extra. Men vad som är den stora frågan är ifall man inte kan skapa denna hysteri genom enkla saker bara för att skapa den underbara känslan och om hur detta kan påverka psykologin?
Någon stans så har jag insett att man sätter väldigt höga mål här i livet, på ont som på gott. Man blir aldrig riktigt fullt nöjd även fall nöjdheten får sina högtider ibland. Om man sedan vänder på detta och tänker, hur skulle det vara att nöja sig enkelt istället? Man kanske kämpar i flera år för att få ihop till en semester på andra sidan jordklotet som erbjuder allt lyx som man kan föreställa sig. Kanske har den med safari, helikopter, hotell av guld och vad det nu kan vara. Helt enkelt en semester som man minns för livet och som kommer att skapa en heldag för ens vänner som tvingas att se igenom fotografierna efteråt. Tänk då att du vänder på detta, istället för lyx och upplevelser så är det du söker mest i hela världen att få åka över till Danmark, sitta på ströget och dricka en kall öl. Detta skulle resultera i att du hade kunnat göra det var helg, vara glad över detta genom var vecka och bara få vara lycklig av det konstant.
Kanske så sitter där flertalet personer som läser detta och tycker att jag är brutalt dum i huvudet genom att ha skrivit detta. Men om ni som tycker det istället tänker på dem som är brutalt rika, de som ärvt pengar, är totalt pantade och tänker inte jobba något direkt. Typ personer som Paris Hilton. I alla fall, om vi tar dessa personer så är logiken lik min Danmark teori, för att pengar är inga problem och de har möjligheten att åka iväg vilken dag som helst.
Så min slutsats är, vi siktar alltid efter det som vi inte kan få och där av nöjer oss alldeles för sällan. Detta säger jag trots att jag tror på att man inte ska nöja sig i alla lägen bara för att kunna uppnå bättre resultat, där emot lycka borde skattas på ett annat vis då det inte går att ha med på deklarationen. Man borde kunna skapa hysteri genom att förenkla saker och finna det underhållande, såväl om det är enkelt som om det är svårt. För att man ska inte glömma bort att det finns tusentals pensionärer i detta landet som ser det roligaste på hela veckan att spela bingolotto, bara det säger en hel del
Roligt när folk skickar fel
Idag fick jag ett SMS som klart tydligt hade gått till fel person, jag läser:
"Sara kan komma hit och ta barnen halv nio. Om du kommer 20.15 så kan vi börja lasta. Ledsen att behöva besvära dig =/ Kjersti"
Jag svarar: "Det är ju friidrotts VM, får bli en annan dag"
Respons: "Du skojar!"
Mitt svar: "Ja det gör jag. Tror du skrivit till fel person. Mvh Max Hartler"
Sådana här saker får en bara till att må bra och le lite extra, kanske för att jag underhåller mig själv väldigt lätt. Med andra ord, ett positivt och bra levnadssätt som funkar i alla lägen
"Sara kan komma hit och ta barnen halv nio. Om du kommer 20.15 så kan vi börja lasta. Ledsen att behöva besvära dig =/ Kjersti"
Jag svarar: "Det är ju friidrotts VM, får bli en annan dag"
Respons: "Du skojar!"
