Ålder, ålder, ålder och åter ålder. Börjar tro att jag är besatt av detta faktum att åldras och att åldras i rätt takt även fall en annan sida av mig säger något helt annat. Men hur jag än vrider och vänder på det så återstår alltid frågan, hur gammal är jag egentligen?
Visst, jag är 24 år och det där med siffror kan jag. Vad jag undrar är vad det egentligen betyder? Vad jag borde göra, ha gjort och ska göra? Samtidigt som min filosofi alltid gått ut på att dra mig framåt i livet och där emellan ha det så roligt som jag bara kan då tillfälle finns. Att skapa mina intressen och lägga såväl tid som energi på dem, dvs alla de där vanliga sakerna för att man ska kunna må bra.
Där emot så förföljs jag alltid av frågan "har du flickvän?". Har börjat undrar ifall det är ett måste då jag stöter på frågan var vecka. Men om ärligheten ska fram så är jag så pass trött på den frågan att jag svarar så som "nej, jag har ett arbete", "jag träffade någon men kärlek hette hon nog inte", "jag står mellan två förhållanden" m.m. Skulle jag ha lagt ett helt ärligt svar så skulle det bli att jag är väldigt skeptisk till folk av många anledningar, att hitta någon är inte det enklaste, jag är lite för feg av mig, jag sumpar för mycket och tror någon stans på den stora kärleken som aldrig verkar komma då problemet antagligen ligger i att jag letar för dåligt själv. Men sådan är ju jag.
Så nej, jag väljer inte själv att leva ensam. Det förenklar bara min situation och saken är den att jag har varken marginalerna eller modet med mig alltid, eller så har jag allt och blir övermodig. Helt enkelt för mycket mänsklighet i mig.
Det finns en hel del andra saker som stressar upp en också, saker som att brorsan håller på att sälja lägenheten och letar efter hus. Han är 3.5 år äldre än mig och det kanske hör till att han borde göra det nu, där emot så ställer det många tankar i mitt huvud. Ska jag också vara där liksom om 3.5 år? Hur ska jag liksom lyckas att komma dit? Jag som älskar min lilla trånga tvåa och allt vad den har att bjuda, jag som går i tankarna om att leva ett liv i serbo med någon borde vara det perfekta då man får behålla vissa privata saker för sig själv och framför allt ha en tillflyktsort för saker som arbete, avkoppling, att skriva och allt annat där till. Det är ju viktiga saker för mig och sådant som jag kan tro går andra personer på nerverna.
Nej, jag tror att jag behöver hitta en säljare. En person som är mig lik men ändå så olik som hon kan bli, en person som precis som mig själv alltid har med leendet och en positiv anda. Någon som istället för att skrika hittar lugnet och vill se saker som dem är för att sedan lösa dem. Det enda som återstår är att fråga mig själv hur jag hittar någon sådan? En sak är i alla fall säker, jag ska nog inte gå ut mer än vad jag redan gör, gladare är svårt för mig att bli så jag får väl istället låta tiden ticka och ha det roligt under tiden.
Jag har ett yrke där jag till åldern är ung och beter mig på ett väldigt moget sätt. Tar ett stort ansvar och har uppfattningen av att folk uppfattar mig för att vara äldre än vad jag egentligen är. Inte för att jag vet ifall det egentligen gör någon skillnad för kunden att veta eller tro hur gammal jag är men det känns bra i alla fall och jag vill verka äldre än vad jag är även fall jag privat vill skämta, gör smågalna saker och leva livet fullt ut. Så man undrar igen, hur gammal är jag egentligen och spelar det någon roll ut över i mitt huvud?
Jag ser hela tiden framåt, försöker njuta av var sekund som går men undrar ändå ifall jag hinner med att njuta tillräckligt. Jag är aldrig bitter på det på något sätt men jag ifrågasätter det ändå, för man får ju frågan ju mer tiden går. Frågan om vad som händer, kommer och vad man vill. Även fall jag tror mig veta mycket så kan jag aldrig säga det med 100% säkerhet och även ballansen mellan att jaga nya mål samt filosofera i det man redan gör måste vara på en rimlig nivå, något som på något konstigt vis även det hör ihop med ålder och tiden som går.
