Att tugga lite grus medans man tar ett extra varv runt huset
Allt har sin tid även om man vill eller inte. Ena dagen ligger man på en kritvit strand och njuter av vart enda sekund som går, kanske än värre glömmer bort att njuta då livet är som absolut härligast. Men sedan så kommer de perioderna då man måste jaga sig själv lite mer än vad man borde och man står och trampar tungt.
Det har varit en sådan period ett tag nu och det finns ju inget annat än att dra det tunga lasset och kämpa på, det är ju bara en fråga när det vänder medans det viktiga är att fokusera på målsättningen. Helgerna har blivit till att ladda upp sig och kvällarna för att slappna av då kroppen varit småkrasslig, något som inte velat ge med sig riktigt. Där av har träningen hamnat på hyllan.
Tankarna har fokuserat på arbete och allt som hör till istället för allt annat, då tystnaden på min blogg har fått tala för sig själv. Men det är ju just sådana här saker som är så viktiga, att kunna känna och få andra att se att det inte alltid bara är glamour utan att det också ibland blir tungt. Att man själv kan klara av saker och ting såväl när allt går på rälls som när motvinden äter från ens fritid. Något som jag tycker säger mer om mig som person än något annat, för att förlusten är lika tung som vinsten smakar sött och att kunna klara av dem båda är den stora utmaningen.
Det har nu varit ett tungt kvartal jobbmässigt och man kliver nu in i ett nytt kvatal med nya möjligheter. Ett kvartal där det ekonomiska läget jämnt emot förra året står likgilt eller antagligen lite bättre nu än vad det var då. Ett ljus i tunneln som inte är ett tåg, något som rent psykiskt ger en en knuff framåt och bör spetsa formen samtidigt som det blir allt mörkare och mörkare. Dagarna blir mindre och man börjar ställa om sig.
Med andra ord så är förhållandena perfekta för ett nytt kvartal, nu ska det samlas energi för att nå tillbaka till den 100%-iga formen, få upp hakan ett snäpp och leendet lika så. För att någon stans så tycker jag att min sista kuban har legat lite väl för länge i min ciggarlåda och det måste skapas ett tillfälle för att fira
Det har varit en sådan period ett tag nu och det finns ju inget annat än att dra det tunga lasset och kämpa på, det är ju bara en fråga när det vänder medans det viktiga är att fokusera på målsättningen. Helgerna har blivit till att ladda upp sig och kvällarna för att slappna av då kroppen varit småkrasslig, något som inte velat ge med sig riktigt. Där av har träningen hamnat på hyllan.
Tankarna har fokuserat på arbete och allt som hör till istället för allt annat, då tystnaden på min blogg har fått tala för sig själv. Men det är ju just sådana här saker som är så viktiga, att kunna känna och få andra att se att det inte alltid bara är glamour utan att det också ibland blir tungt. Att man själv kan klara av saker och ting såväl när allt går på rälls som när motvinden äter från ens fritid. Något som jag tycker säger mer om mig som person än något annat, för att förlusten är lika tung som vinsten smakar sött och att kunna klara av dem båda är den stora utmaningen.
Det har nu varit ett tungt kvartal jobbmässigt och man kliver nu in i ett nytt kvatal med nya möjligheter. Ett kvartal där det ekonomiska läget jämnt emot förra året står likgilt eller antagligen lite bättre nu än vad det var då. Ett ljus i tunneln som inte är ett tåg, något som rent psykiskt ger en en knuff framåt och bör spetsa formen samtidigt som det blir allt mörkare och mörkare. Dagarna blir mindre och man börjar ställa om sig.
Med andra ord så är förhållandena perfekta för ett nytt kvartal, nu ska det samlas energi för att nå tillbaka till den 100%-iga formen, få upp hakan ett snäpp och leendet lika så. För att någon stans så tycker jag att min sista kuban har legat lite väl för länge i min ciggarlåda och det måste skapas ett tillfälle för att fira
Kommentarer
Trackback