Mitt svar: "Ja det gör jag. Tror du skrivit till fel person. Mvh Max Hartler"
Sådana här saker får en bara till att må bra och le lite extra, kanske för att jag underhåller mig själv väldigt lätt. Med andra ord, ett positivt och bra levnadssätt som funkar i alla lägen
Meningar
Om man ser sitt forna liv som bättre tider, då är det dags att tänka om
Älskling, du har kredit på min kärlek
Vissa kollar på porr, andra gifter sig
Gör för helvete inte olaga intrång på mitt hjärta
I faderns, sonens och det heliga Necastle Uniteds namn
Jag är som en hybrid, även jag har gaser ibland
Klart fan att man är kräsen, ingen tar väl första bästa
Jag är fin genväg till lycka
Jag är inte ytlig men jag vet bättre
Är du hungrig så ät, är du fet så svält. Lite av livets kretslopp
Älskling, du har kredit på min kärlek
Vissa kollar på porr, andra gifter sig
Gör för helvete inte olaga intrång på mitt hjärta
I faderns, sonens och det heliga Necastle Uniteds namn
Jag är som en hybrid, även jag har gaser ibland
Klart fan att man är kräsen, ingen tar väl första bästa
Jag är fin genväg till lycka
Jag är inte ytlig men jag vet bättre
Är du hungrig så ät, är du fet så svält. Lite av livets kretslopp
Arkivbilden
Hur att ta en förlust
Tänkte att jag skulle försöka definiera ordet vinnare och vad som utmärker en vinnare ifrån en förlorare. Inte det enklaste då det finns tusen och åter tusen saker som skiljer dessa två åt. Men istället för att påpeka att vinnaren sprang snabbare, att hon/han var bättre, starkare eller allt annat som kan skilja mellan en vinst och en förlust, så går jag åter igen in på psykologi. Även fall jag skriver och vinklar ut ifrån mitt egna liv och är osäker på min egna självinsikt gällande om jag skriver i fördel av mig själv, där emot så är min tanke vad som följer.
Hur många gånger har du gått på nöten? Fått känna av en riktigt tung förlust, såväl ifall det varit i en relation, arbete, sport, psykiskt illa mående eller något i detta mönster. För i andra sammanhang så använder man ordspråket att man lär sig av sina misstag, märkligt nog så används detta inte när man pratar idrott.
Vad jag är ute efter för att beskriva en vinnare på absolut bästa sätt så är det just detta, hur att kunna ta en förlust. Inte tänkt som en sportslig sak eller att man ska hurra efter slutsignalen för vinnaren även fall det är ett gott tecken. Utan mer om hur du bearbetar den och hur man löser det.
Det som jag kännetecknar som det vanligaste att höra från folk när de förlorar är klagomål över domslut, fula knep och andra ursäkter bara för att bli av med skulden för förlusten. Lite som att en förlust är en börda, något negativt som tynger, något som man bara behöver att bli av med. Vad jag själv där emot säger och vill påstå är att det är motsatsen, för vad finns det att ta lärdom av och vad krävs för att man ska lyckas nästa gång? Skyller du motståndaren för tur så har du fortfarande inte förstått dina svagheter ifall du än en gång förlorar.
Jag spelade min sista match amerikansk fotboll år 2003, det var en SM-semifinal hemma på hästhagen i Malmö. Jag hade förberett mig i månader innan på att möta Karlstad, satt på all ledig tid och studerade min spelbok, gick igenom vart enda tänkbara moment i huvudet, vad jag skulle göra i olika situationer och allt som rörde spelet runt omkring. Jag tränade dagligen och gav 110% i vart enda läge, fokusen var så hög att jag kunde stänga av smärtan från knäna, allt kretsade runt en och samma sak. Jag ville vinna och få känna segersöttman efter fjolårets tunga förlust i Karlstad.
Jag var så redo för matchen som jag kunde bli, formen hade aldrig varit bättre. Såväl styrka som snabbhet hade aldrig tidigare varit så maxat, koncentrationen var magisk.
Jag minns hur jag tyst satt och gungade med ryggen fram och tillbaka i omklädningsrummet innan matchen med ett smått illamående, allt annat utom matchen var slutet från mitt huvud. Kan inte minnas hur jag snörade skorna, om jag tog på min handskarna eller om jag tejpade fingrarna. Det enda jag minns av stunden innan matchen var illamåendet som satt upp i halsen samt viljan och beslutsamheten att komma ut på plan och få göra det som jag efterlängtat i ett års tid, att få den revansch som mitt hjärta sa att jag var värd.