Det finns så mycket med det här med tid att göra och det är en fråga som gör mig lite frustrerad. Man blir liksom påmind om åldern gång på gång i olika sammanhang, ibland för ung, ibland för gammal, känns för ung, känns för gammal, borde vara annorlunda och allt vad det nu kan vara. Även fall jag helst av allt skulle säga att jag lika gärna hade kunnat sitta kvar i min tvåa om 10 år, sitta och dricka en whiskey var fredag och röka en cigarr till det.
Där emot så finns det även drömmar, så det hade lika gärna kunnat vara att jag bor i ett stort hus nere i Skanör. Driver ett eget företag och skriver artiklar till tidningar om helgerna som ett rent intresse och nöje. Har fru och barn, självklart lyckligt gift...
Där emot så hade det väl blivit lite väl jobbigt att sätta ribban så pass högt, så jag får väl se vart tiden tar mig. Det är ju ändå trots allt tiden som är den stora boven i dramat
Det har gått en hel del år nu sedan ni först träffades, tiden då Lars var atleten som sprang till Tygelsjö för att träffa sin 10-poängare. Bara det gör uttrycket "att springa efter vackra kvinnor" ett helt annat ansikte.
Där efter har åren sprungit iväg och vägen har kantrats av dussin tals kilon modifast, där mammas talang i köket skapat ett kilonas kretslopp för Lars.
Lägenhet till lägenhet och ytterligare en till. Det är inte bara mina brödrar som inte kan sitta still.
Båtliv och brygga, Lars är den som får dem att känna sig trygga. Strumporna till segeln gav till vika men aldrig tron till Lars från min mammas sida, men med handen på hjärtat, en VHF-radio skulle lugna mig till nästa gång.
De stunder då råd behövts har råden kommit. Lars lärde mamma att alkohol var den bästa medicinen till sjösjuka och de båda har lärt sig älska havet så mycket att enorm sjösjuka uppstår i såväl arenabyggen som på bryggor.
Lars hittade nöjet med att rida häst, mamma rädslan av att sitta på ryggen. Men ut över det har det funnits tider av dansk popfrilla, en nyregisering av grinschen i typ av klappleken, ett halvtaget förarintyg för fritidsbåt, bra många försök från Lars sida att hitta en flickvän till Christian, åtskilliga flaskor gammeldansk och bra mycket där till. I detta fall inte tänkt på spritmängden.
Men om sanningen ska fram så förstår jag Lars att han sprang till Tygelsjö för min vackra mamma och jag är övertygad att han även hade sprungit från färjan i Helsingborg bara du hade bett honom om det.
Lars, du har alla de där bristerna som man ska ha för vara fullbordad och en förmåga till att få min mamma att le på ett sätt som ingen annan kan få henne till. Ett av många bevis på hur stark eran kärlek är.
Så därför vill jag bara säga, det var väl på tiden att ni gifte er!
Ska därför ta tillfället i akt och skåla för min mamma och min på pappret nyblivna styvfar. Skål!
Var tvungen att göra något, något för att bryta trenden. Pallar inte med alla tråkiga jävla medgångs supportrar som håller på sina amerikanskta ägda klubbar, så därför så köpte jag ett Wii. Faktiskt så skapade det ett leende på mina läppar och det har förgyllt min närvaro. Och om ni undrar varför jag gjorde det så är det för att jag kan. En investering för en roligare vardag
Vet inte hur jag ska kunna beskriva det på ett sätt som någon kan förstå, att inte alla vet hur känslan är över att älska en klubb så innerligt och ha de känslorna som jag har. Det är min stora kärlek här i livet och idag så hände det, de trillade ur Premier League. En känsla som bäst beskrivs genom att det käns som att en 15 års relation tog slut och jag blev dumpad hårt genom ett självmål. En känsla av hat för ägaren Mike Ashley som våldtagit klubben, Mike Ashly som sparkade Keegan och anställde Denis Wise. Jag hoppas innerligt att dem båda kommer att brinna i helvetet för all framtid. Jag kommer att spotta på era gravar, jag kommer aldrig att förlåta. Min kärlek för Newcastle United är långt ifrån avslutad, den är starkare än något annat och kommer alltid vara en del av mig men just nu känns det frustrerat. Det finns så många saker som stör mig just nu, detta skulle aldrig få hända om det hade varit någon med hjärta och kunskap som hade fått leda klubben.
