Var ligger brytningsgränsen?

Jag finner det lite underligt, det sägs att barn är något som är ekonomiskt tyngande att ha. Något som jag inte tycker är så märkligt i den bemärkelsen. Men att människan, om vi ser det generellt, så skapar vi fler barn under lågkonjuktur än vad vi gör annars. Borde det inte vara tvärt om? Kanske tänker vi mindre jobb under lågkonjuktur även fall jag tycker att man borde göra tvärt om, musklerna ska inte bara spännas när man står i rampljuset utan självklart ska de tränas i det mörka också. Där emot så förstår jag väl att min mentalitet skiljer sig en del från många andra, positivt som negativt.
Men den stora frågan gällande det här med att skaffa barn och vad det medföljer ekonomiskt är mer varför de som har det sämre ställt många gånger har fler barn? I sverige så är det ju sin sak, här får ju alla tillräckligt med pengar för att i alla fall överleva. Men hur funkar det i typ afrika? Där har dem jätte många barn och de skaffar barn även fast dem svälter. Detta måste ju leda till att barnen måste börja jaga mat, oavsett ifall det handlar om att jaga, börja jobba för pengar eller fixa i grönsakslandet eller vad det än kan vara och detta i en väldigt tidig ålder för att de inte ska gå under. Och oavsett hur smarta och fina barn de skapar så finns det ju en tid där mamman måste ta hand om barnet innan barnet kan göra den nyttan. Under denna tid så kan inte mamman göra det arbete som hon brukar och även fall de lever i hela kollektiv så svälter de redan men klarar det ändå även fall en tjänst i kollektivet försvinner bort.
Jag förstår att preventivmedel inte är att tillgå i dessa länder men resultatet av vad detta innebär måste väl ändå förstås av folket, de är ju inte dummare än oss även fall de inte är utbildade i samma grad. Sex är ett billigt nöje men det är inte barn, så vart någon stans ligger brytningspunkten för när mäniskan tar ett steg tillbaka i just denna punkt? Finns den ens och vad händer då allt kolapsar? Hur funkar psykologin i dessa fall? Det sägs att vi är egoister i vår natur och att det vi värdesätter högst av allt är oss själva oavsett vilket, något som är lätt att dölja då man har det bra. Men hur funkar det när all mat är slut och när allt handlar om överlevnad? Skaffar man fortfarande barn då och vad gör man av det?

Jag står fortfarande fast vid att människan är dum i sin natur så att vi inte ens vet vårt eget bästa, det är därför som jag undrar i denna frågan, vad skulle hända och hur fungerar det?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0