Min vardag, som en svininfluense
Roligt nog så tittade jag på en poster av sjukhuskaraktär som hängde på väggen på vår kundservice i Helsingborg. Det var ett papper som förklarade vad man skulle göra gällande sjukdom eller ja, allt som kunde vara av sorten svininfluensa, Längst ner på pappret så läser man, symptomer: Huvudvärk, trötthet, torrhosta, slembildning och frossa.
Roligt nog så är det precis samma symptom som en svacka när man är säljare, symptom som jag upplevt hela veckan utan att känna mig ett steg närmre svinen utan mer blivit bästa kompis med treo-burken igen.
Skämt åt sido, det är lite jobbigt just nu men jag vet inte exakt varför. Tröttheten i kombination med huvudvärken dödar en och den fokus som finns över lägger jag på arbetet för att där emellan skälla lite på mig själv för att lyckas tända till så mycket som möjligt. För just nu är det ett tungt kvartal att arbeta på och jag behöver all kraft framåt, samtidigt som jag tycker att jag gör ett otroligt bra arbete så känner jag mig varken nöjd eller uppskattar det jag lyckas med. Jag är som vanligt inte nöjd men hittar inte svaret på frågan om vad jag kan göra mer.
Just nu handlar det bara om att tugga på, fokusera på det som är nödvändigt och sätta sidolappar mot det som inte har av värde. Glömma bort huvudvärken, trolla bort värken i knäna och försöka hitta tillbaka till ryttmen som tidigare varit.
För livet blir lätt ett helvete ifall man glömmer bort allt det vackra, så istället för att sluta mig allt för mycket och bara sova så låter jag gitarren gå varmt, bjuder på ett leende, slår mig på bröstet och blickar framåt.
För innerst inne så vet jag, hur det än går och hur länge det än varar så åker jag till Gambia i November, bara det är något att se fram emot, något att längta efter. Ja helt enkelt, något att ha i åtanke när det är mycket som tynger en skadad rygg med för mycket packning.
Där efter har jag funnit dagens ordspråk: En modern jesus hade räddats av ett byggfel
Roligt nog så är det precis samma symptom som en svacka när man är säljare, symptom som jag upplevt hela veckan utan att känna mig ett steg närmre svinen utan mer blivit bästa kompis med treo-burken igen.
Skämt åt sido, det är lite jobbigt just nu men jag vet inte exakt varför. Tröttheten i kombination med huvudvärken dödar en och den fokus som finns över lägger jag på arbetet för att där emellan skälla lite på mig själv för att lyckas tända till så mycket som möjligt. För just nu är det ett tungt kvartal att arbeta på och jag behöver all kraft framåt, samtidigt som jag tycker att jag gör ett otroligt bra arbete så känner jag mig varken nöjd eller uppskattar det jag lyckas med. Jag är som vanligt inte nöjd men hittar inte svaret på frågan om vad jag kan göra mer.
Just nu handlar det bara om att tugga på, fokusera på det som är nödvändigt och sätta sidolappar mot det som inte har av värde. Glömma bort huvudvärken, trolla bort värken i knäna och försöka hitta tillbaka till ryttmen som tidigare varit.
För livet blir lätt ett helvete ifall man glömmer bort allt det vackra, så istället för att sluta mig allt för mycket och bara sova så låter jag gitarren gå varmt, bjuder på ett leende, slår mig på bröstet och blickar framåt.
För innerst inne så vet jag, hur det än går och hur länge det än varar så åker jag till Gambia i November, bara det är något att se fram emot, något att längta efter. Ja helt enkelt, något att ha i åtanke när det är mycket som tynger en skadad rygg med för mycket packning.
Där efter har jag funnit dagens ordspråk: En modern jesus hade räddats av ett byggfel
Kommentarer
Postat av: Emilia
Var har Maxen tagit vägen?
Trackback