Det hänger en stolt flagga i mitt fönster
Efter 14 år i Premier League så kan mardrömmen bli ett faktum. Jag sjung högt efter debyvinsten men inte lika glatt efter förlusten mot Fulham i lördags. Det ser med andra ord väldigt tungt ut inför helgens och säsongens sista match då Hull får göra allt utom att vinna och de vackra svartvita färgerna måste bära fanan högt och skaffa minst en poäng i bortamatchen mot Aston Villa, någon som även jag tvivlar skarpt.
Mardrömmen blir allt mörkare och mörkare, sanningen mer dyster och overklig än något annat. Men som alla vet, i med och motgång tillsammans, man lämnar aldrig sitt lag. De tårar som faller är mer av kärlek än vad de är av olycka även fall det inte alltid känns så. Min svartvita fana med sjöhästar kommer att hänga kvar i mitt fönster fram till den dagen då the lads spelar i högsta ligan igen, så om det är nästa säsong eller ifall det aldrig kommer att hända igen under en livstid. Även en självklarhet att jag måste åka över och se en match nästa år, oavsett vad som händer.
"Go Toons!"
- En för evigt vingklippt skata
Kommentarer
Trackback
