Hartler

Vaknade runt klockan 11.00 idag, lät mig själv ligga kvar ett tag för att tömma sandlådan som byggt hem i mina ögon. Satt rätt huvudet och studsade upp en halvtimme senare. Försökte undvika spegeln men med handen på hjärtat, det var väl dumt att sätta upp den i hallen. Spegeln säger för mycket, den säger vad man ser.
Slitenhet, skånskt affro, rivsår i pannan som jag orsakat i sömnen, ögonen fanns där inne någonstans men jag kunde inte sätta fingret på var då huvudet hade fallit från sin plats.
Vad som däremot var på sin plats var tvättiden, tiden som aldrig hålls i mitt fall. Bara det gör en lycklig, än mer sen av att där fanns en cola i kylen. Så vad som händer, eller det handlar mer om vad som inte händer så mycket är att jag sitter på soffan, känner mig som en rockstjärna, låter musiken flöda samtidigt som inget rör mig. Som att jag byggt ett emunförsvar som skyddar min lycka men även det har inte en aning, vi kallar det semester och det är bra skönt. Det enda som jag behöver är att andas, det andra är att ha kul. Pressen är inte hög, takten lika så. Frågan är bara vad jag ska göra här näst.
Det är dessa dagar, dessa morrnar då allt märks som mest, det är förlösande, det är underbart, jag har semester