Det gick en quarter och jag hade sackat deras QB 2 gånger, det gick 1 quarter till och jag hade skadat deras runningback och en av deras O-line killar. Där efter så slutade dem att köra spel på min sida, vid passpel så satte dem dubbelblock på mig. Jag kämpade och jag slet som ett djur, adrenalinet stängde ner delar av kroppen, synen fungerade på ett annat vis och stundtals så kändes det som att allt gick långsamt som i slowmotion.
Innan matchen var slut hade jag själv burits ut 2 gånger på bår, jag fick spela på fler positioner än vad jag annars gjorde pga skador i laget som inträffat under matchen. Jag hade sett till att skada 5 Karlstadspelare och hålla min kant fri från poäng.
Detta resulterade i att jag blev vald till matchens bästa spelare, en sönderslagen kropp med skymtar av vitt inslag på skinnet och en förlust med 52-14. En stor besvikelse och utan tvekan det tyngsta ögonblicket i mitt liv även fall de ögonen som bemötte mig när jag tackade motspelarna för en bra match var av den högsta respekten. En säsong till var över, en säsong som visade sig vara den sista som jag gjorde pga skador. Ett års kämpande hade än en gång runnit ut i sanden men det enda som jag kunde känna efter matchen var en stor och tung besvikelse över mig själv, att jag inte kunde tända mina lagkamrater mer än vad jag gjorde, att jag inte gjorde mer, att jag uppmuntra mina spelare mer än vad jag gjorde och att all fokusen hade legat på mig själv och inte som ett lag.
Jag kommer inte ihåg exakt hur lång tid jag beskyllde mig själv men det följde med mig ett tag där efter för att sedan ta lärdom av det, inse vad som skulle krävas till nästa gång, hur jag själv kunde utvecklas och vad som skulle krävas för att klara av att löpa den sista milen vid nästa tillfälle. I min värld så handlade det aldrig om att vinna, det handlade om att bli överlägsen och få bevisa det framför åskådare, såväl som spelare så som lag. Kedjan är aldrig starkare än den svagaste länken.
Jag ser mig själv som en otroligt stor vinnare, där av jag skrev i början att det kan vara att jag vinklar det. Men just detta faktum om hur man tar en förlust, det säger så mycket mer än allt annat. Man vet aldrig när man är redo, kanske inte ens om man någon gång kommer att vara det. Där emot så är ursäkter en dålig ursäkt för en dålig insats utan att vilja ta kännedom av det. Begreppet att kunna ta en förlust beskriver att man tar styrka genom att känna till sina svagheter, att där finns självinsikt, att det får dig att kämpa efter nya uppsatta mål och att du vet var ribban ligger. Att fokus och koncentration ligger på högsta nivå och att det är vad som räknas. Det säger även att envisheten finns där och att uppgivenhet inte existerar.
Man kan vara enastående på en sak, som spelare eller som en vinnare. Men om inte dessa kunskaper finns där så ställer jag frågan om det räcker enda fram. För när viljan av att kämpa, fokusera och att jaga sig själv försvinner så skapar man ett Real Madrid när allt rasade, ett MIF som körde på gamlingar som gjorde sitt sista utan dignitet samt alla andra sportsklubbar som gått på samma nit.
Där av är valet enkelt när jag ska definiera en vinnare, inget säger så pass mycket som hur man tar en förlust
Dagens låt
Orginalen är alltid lite coolare, självklart så sjunger Stevie Wonder Pastime Paradise och inte Gangsters Paradise
Dagens I-landsproblem
Det sägs att tid är pengar, även att man inte ska stressa för mycket. Frågan är bara hur vägverkat åtgärdar mig för att jag blir tvungen att gå upp en halvtimme tidigare var dag pga vägarbete på E4:an?!
