Från mitt hjärnsnurr
Jag har tänkt en tid på en sak gällande hur jag tror att vissa saker och ting fungerar. För att ifall jag ska vara helt ärlig så tror jag att vad folk säger och hur det fungerar i praktiken är något helt annorlunda, precis som när folk ska skriva om en semester eller berätta om den så används oftast bara de ljusa glimtarna eller även de stunderna som man kan skratta åt efteråt men inte just då.
Tror att vi människor alltid vill se oss själva som vinnare, precis som vi aldrig jämnför oss som den onda när vi ser till oss själva. Men att jag tror någonstans där ifrån att man ska börja. Vinner man för enkelt så finner man ingen glädje av det och att det därför ibland måste finnas kamper som är förlorade redan i förväg bara för att det ska vara en kamp. Jag tror även att det som man själv känner skulle vara "perferkt" är vad man finner mitt emellan det man redan har och det man tros drömma om.
Jag tror att livet handlar om att kämpa och att ju mer man kämpar desstu mer får man tillbaka i det långa loppet. Finner någon stans att mycket i min egen psykologi kan vara impulsivt, något jag alltid kämpar emot då jag inte tror att det gynnar eller ger mig något. Tror att så länge man kan hålla lugnet och sansa mig så når jag längre.
Lika så är det med känslor och relationer av alla dess slag, det förändras konstant. Som en vän sa till mig att någon hade gjort en undersökning som visade att vi människor i stort sätt förändrat allt med oss själva under loppet av 7 år, en tanke som jag ibland strider och ibland fördjupar mig i. Men jag tror i alla fall att impulsivitet gällande relationer är något negativt och kännetecknar någon som man inte kan lita på.
Dock är vi människor alla olika och alla situationer är inte den förra lik. Allt i livet har ett slut, ett slut säger bara inte ifall det är något som går framåt eller avslutas.
Jag fördjupar mig dagligen i tankar om att man aldrig ska ta något förgivet. Något som påpekar att alla är olika och vad som är självklart för mig kan vara något helt annat för någon annan. Vilka frågor som alltid borde ställas och även vad för frågor som går att ställa.
Var någon stans som det är rätt att dra grännsen för olika situationer, var jag själv anser det vara moraliskt rätt att dra gränsen utan att behöva prata med andra för att få min egen uppfattning. Även fall uppfattningen ändras med tiden också och att den ofta via andras ord sätter en i perspektiv som man tidigare inte tänkt på, som för mig blir till nya trådar att tänka vidare på.
För att hålla tankar flytande och för att hitta nya att tänka på så kritiserar jag ganska mycket och ifråge sätter många saker. Mycket hos mig själv men även hos andra, dock så vet jag att jag hittar alltid de rätta svaren hos mig själv gällande mig själv men jag kan aldrig till 100% lita på vad någon annan säger eller vad en gärning egentligen betyder för den personen. För att som sagt så är vi alla olika även fall vi är väldigt lika.
Har en del påminnande tankar som hela tiden måste tänkas på för att jag inte ska glömma dem men det är totalt för många och för invecklat för att jag ska sitta här och skriva ner dem.
Det är vad som snurrar i mitt huvud just för stunden ungefär. Tankar som är så viktiga för mig för att jag ska kunna sova ordentligt, inte tråka ut mig och för att jag ska kunna känna mig nöjd. Tror att det är mitt sätt för att verkligen koppla av och känna harmoni, lite som min kraftkälla till livet så att jag orkar med allt annat.
Jag kan aldrig säga ifall det jag tänker är rätt eller fel men det kännetecknar mig som person då de tankar och ideer som jag har lägger grund för annat här i livet. Det enda svar jag kan hitta ut ifrån om det är rätt eller fel är hur framtiden blir, ifall jag lyckas eller inte. Där ifrån kan jag lära mig av mina misstag och utvecklas.
"Jag tror även att det som man själv känner skulle vara "perferkt" är vad man finner mitt emellan det man redan har och det man tros drömma om." Så sant så sant. Tankar är även viktiga för att kunna utvecklas och få perspektiv på olika sätt, att hitta rätt väg och för att bli stimulerad. Det är vackert att vara en sökare. /A
Kul att höra, det värmer. Jag har väl hittat min väg men livet får aldrig bli en rak motorväg utan hellre en krokig landsväg.
Tanken i det jag skrev påpekar även dolt att vi oftast tar det som vi har förgivet och inte reflekterar över det
Jag tror att om man har riktigt tur så hittar man sin grundväg. Sen hittar man lite spännande genvägar på sin resa som sen visar sig vara senvägar. Det är då man lär av livet. Visst reflekterar vi sällan över det vi tar för givet. Det är då senvägarna träder in och får oss att reflektera och analysera. Livet är helt enkelt som en roadtripp. Man vet aldrig vad man möter på vägen när man lämnat sitt näste.
Tror därför på att man ska se till det man har och finna sig i det som man kommer till. För saker och ting blir ju alltid vad man gör det till.
Alla har vi vår grundväg men vad som skilljer djur från människor är viljan och kraften för att utveckla, och lika dana är vi. Vi utvecklas hela tiden och det är väl en anledning av livet, eller jag vet inte men det får en att må bra om inget annat