Hartler

Satt och pratade med Clara innan idag över telefonen och fick frågan om vad jag ska göra under sommaren, utan att ens tänka på det så svarade jag med att jag mest tänkte stanna hemma, ta det lugnt och bara ha det bra. Något som förvånade mig då jag inte ens känner att jag vill planera något stort utan bara ta det lugn och njuta. Även fall så väl Båstad och Tylösand står med på schemat så är det inte just dessa evenemang som står överst på listan.

Kom även in på att Måndagsklubben startar igen så fort semestern tar fart. Kommer nog att ändra på namnet och hela konceptet då vi inte längre känner för att få hit allt för mycket folk utan tycker att det blir bättre genom att vara ett lagom stort gäng som grillar, dricker drinkar och har en trevlig tid tillsammans. Även fall jag ler stort bara av tanken så undrar man ändå någon vart vad som egentligen har hänt med en? Klart att det kommer att festas också såklart men jag har fått en lust av att ta det lugnt och njuta på ett helt annat sätt, lite som ett begär som jag tidigare inte haft.

Jag vet inte hur många värderingar man har men det finns ganska många som förändras, inte bara de jag tagit upp här ännu utan även hur jag handlar i situationer. Men vad som är nytt för mig själv är att jag säger ifrån på ett helt annat sätt nu för tiden, jag tar för mig och slår näven i bordet så fort det är något som är värt att försvara även fall jag inte gör det i alla situationer. Ser verkligheten på ett nytt sätt för var dag som går och anpassar mig efter det, har lärt mig att välja ord på ett helt nytt vis och har aldrig varit mer självsäker i det som jag säger när jag pratar. 

Nu kör jag till och med alltid i de utsatte hastigheterna när jag kör bil och tänker på miljön på ett helt annat vis. Inte vet jag ifall det är mitt undermedvetna som har skuldkänslor för miljön då jag kör väldigt mycket i jobbet eller ifall det är för att jag själv mår bra av att göra något bra för världen, hur som så är det en viktig värdering.

En viktig sak gällande mig själv som jag värdesätter högt när jag pratar om värderingar som förändrats så är det att jag har öppnat upp mig själv på ett helt annat vis. Att jag pratar allt mer och mer om saker som jag aldrig berättat tidigare, att jag erkänner saker och ting på ett helt nytt vis. Skäms inte för något och jag är ingen superman, beter mig mer mänskligt än att försöka vara det omöjliga. Jag kan sätta ett leende på dina läppar och det betyder allt för mig.

Jag jobbar alltid med att se ironin i saker och ting, även att delta i allt vad som livet bjuder på och göra det med ett leende på läpparna. Att alltid gå ut positiv och göra det bästa av situationen, även fall jag inte kan komma på något konkret som förklarar just varför så känner jag ändå att jag hela tiden går framåt gällande det. Jag är en bitter jävel med ett glatt humör som har glimten i ögat då min bitterhet är ett bevis på att jag förstår verkligheten.

Vad som dock är svårt för mig just nu att värdera är åldern och dennas mening. Jag precis som andra har det enklast att förstå logik genom att dela in det i fack. Hur mycket jag än vill ändra på det så blir det ändå så, där emot så blir jag aldrig riktigt klok på det gällande ålder. Det finns något undermedvetet utsatt att folk i vissa åldrar ska vara si och så medans yngre ska göra på något annat vis och så vidare, där emot så är vi alla olika och rövhål finns i alla åldrar precis som omogna personer. Hur en person är som människa betyder allt men på något märkligt sätt så spelar alltid ålder en roll, har kommit fram till att detta är ett komplex för mig med ålder, även att det är väldigt invecklat i mina tankebanor gällande det. Antagligen för att jag vill dela upp det allt för mycket och hitta ett rätt då det inte finns ett rätt, även att jag känner mig äldre än min ålder som egentligen inte borde spela någon roll.

Anledningen varför jag kommer in på detta är för att folk blir på smällen och föder barn på alla kanter just nu, även en del som ser det som "hur långt de har kommit i livet" och jag kan inte riktigt värdera det på samma sätt som yrkesval och hur långt man har kommit där. Då ekonomi och personlig utveckling betyder mer för mig än något annat även fall jag är en idiot som dumt nog tror på att kunna finna riktig kärlek som jag ändå själv ifrågasätter.

Tycker att det är roligt att träffa alla de vänner som fått barn eller ska ha barn, än roligare att se är att de är så glada och jag gläds över dem. Men samtidigt så stressar det en lite, jag har ju inte ens haft ett hållbart förhållande i mitt liv och vet inte om det kommer att komma. Detta leder till frågan om hur detta uppenbarandet kommer att spela sig i mina tankar, även hur värderingarna kommer att förändras gällande detta med tiden.

Jag är en väldigt komplext person som tänker totalt för mycket men det är min romantik i mitt liv och något av det som jag värderar högst av allt. Jag har inte hittat någon att trivas med men jag trivs otroligt bra med mig själv, därför så är alla dessa små värderingar otroligt betydelsefulla för mig och där av roligt för mig att sitta här och gå igenom även fall jag tänkt på det en längre tid nu. Underbart att känna att allt går framåt i livet, märkligt är det bara att det känns som att jag vill ta avstånd från min födelsedag bara. Den tanken hör inte hemma någon vart men jag ska nog överleva det hela ;)