Jag tyckte att det var kanon när de byggde ut delar av E4:an till 3-filigt men denna gången, då gräver de upp grönskan i kanterna av vägen och stänger därför av 1 fil på var sida. Inte ens något viktigt, något som kostar mig en halvtimme var morgon, varar fram till den 27:e september (ifall neandertalarna ens kan vara färdiga tills dess) och detta får en fan att undra vad politikerna fan gör av mina skattepengar? Känner att jag ska ta fram ett snitt på vad jag tjänar i timmen, plus sveda och verk plus OB, för att sedan dra av det på deklerationen.
Nej men helt ärligt, vem är det som inte förstår att de måste bygga ut E4:an? För helvete liksom, det är en av sveriges mest traffikerade vägar, om inte den absolut mest traffikerade vägen i detta avlånga land. Ändå så är den mest 2-filig och har allt för många lastbilar samt bridgespelande pensionärer som inte hittar gasen. Känns som en spottlåtska från regeringen i Stockholm var gång man ligger i omkörningsfilen och mätaren står på 90 samtidigt som man är stressad upp över öronen.
Det är liksom inte dags att bygga 3-filigt, det vore för litet på en 10 års period, bygg 4-filigt hela vägen upp till Helsingborg och 3-filigt hela vägen upp till Göteborg. Detta bara för att få en fungerande traffik från sveriges viktigaste område.
Politikerna pratar om att satsa på infrastruktur under lågkonjuktur, sluta för helvete att bygga rundeller i smålands skogar! Man blir ju för fan bitter!
Jag tyckte att det var kanon när de byggde ut delar av E4:an till 3-filigt men denna gången, då gräver de upp grönskan i kanterna av vägen och stänger därför av 1 fil på var sida. Inte ens något viktigt, något som kostar mig en halvtimme var morgon, varar fram till den 27:e september (ifall neandertalarna ens kan vara färdiga tills dess) och detta får en fan att undra vad politikerna fan gör av mina skattepengar? Känner att jag ska ta fram ett snitt på vad jag tjänar i timmen, plus sveda och verk plus OB, för att sedan dra av det på deklerationen.
Nej men helt ärligt, vem är det som inte förstår att de måste bygga ut E4:an? För helvete liksom, det är en av sveriges mest traffikerade vägar, om inte den absolut mest traffikerade vägen i detta avlånga land. Ändå så är den mest 2-filig och har allt för många lastbilar samt bridgespelande pensionärer som inte hittar gasen. Känns som en spottlåtska från regeringen i Stockholm var gång man ligger i omkörningsfilen och mätaren står på 90 samtidigt som man är stressad upp över öronen.
Det är liksom inte dags att bygga 3-filigt, det vore för litet på en 10 års period, bygg 4-filigt hela vägen upp till Helsingborg och 3-filigt hela vägen upp till Göteborg. Detta bara för att få en fungerande traffik från sveriges viktigaste område.
Politikerna pratar om att satsa på infrastruktur under lågkonjuktur, sluta för helvete att bygga rundeller i smålands skogar! Man blir ju för fan bitter!
Dagens låt
Inte bara är Bob Dylans musik helt lysande bra utan även relativt enkelt att spela på gitarr också. De två sakerna tillsammans är ju tveklöst ett vinnande koncept.
Denna låten är även min absoluta favorit när vi pratar Bob Dylan
Meningar
Jag är realisten i detta förhållandet, därför gör jag slut
Jag är din välfärd
Hopplöst tokig, galet glad
Så länge du tror på dig själv är du ett vinnaden koncept
Bondläpp eller inte, snusen sitter där i alla fall
I livet letar man efter något som man inte vet är vad, vissa kallar det för meningen
Jag vet att jag är het, det skadar inte att få höra det ibland
Lev livet, annars kan du dö!
Du fyller lite väl för mycket ut min soffa, ändå är det lågkonjuktur!