Snart börjar den stora våldtäckten, att se spelar fly klubben samt de som blir sålda mot sin egen vilja för att det ska funka ekonomiskt. Kommer att göra ont att se spelare gå till andra klubbar, det påminner bara mer om hur klubben har stått och förfallit i brist av kompetens uppe ifrån. Det enda positiva med det är att jag får se vissa rövhål försvinna och framför allt den äckliga fotbollshoran Michael Owen. Jag önskar med hela mitt hjärta att din knäskada går upp och att gud spottar i knäet under operationen så att det aldrig blir bra igen. För att få över 2 miljoner i veckan, spela ett fåtal matcher, dra på sig skador och sedan inte ens ha ett samvete att vilja skriva på ett nytt kontrakt eller ens vilja ge hundra procent för klubben. Du är ett jävla rövhål och du borde skämmas. Hoppas nu bara att Steven Taylor, Haper, Carrol & Baye stannar, folket med hjärta i klubben. Så att dessa bildar grunden för den nystart som börjar nästa säsong i the Championship.
Jag önskar bara nu mer än något annat att klubben kan få bli såld, till en ägare som har sina rötter i staden och ett hjärta för folket. Jag är så trött på alla dessa idioter som styrt och förstört klubben, ett måste att förstå är att det är andras känslor som ni leker med, inte pengar. Jag hatar dig Mike Ashley med hela mitt hjärta och du borde som kompensation ge bort klubben fördelat jämnt på alla invånare i Newcastle. För att kanske då, ja kanske då skulle jag kunna förlåta dig samt att du hade bevisat för dig själv att du inte är så jävla girig.
För evigt en vingklippt skata som letar efter kanalerna som sänder the championship nästa år
Allt för sällan så dagdrömmer jag även fall min fantsi antagligen inte kan bli större. Men ibland så kan jag inte låta bli att drömma mig bort. Vad jag drömmer mig bort till är krit vita stränder som sträcker sig så långt som ögat kan nå, kanske för att stranden svänger och för att jag därför inte kan se så långt. Där är palmer när man tittar in mot land och vågorna slår stora ut mot havet, jag skymtar strömmarna ute till havs som skapar vitt skum, där efter skummet jag ser fiskebåtarna jobba med att få upp sina nät. Jag sitter avsides från turismen och dricker julbrew, musiken skorrar i högtalarna men det hörs tydligt att det är Bob Marley som sjunger, mannen som skapat en kultur för folket runt omkring mig. Det är runt en 30 grader varmt och jag njuter av ljudet från vågorna som slår in mot land, även fall det kommit någon som gärna vill prata med mig. Där emot så störs jag inte av det utan bara njuter av att få prata och kopplar av med fötterna nerstoppade i den finkornade sanden. Jag pratar om allt mellan himmel och jord med den personen som talar med mig. Vad som egentligen sägs spelar inte någon större roll, det är mer något vänskapligt och något socialt, det är av glädje som det pratas och inget annat. Jag tittar upp mot himmeln i solglasögon, sluter ögonen, tar en klunk till av min julbrew och ler genom hela kroppen, Det enda svenska som jag har med mig utom min klädsel som består av ett par shorts och ett par solglasögon är mina snus som förgyller det än mer. Jag bjuder på dessa utan att se någon större glädje av det hos de andra men av gästvänlighet som bjuds det tillbaka genom african greentea, jag skålar och bjuder på ett leende. Det smakar frisk och gott, känner glädje av att bara få vara där. En enkelthet av att bara vara mänsklig och många skratt bara för att vara levande. Min flaska har blivit tom och jag blir erbjuden av personen brevid mig att han köper en ny till mig men insisterar på att göra det själv. Sanden är varm men långt ifrån för varm utan bara perfekt. Servitrisen skämtar med mig och hon får mig till att börja dansa som en vänskaplig gest och blir sedan serverad en ny öl för ynka 10kr. Jag går tillbaka ner mot havet, sätter mig i sanden, låter fötterna glida ner en bit i sanden och tänker "här hade jag kunnat stanna för alltid", som att jag hittat hem och endat kan le mot allt i livet. Jag bryr mig inte om att åka i någon bil och cykla har aldrig varit min grej. Att bara få gå i sanden längs vattnet och rensa tankarna, att bara andas in ny luft och låta mitt bleka skinn få bli brunt. Jag känner en lycka som är obeskrivlig och jag är lika varm i själen som termometern visar värmen, jag är i afrika och rör mig upp mot kololi i Gambia
Alla tre, Henke, Denkan och Jonsson är i väl form även fall Denkan stått var morgon och sagt "jag kan flyga, jag är inte rädd". Tydligen så finns det öl där nere och de har än så länge inte sett någon baksida av den.
