Mystisk och mystisk, jag håller bara truten
Tystnad kan betyda så otroligt många olika saker och på samma sätt beskriver man kroppspråk så mycket mer än när man pratar. Dock så står kroppspråk för mer än 50% av komunikationen, så därför hämtar jag detta ifrån just den synvinkeln.
Alla har väl någon gång varit med om en obekväm tystnad, ett tillfälle där allt blir tyst och man gör allt bara för att avbryta tystnaden. Problemet många gånger i dessa situationer är att man tar bara det första bästa som är på tanken för att börja prata, på så vis så avslöjar personen i fråga ofta något som hon/han inte vill avslöja. Alternativt att personen säger något som inte alls hör hemma i situationen för att sedan rädda det hela genom att börja prata om något helt annat där efter. Något som gör personen till storleken mindre än den andra som står mitt emot.
Så om man kan göra sig bekväm i tystnaden, blir man storleken större. Inte bara för att man inte gör bort sig, det finns så mycket mer egentligen. För den mänskliga psykologin är så underbar, vi mäniskor kan ju inte undgå att filosofera för att fylla igen tomrummen på information som vi inte har, även kallat uppfattning. Det är precis som vid ett pokerbord, där allt är tyst, en satsar och alla andra skådar, tänker och undrar, ärdet bluff, har han/hon något? I sådana fall vad och vad ska jag göra? Där sedan intrycket för resultera i vad man sedan gör, så vem vill egentligen gå upp mot ett stenansikte som inte rör en min eller säger ett ord?
För vad jag gör och vad jag tror att de flesta andra gör är att fantisera att den personen som inte avslöjar något alls är lite omänsklig och storleken större. Lika dant tror jag att det fungerar i det vanliga livet, precis som att när någon reser sig upp och går utan att säga ett ord, en handling som säger mer än ord, får andra att tänka till på ett annat sätt. Framför allt när tystnaden endast används vid specifika tillfällen som kan chocka den andra för att locka fram nervositeten. Så därför säger jag det, mystisk och mystisk, håll bara truten och låt den andra bjuda upp till dans, tystnaden klär alla som kan behandla den
Alla har väl någon gång varit med om en obekväm tystnad, ett tillfälle där allt blir tyst och man gör allt bara för att avbryta tystnaden. Problemet många gånger i dessa situationer är att man tar bara det första bästa som är på tanken för att börja prata, på så vis så avslöjar personen i fråga ofta något som hon/han inte vill avslöja. Alternativt att personen säger något som inte alls hör hemma i situationen för att sedan rädda det hela genom att börja prata om något helt annat där efter. Något som gör personen till storleken mindre än den andra som står mitt emot.
Så om man kan göra sig bekväm i tystnaden, blir man storleken större. Inte bara för att man inte gör bort sig, det finns så mycket mer egentligen. För den mänskliga psykologin är så underbar, vi mäniskor kan ju inte undgå att filosofera för att fylla igen tomrummen på information som vi inte har, även kallat uppfattning. Det är precis som vid ett pokerbord, där allt är tyst, en satsar och alla andra skådar, tänker och undrar, ärdet bluff, har han/hon något? I sådana fall vad och vad ska jag göra? Där sedan intrycket för resultera i vad man sedan gör, så vem vill egentligen gå upp mot ett stenansikte som inte rör en min eller säger ett ord?
För vad jag gör och vad jag tror att de flesta andra gör är att fantisera att den personen som inte avslöjar något alls är lite omänsklig och storleken större. Lika dant tror jag att det fungerar i det vanliga livet, precis som att när någon reser sig upp och går utan att säga ett ord, en handling som säger mer än ord, får andra att tänka till på ett annat sätt. Framför allt när tystnaden endast används vid specifika tillfällen som kan chocka den andra för att locka fram nervositeten. Så därför säger jag det, mystisk och mystisk, håll bara truten och låt den andra bjuda upp till dans, tystnaden klär alla som kan behandla den
Kommentarer
Trackback