Jag lever inte i glamor, det är bara din bild av mig
Jag är din välfärd
Hopplöst tokig, galet glad
Så länge du tror på dig själv är du ett vinnaden koncept
Bondläpp eller inte, snusen sitter där i alla fall
I livet letar man efter något som man inte vet är vad, vissa kallar det för meningen
Jag vet att jag är het, det skadar inte att få höra det ibland
Lev livet, annars kan du dö!
Du fyller lite väl för mycket ut min soffa, ändå är det lågkonjuktur!
Jag lever inte i glamor, det är bara din bild av mig
Dagens låt
Man blir ju alltid lika glad när man ser svenskar som kan rocka
Fyra timmar och ett långvarigt helvete
Okej, nej jag ska inte stöna allt för mycket. Det handlar ju ändå om min stora kärlek här i livet och även fall den kärleken inte är den bästa så är den mig trogen, dock så måste man ju svära lite ibland när det ser som värst ut.
Så hur ser det ut då?
Jag får väl börja med att säga att Newcastle står utan tränare då Shearer fortfarande inte fått något nytt kontrakt och jag vet därför inte vem exakt det är som står vid sidlinjen. Obafemi Martins, Beye, Owen och Bastian Bassong har försvunnit från klubben och jag får nu lägga mitt förtroende hos de unga spelarna som får chansen då inga nya spelare har köpts in till klubben.
Om ni undrar varför det ser ut som så, då får jag berätta att Mike Ashley gör allt för att sälja klubben och därför inte bryr sig ett skit. Moat, en affärsman från Newcastle har lagt ett bud på klubben men det sägs att Ashley vill ha mer. Därför är det stiltje och för var sekund som går så faller klubben allt tyngre och det enda som kan rädda Newcastle United är de unga hungriga spelarna från den egna stan, de som har hjärtat på rätt plats.
Kanske jag överreagerar, kanske inte. Men hur som hellst så finns där mycket som oroar mig, mycket som kan gå snett men som vanligt gällande klubben, allt för mycket som man önskar sig. Så för helvete Ashley! Du har förstört mer än vad jag kan förlåta dig för, sälj de svartvita till Moat. Sälj till personen med hjärtat i stan, sök inte köpare i arabvärlden.
Ashley, du må vara ett stort jävla rövhål men visa för fan att du har någon heder i kroppen!
Så hur ser det ut då?
Jag får väl börja med att säga att Newcastle står utan tränare då Shearer fortfarande inte fått något nytt kontrakt och jag vet därför inte vem exakt det är som står vid sidlinjen. Obafemi Martins, Beye, Owen och Bastian Bassong har försvunnit från klubben och jag får nu lägga mitt förtroende hos de unga spelarna som får chansen då inga nya spelare har köpts in till klubben.
Om ni undrar varför det ser ut som så, då får jag berätta att Mike Ashley gör allt för att sälja klubben och därför inte bryr sig ett skit. Moat, en affärsman från Newcastle har lagt ett bud på klubben men det sägs att Ashley vill ha mer. Därför är det stiltje och för var sekund som går så faller klubben allt tyngre och det enda som kan rädda Newcastle United är de unga hungriga spelarna från den egna stan, de som har hjärtat på rätt plats.
Kanske jag överreagerar, kanske inte. Men hur som hellst så finns där mycket som oroar mig, mycket som kan gå snett men som vanligt gällande klubben, allt för mycket som man önskar sig. Så för helvete Ashley! Du har förstört mer än vad jag kan förlåta dig för, sälj de svartvita till Moat. Sälj till personen med hjärtat i stan, sök inte köpare i arabvärlden.
Ashley, du må vara ett stort jävla rövhål men visa för fan att du har någon heder i kroppen!
Dagens låt
Den må inte vara den rockigaste som de gjort men den är fan bra cool. Älskar The Whitestripes så att det står härliga till
Sköna försvenskade ord
Känner någonstans inom mig, en otrolig smärta i mitt skånska hjärta. Alla dessa ord som kommer till, alla dessa ord som används som inte har en svensk betoning, alla dessa tendenser att använda engelska uttal. Tycker därför att vi ska återinföra mer svenska uttal och svenska betoningar på saker och ting. Sammlar därför ihop en mindre listan nedan med ord och uttal.