Det är för stunden 25 grader varmt där nere men det ryktas om att de alla kommer hem blekare än vad de var när de åkte. Där ska vara otroligt lite svenskar på plats så Jonsson har det svårt med språket men löser det genom att skriva SMS hem till Sverige.
För Henke har det gått bättre, han har både hittat ölen, den gammal nyfunna formen samt sig själv igen och studerar nu ryska om dagarna för att kunna kommunicera med hantverkarna här hemma i Sverige. Trots detta har han endast lärt sig orden "vodka" och "niet", tydligen något som både han och hantverkarna uppskattar.
Ut över det så mår dem alla bra och jag har sagt till Denkan att köpekärlek ej går att sätta upp på reseräkningen.
De äter tappas, badar, solar och delar dubbelsängar. Det är semestern som de alla hade drömt om och de hade inte kunnat vara lyckligare.
Vet inte varför men jag vill bara starta en fight. Inte med vem som helst och inte slåss, ja vill bråka för att jag känner för det. Finns det någon idiot där ute som vill bråka med mig för att jag känner för det och vill vinna!
Efter 14 år i Premier League så kan mardrömmen bli ett faktum. Jag sjung högt efter debyvinsten men inte lika glatt efter förlusten mot Fulham i lördags. Det ser med andra ord väldigt tungt ut inför helgens och säsongens sista match då Hull får göra allt utom att vinna och de vackra svartvita färgerna måste bära fanan högt och skaffa minst en poäng i bortamatchen mot Aston Villa, någon som även jag tvivlar skarpt.
Mardrömmen blir allt mörkare och mörkare, sanningen mer dyster och overklig än något annat. Men som alla vet, i med och motgång tillsammans, man lämnar aldrig sitt lag. De tårar som faller är mer av kärlek än vad de är av olycka även fall det inte alltid känns så. Min svartvita fana med sjöhästar kommer att hänga kvar i mitt fönster fram till den dagen då the lads spelar i högsta ligan igen, så om det är nästa säsong eller ifall det aldrig kommer att hända igen under en livstid. Även en självklarhet att jag måste åka över och se en match nästa år, oavsett vad som händer.
Efter att Henke fått nog och flyr till Mallis för att hitta sig själv igen så står jag nu utan gympartner. Självklart så är detta ett tungt avbräck, framför allt med att få in en ny på så här kort varsel. Känslan säger även att detta känns tyngre för mig än vad det gör för Heinrich.
Söker därför efter en vikarie i Das Majors plats. Nedan följer de kriterier som behövs:
Om du är kvinna:
Detta är uppdelat i två delar, den första delen innefattar ifall du är av den typen som går i spandexbyxor. I detta fall ska du ha små fasta vader, tighta lår, smal midja, B eller C-kupa, smala axlar samt smala armar som är medel vältränade. Självklart så ska du även ha bländande vackra ögon, ett stort leende och en liten näsa.
Inte ett måste men gärna ett stort bankkonto, som sagt inte ett måste men du faller säker på det annars. Du ska även ha ett intresse för fotboll, lukta som en våräng och ha finessen att få mig att skratta.
Ett stort plus ifall du även kan laga mat.
Den andra delen är för er som inte går i spandexbyxor, för er så behöver ni inte benen utan endast en fast röv. Måste ju bidra med att ge något extra till dem utan dessa hemska byxor.
Om du är kille:
Söker egentligen inget mer än en kopia av Henke. Så du ska väl vara runt 180cm lång, jobba inom transport branschen, hålla på att renovera badrummet, använda ordet gryda i överflöde, alltid vara 5-10 minuter sen till gymet och leva på keso, proteintillskott och tillskottstabletter.
Gärna ha ett förflutet av Hockey, en poppig frilla och en jävla massa att prata om från helgen.
Höll på att glömma det, du ska även köra Saab samt köra den som en dansk biltjuv, då du förvarar tuggummi i bilen för att inte bli misstänkt för rattfylla som körningen kan påpeka.
