Hartler

Det var få mornar förra året som man vaknade och inte önskade en uppgång samtidigt som man intalde sig själv gång på gång att nästa år vänder det, nästa år...
Men ju längre tiden gick så önskade man bara än mer och mer efter en uppgång. Ett ständigt jagande och en till trimmad tro för att hålla tempo och humör uppe, ett enormt engagemang och hårt arbete som länge inte kändes som att det räckte hela vägen fram. Samtidigt som självkänslan gjorde sig hörd och orden "Starkast är den som står sig nu" repiterades i huvudet. Och kanske det inte är fråns nu jag verkligen förstår vad detta inneburit.
Kvartal 1 detta året har startat, uppgången av marknaden har inte blivit den man hoppats på men tillräckligt för att göra det möjligt. Hungern har skjutit i taket och arbetet under föregående år har börjat ge resultat. Hjulen snurrar och nya höjder tar en över ribban som är satt.
Inte längre kritiserar jag mig själv var vecka för att jag inte är där som jag velat vara, att jag inte lyckats ta de bonusar som jag borde tagit, utan bara tagit vissa. Inte längre ransakar jag mig själv för det jobb jag gjort. Utan nu så har jag sett ljuset i tunneln, tagit mig ut ur mörkret och satt fart framåt med resultat i ryggen, likt en belöning av det hårda arbete som utförts.
Så med en vecka kvar av kvartalet sträcker jag på ryggen som aldrig förr, fokuserar 3 månader framåt i taget och matar min hunger med det som komma skall. Förutsättningarna är inte optimala men de räcker mer än väl för att jag ska lyckas riktigt bra. En tanke som tar mig som en drog, pumpar mitt adrennalin samt sätter sitt beroende.
2010 är året då jag rätar på ryggen och höjer mitt huvud, nu jävlar ska vi slackta en budget!