Man finner ju det bara enklare att se orden som de är och inget annat. Varför ska man behöva klydda till det? Lika onödigt som Bingolotto utan Loket
- Outfit - Borde inte användas, det heter faktiskt ställ
- Ipod - Iipådd
- Ipod touch - Iipådd Tuusch
- Internet - Internät
- Widescreen - Bredskärm (alt. Videskreen)
- Email - E-post
- Keps - Skärmmössa
- Playstation - Spelstation
- Sign - En kråka
- Whiskey - Visski
- Speed dial - Stressa-ringning
- Password - Hemliga ordet (alt. Passvård)
- Race - Rake
Man finner ju det bara enklare att se orden som de är och inget annat. Varför ska man behöva klydda till det? Lika onödigt som Bingolotto utan Loket
Dagens låt
Freddy må ha dött 1993, ett år efter att han var med och gjorde OS-låten för OS i Barcelona. Men hans musik lever alltid vidare och kan verkligen beskrivas som odödlig. Bra rock är alltid bra rock
Vardag, vardag och åter vardag
Sommar och semester är inte bara på samma gång när jag letar likheter, båda känns även fall dem går väldigt fort. Märkligt nog detta året så tog jag det så lugnt som det bara gick, tog en dag i taget, andades ut och bara laddade batterierna. Jag lämnade vanan att festa så att det stod härliga till näst intill dagligen, än märkligare var att jag gillade det. Där emot så fann jag det än mer märkligt att semestern gick bra mycket snabbare än vad den någon gång tidigare har gjort. Men med laddade batterier och ett glatt humör så kändes det än bättre att börja jobba i måndags.
Vad är det då som är det sköna med att börja jobba igen tänkte jag för mig själv och hittade några svar i alla fall. För det första att komma upp tidigt om morgonen, ta en kopp kaffe och läsa aftonbladet är en kvalitetstid som talar sitt eget språk. Bara kunna sitta där i morgonrocken och nyfiket kolla vad det ska bli för väder, planera dagen och bara njuta av morgonen. Även det här med att få jaga sig själv lite, trigga upp humöret och hungern i det man gör. Att få göra något som man är bra på och som man gillar.
När jag jobbar och gör mitt bästa så får jag känslan av odödlighet. Man ser målet, man kämpar mot det, utvecklas konstant och känner hungern. Detta skapar en magnefik känsla, en känsla likt den man hade när man var ung och dum, en känsla av att inget kan röra en. Kort och gott, en känsla av odödlighet. Vet där emot inte ifall det är just det man saknar när man är ledig ett tag eller ifall det är jobbet som är en så pass stor del av en att man saknar den efter ett tag precis som allt annat i livet. Men hur som helst så är det en varm trygghets känsla av att ha det så och jag njuter av min liv och vad jag har skapat.
Därför så säger jag med en viss trötthet i tonen, det är fan skönt att vara tillbaka. Jag har saknat vardagen och nu är den här igen, nästan så att man borde fira
Vad är det då som är det sköna med att börja jobba igen tänkte jag för mig själv och hittade några svar i alla fall. För det första att komma upp tidigt om morgonen, ta en kopp kaffe och läsa aftonbladet är en kvalitetstid som talar sitt eget språk. Bara kunna sitta där i morgonrocken och nyfiket kolla vad det ska bli för väder, planera dagen och bara njuta av morgonen. Även det här med att få jaga sig själv lite, trigga upp humöret och hungern i det man gör. Att få göra något som man är bra på och som man gillar.