Detta ska väl inte vara så svårt tycker jag.
CV ska vara mig tillhanda senast under morgon eftermiddag, bifoga gärna en bild och glöm inte med ett personligt brev som säger varför ni skulle passa så bra till just detta.
Det kan bli du som har turen med dig att få uppleva detta äventyr.
Veckans motto: Det man inte har i huvudet får man ha i benen, gör det ont så spring
Veckans Rating: 7.0
Tillbaka lutad i hundra knyck med en bra stämning. Lite halvt kluvet men en skön känsla av att lugna ner och satsa lite mer på träningen. Nu finns det mycket mer kropp att göra brun =D
Är fast troende i att alla har märkliga saker och ting för sig bara att dem inte pratar om dem, saker som kanske endast dem själv känner till eller bara de som står dem absolut närmast. Även vissa saker som bara rent av är tosiga men det är flertalet som gör det samma. Kan nog säga att jag tror att jag har fler tosiga saker för mig än många andra men det är ett tecken för mig själv att jag mår bra och har det roligt. Just därför så tänkte jag dela med mig av dessa goda ting.
Självklart så har jag det klassiska med att tro att det sitter tur och otur i snusen. Jag precis som många andra bytar ut snusen så fort det går dåligt för mitt lag när jag kollar på fotboll. Vet dock inte ifall jag tror på det riktigt men det känns bra att göra och därför så gör man det bara. Ett faktiskt ganska förekommande fenomen.
Jag litar aldrig på klockan, så innan var natt när jag ska lägga mig så kollar jag alltid så att knappen verkligen är på genom att skruva visaren tills att den ringer bara för att vara på den säkra sidan. Inte nog med det så är det första som jag gör på morgonen är att titta på klockan så att jag är säker på att allt blivit rätt.
Jag tvättar aldrig en fotbollströja fråns att laget förlorat en match oavsett vilket. Kanske en av de vanligaste
När jag ska hälla upp ett glas vatten hemma så sköljer jag alltid glaset tre gånger innan så att jag får kallt vatten samt att jag har något att göra under tiden.
Jag sjunger och dansar totalt för mycket när jag är ensam hemma, mest bara för att jag mår bra
Jag litar aldrig på att växellådan är i rätt växel när jag ska starta bilen
Jag har ett otroligt begär av adrenalin och måste utmana mig själv ibland bara för att känna en kick. Känner det därför alltid jobbigt att se Hallandsåsen när det är snö då jag lockas av tätskogen som går hela vägen från toppen till dalen.
Jag sover ibland på soffan bara för att jag känner för det men förstår inte riktigt varför. Kanske förbereder mig inför äktenskap men är inte helt säker.
Hatar att nästan alla mina strumpor är svarta då det är mindre skillnader på dem men jag måste kombinera dem korrekt trots att det allt för ofta inte blir så.
Jag klarar inte av att äta kantstött frukt är är alldeles för petig gällande frukt och grönt över huvud taget, så pass att jag till större del av det inte har frukt och grönt hemma. Köper jag hem det så använder jag det direkt, annars så kasstar jag det väldigt snabbt.
Har svårt för att sova ombord i fordon av olika slag och vill alltid känna att jag har en plan ifall någon olycka skulle hända.
Så fort jag ser en boll så hoppas jag att den slås mot mig
Har panik över folk som känner igen mig och ska hälsa när jag inte alls känner personen i fråga, söker därför inte ögonkontakt med folk i det privata om jag är på stan utan vill mest lämnas i fred. Är där emot alltid glad för att prata med folk som jag känner eller känner igen.
Tar alltid överdrivet mycket när det gäller mått för att vara på den säkra sidan.
Tror nog att det finns en hel drös till med sådana här små saker som jag namnger till Tosiga Ting, något som vi alla måste ha i en större eller mindre skala. Dessa ting som för mig ofta avgör ifall en person är intressant eller inte. För visst är det fasionerande vad folk gör och framför allt gör när ingen är i närheten. Lite om hur folk beskriver lycka på sitt egna sätt, synd bara att folk inte delar med sig mer av detta
Som jag skrivit ett tag nu så gular man på hälsokontot, något som man gjort i ett bra tag nu. Fest efter fest, utgång efter utgång. Många skratt och en otroligt rolig tid, där emot så är man ingen stålman och en otroligt rolig epok har nog tagit slut för denna gången i alla fall.
Det sjuka är att förra helgen och denna helgen som varit så har alla mina konton tömts då jag syftar på energi, skratt, hälsan och allt runt omkring. Jag har inte kunnat komma i bra stämning innan utgången och inte heller under tiden, har känt mig tråkig och halvdan. Sjukt ur form helt enkelt och viljan för något, ja även det kontot har nog varit tomt. Där den enda längtan och viljan som man har haft har varit att få tiden att gå så att jag under nästkommande vecka kan börja komma in i ett bättre mönster, bör äta frukost på balkongen, dricka kaffe, läsa tidningen och allt sådant där. Bara lugna ner och njuta.
Märkligt nog så har jag haft så sjukt roligt om dagarna den senaste tiden, har aldrig varit snabbare i truten och min humor har aldrig varit bättre. Där emot så har festandet brutit ner mig, då problemet varit att jag har inte kunnat komma ifrån det den senaste tiden och lite tid där till. Har varit medbjuden på allt för mycket och det har varit för bra för att säga nej.
Blir heller inte ett friskt kretslopp att under vardagarna leva på tonfiskpasta och proteinshake, träna som en idiot för att sedan vara ute och slira under helgerna och trycka i sig pizza var helg. Finns ingen riktig logik i det och därför så sitter det perfekt nu att lugna ner allt, en vit vecka denna som kommer, mammas bröllop helgen efter det och där kan man ju inte säga nej då även viljan är på topp. Men efter det så ska det vara lugnt hela vägen fram till midsommar, lägga all vikt på att snygga till kroppen inför badsäsongen och få batterierna laddade inför semestern.
Inte bara är det dumt att man kommit ut var helg då man har varit trött på det utan även att mitt högra knä börjar närma sig gränsen för att jag inte ska palla med det längre då jag under en längre period sagt att så länge jag klarar av att bortse från smärtan och så länge som jag klarar av att leva ett normalt liv så tänker jag inte lägga någon större vikt vid det då dem allt som oftast inte vill pilla allt för mycket med just knän. Där emot nu så har det varit dagar då den gränsen har sviktat riktigt ordentligt och det känns därför som att undersökningar och operation inte ligger allt för långt bort. För som det sett ut den senaste tiden så har jag vaknat mitt i natten av smärtor, haft problem att komma ut ur bilen, kramper när jag suttit för länge och smärtan som känns som att knivar huggs igenom knäskålen. Jag har det ganska enkelt för att bita ihopa gällande smärta men som det ser ut nu så håller jag på att bita sönder tänderna. Där av än dummare att man gått ut och dansat, dock inget jag klagar över de jag känner mig själv så pass bra att jag vet vad som händer och hur det kommer att kännas, där av så har jag gjort det för att jag valt att göra det.
Så till en början så ska jag fortsätta att gå kontrollerat på löparband flertalet gånger i veckan, stretcha så mycket det bara går och sedan uppsöka en kvalificerad läkare som kan det här med knä. Sen så blir det att ta det lugnt om helgerna och ladda upp allt som har med kroppen att göra. Möjligtvis ett sätt för att få Henke att sluta kalla en för Max Von Parkbänk med glimten i ögat. Nej men skämt åt sido, det är dags att hitta lite harmoni nu i livet. För även fall jag sjunger mer än någonsin tidigare, att jag skrattar som aldrig förr så är jag bara less på utelivet just nu. Så pass att tankarna ligger i att skämma bort mig själv genom resturangbesök om helgerna och leva lite mer i lyx, just bara för att jag kan det och att jag gillar att må bra. För att innerst inne så är jag en livs gourmet ända ut i fingerspetsarna som egentligen vill leva balanserat då det alltid blir maxat i en värld där mitt leende säger mer än 1000 ord. Så nu ska det maxas på andra hållet och det känns otroligt skönt och bra. Dimman har lagt sig och jag ler stort igen
För alla som sitter nerbäddade i sorger, sprit eller vad fan det nu kan vara. För helt ärligt så skiter jag fullständigt i vilket vad fan ni gör. Men vad jag bryr mig om är att det ska vara otroligt skoj idag, därför så är det öppen förfest hos Casa Del Hartler och alla är bjudna. Lite som ett öppethus i mitt liv. För att ifall det är något som vi ska ha så är det roligt och det hela natten igenom.