När jag jobbar och gör mitt bästa så får jag känslan av odödlighet. Man ser målet, man kämpar mot det, utvecklas konstant och känner hungern. Detta skapar en magnefik känsla, en känsla likt den man hade när man var ung och dum, en känsla av att inget kan röra en. Kort och gott, en känsla av odödlighet. Vet där emot inte ifall det är just det man saknar när man är ledig ett tag eller ifall det är jobbet som är en så pass stor del av en att man saknar den efter ett tag precis som allt annat i livet. Men hur som helst så är det en varm trygghets känsla av att ha det så och jag njuter av min liv och vad jag har skapat.
Därför så säger jag med en viss trötthet i tonen, det är fan skönt att vara tillbaka. Jag har saknat vardagen och nu är den här igen, nästan så att man borde fira
Filmklipp från Göteborg
U2 - One
Snow Patrol - Chasing Cars
Kungen av Göteborg
U2, Göteborg
Jag är inte det största U2-fanet i världen om man säger så, där emot så var det verkligen något som jag inte kunde något annat än tacka ja till när jag blev erbjuden att köpa biljetter. Det är ju ett band som varit med under hela mitt liv, gjort en hel del bra låtar som slagit stort. Därför så är det också känt att de ska vara ett av världens största band, så förväntningarna var stora, det skulle bli en händelse som varade för livet.
Om ni frågar mig om jag tyckte att det var häftigt så svarar jag "självklart att det var" men det uppnådde inte riktigt mina förväntningar när man säger att det är ett av världens största band och att det skulle vara en spelning som skulle slå det mesta. Jag är inte lika korkad som kille på aftonbladet som sågade dem i tidningen och även dömde ut Nirvana i samma artikel, bara att förväntningarna var större än vad resultatet blev. Scenen fann jag lite si och sådär, såg häftigare ut utifrån Ullevi än vad det gjorde inne på. Även gångbroarna som gick ut mot publiken var lite väl för tama, pompa och ståt saknades. Lika så saknades det ett enormt tryck, ett tryck som skulle gjort aftonen magisk, den där känslan av pampighet som ett band som U2 borde kunna skapa alla dagar i veckan.
Samtidigt så är det svårt att sätta ett betyg på en sådan här tillställning, för vad ska man egetnligen jämföra det med? Finns få band som kan skapa det magiska, U2 är ett av dem som borde kunna göra det. De hade kunnat göra det bra mycket bättre, de gav inte allt och det var just det som saknades. Samtidigt så kan få göra det så bra ändå. Skulle därför vilja betygsätta det med en trea av fem men då ska det även tilläggas att vi stod 20 meter ifrån scenen och hade en bra sikt.
Om ni frågar mig om jag tyckte att det var häftigt så svarar jag "självklart att det var" men det uppnådde inte riktigt mina förväntningar när man säger att det är ett av världens största band och att det skulle vara en spelning som skulle slå det mesta. Jag är inte lika korkad som kille på aftonbladet som sågade dem i tidningen och även dömde ut Nirvana i samma artikel, bara att förväntningarna var större än vad resultatet blev. Scenen fann jag lite si och sådär, såg häftigare ut utifrån Ullevi än vad det gjorde inne på. Även gångbroarna som gick ut mot publiken var lite väl för tama, pompa och ståt saknades. Lika så saknades det ett enormt tryck, ett tryck som skulle gjort aftonen magisk, den där känslan av pampighet som ett band som U2 borde kunna skapa alla dagar i veckan.
Samtidigt så är det svårt att sätta ett betyg på en sådan här tillställning, för vad ska man egetnligen jämföra det med? Finns få band som kan skapa det magiska, U2 är ett av dem som borde kunna göra det. De hade kunnat göra det bra mycket bättre, de gav inte allt och det var just det som saknades. Samtidigt så kan få göra det så bra ändå. Skulle därför vilja betygsätta det med en trea av fem men då ska det även tilläggas att vi stod 20 meter ifrån scenen och hade en bra sikt.
Bilder från Göteborg