Så vad firar vi?
Ja du, jag firar lite av allt. Jag firar att Newcastle kommer att stanna i PL, jag firar att jag snart ska dra på mig de gröna fingrarna och fixa balkongen, att jag har ett fett leende på mina läppar och bra mycket där till.
Med andra ord så är det upp till var och en vad ni vill fira, enda kravet är bara att ni har något.
Inträdes kostnad?
Ett stort leende och alkohol till kroppen. Vill ni sedan ge mig Kristibrud så är jag inte den som är den som säger nej.
Lite som en jobbig gala där de ska driva in pengar till världens barn eller stoppa sarsen i Cuba. Bara att idag så ska vi gala in årets bästa ute kväll där överskottet av pengar går oavkortat till baren på Etage.
Så dyk nu upp när ni vill men inte innan klockan 20.00, det är en lysande dag för att ha det roligt!
Kommer ni ihåg när man var liten och man alltid frågade "vad vill du göra när du blir stor?"? Märkligt att jag själv kommer ihåg att jag hade så sjukt många svar på den frågan och att för var gång så blev det bara bättre och bättre, eller i alla fall vad man själv tyckte då. Men även när man blev äldre så följde det med bara att i högstadiet så sa man "vad ska du bli?", ett bevis på att man förstått verkligheten och börjat bli lite mer realistisk då ingen förväntade sig ett svar som inte längre var möjligt, man hade blivit halvt en realist då drömmarna fortfarande fanns kvar bara att man inte längre pratade om dem.
Bara att ju längre tiden gått, ju längre bort från detta ämne har vi alla kommit även fall vissa har blivit just det som de velat, då frågan är ifall de är fullt nöjda med allt och ifall det är allt vad de under dessa år drömt om? För innerst inne så är det svårt att någonsin nöja sig fullt ut även fall man innerst inne älskar allt som man gör, det borde vara vad som kännetecknar mänskligheten.
Där emot alla dem som inte kommit i närheten av att bli det som de ville bli, om ni inte gör något som ni är alls nöjda med. Har inte en aning om vem ni är eller varför men det borde ju finns någon i alla fall. Varför inte fortsätta i samma fråga som jag började med, bara att utveckla den till "Vad gör jag nu?", då jag inte menar i ett panikartat uttalande utan mer som en fråga om hur man ska gå till väga för att göra något åt situationen. För att någon vart så har jag en känsla av att denna frågan kommer att fortsätta att följa med en hela livet igenom i utvecklande skepnader och att den någon gång under livets höst kommer att utformas som "Vad har jag hunnit med i alla år?". Förhoppnings vis så är man nöjd när man tänker på det, annars så kommer man att behöva ifråga sätta allt för mycket med sig själv och alla åren. Men hur som helst så är vi flesta för unga för att vara bittra nu och borde tänka på framtiden istället för att sörja över det som aldrig blev, för att vara lycklig börjar med att vara glad och på samma sätt skapas goda minnen.
Där emot så är jag inte äldre än vad jag är, har egentligen inte en aning om framtiden men är löjligt positiv till allt. Det är ett enkelt sätt att må bra och det bästa som jag känner till.
Där emot så följer alltid frågan mig, var får jag allt ifrån?
Satt igår och chattade via MSN och missuppfattade situationen helt pga att jag tog för givet att MSN är något som man har på datorn och använder via endast datorn. Men tydligen så används detta helvetes verktyg via telefonen nu också. Jag fann det nästan chockande men jag överlevde ändå.
Inte nog med typen av utveckling så om jag spolar tillbaka tiden ett år så lagade jag ingen mat alls hemma utan levde DeLuxe-livet och endast åt ute. Nu där emot så lagar jag all mat hemma (för utom lunchen då, den ska man bara inte laga hemma), inte nog med det så har min micro varit paj i två månader nu och jag har inte ens tänkt på det. Lite oroväckande, rädslan stiger för att man ska bli husmor i stugan.
Även i orden så har jag slutat hänga med, satt och skrev på nätet innan idag och fick någon ny internet förkortning som löd FFS. Självklart så fattade jag inte ett skit av vad det menades men det var tydligen tillräckligt för att hånas. Där efter så fattade jag vad Kurt Cobain menade när han sa att han inte ville föra ett barn till jorden då det inte var en bra plats, tänk bara på hur folk kommer att prata på stan om 50 år! Jag kommer ju för fan gå med en tolk bara för att gå och handla på ICA.
Även det här med att sortera soporna är lite luddigt för mig. Jag hänger med på att sortera vitt och färgat glas men sen så är väl ändå allt brännbart och ifall de ska göra några fler förändringar gällande det så kan de väl typ dela upp det i färgat brännbart och vitt brännbart skräp, ett enkelt system för oss utvecklings handikappade.
Än värre var det dock när jag här om dagen när jag hade parkerat bilen och tänkte att jag skulle ta ut en biljett ur biljettautomaten som man inte kunde dra kortet i utan man kunde SMS:a in pengar istället för att göra det enklare. Den enda tanke som jag kunde få och fick var "hur komplicerade är folk för att tycka att det är enklare?!"
Något som jag även stört mig på ett tag gällande utveckling är det faktum att när min arbetsdator fuckar helt och jag säger ifrån, ja ni vet så man gjorde på den traditionella tiden för att få hjälp. Då får man svaret "lägg ett case", med andra ord så ska man gå in i datorn, koppla upp sig och skriva in vad man har för problem. Även detta fenomen ska vara enklare och mer effektivt... jag känner mig än mer utvecklings handikappad
Även fall det finns bra många fler sådana här typer av svårigheter med utvecklingen så är rädslan ändå som störst över vad som ska komma med tiden. Men jag hoppas med hela mitt hjärta att ifall det kommer att bli än svårare så ska man med tiden kunna anställa en person som hjälper en med allt sådant, en personlig utvecklings assistent så att man slipper att ödsla energi på saker och ting som man inte bryr sig om.
Det är bättre i afrika, där har dem inte ens börjat spela golf
Från glanstiderna då det fortfarande gjordes album som dessa, som man sagt i över 2000 år, det var bättre förr. Man undrar bara hur illa det egentligen blivit på dessa 2000 år ;)
Sjukt känsloladdat, helt underbart och jag finner inte ord. Fotbolls gudarna är på min sida just nu.
Flagghavet sträckte sig över alla läktarna i svartvita fanor, 50.000 sjungande fans och en 3-1 seger över Middlesbrough, första vinsten för Big Al som tränare och en vinst som tar gubbarna över sträcket.
Låt detta fortsätta, låt denna underbara känslan sitta kvar.
Detta var det vackraste jag sett på hur lång tid som helst, känslorna för klubben har alltid varit de samma men nu är jag nykär igen. Vilken lättnad, vilken glädje, detta är den största kärleken av dem alla. Shearer, du är en hjälte!
Finner inte orden just nu för att beskriva, bara så jävla underbart!
Nu är det mindre än en timme kvar, en femtio minuter till det slutliga resultatet av en fiasko säsong där allt avgörs i ett derby mellan två klubbar i nordöst. Känslan är spänd och jag vill inte ens tänka på känslan av en förlust, att bli fördömd till the championship. Dock så vet jag inte vad jag ska tro.
Försöker hålla mig positiv, Newcastle hör hemme i Premier League även fall de aldrig vinner, de är ju laget som staden stödjer och den enda stora kärlek längst upp i norr.
Allt för mycket nerver just nu, allt för många tankar. Hoppas att fotbolls gudarna är på skatornas sida, de måste dem bara vara. Var den stora hjälten igen Alan Shearer, oförglömlig som spelare och vi hoppas på det samma som tränare.
Om man bara hade kunnat dela upp allt i milstolpar
Satt och tänkte på det med att dela upp alla mål i milstolpar och om hur mycket enklare allt blir ifall man delar upp alla sina mål i delmål. Inte för att det är något stort eller något komplicerat men för att göra det mer intressant så lyfte jag upp det någon nivå och kombinerade det med klyschan om meningen med livet.
Jag vet inte så hemskt mycket även fall jag många gånger tror det, men när någon säger till mig att de vet meningen med livet men inte vill säga det för att man ska finna det själv så tror jag att det är så mycket bullshit som det kan bli, därför så får jag ett illamående. För meningen med livet måste vara annorlunda för alla även fall vi har våra likheter, jag kan inte svara på frågan och som jag tidigare idag skrev så handlar även detta om värderingar och värderingar förändras. Så om jag skulle svara på frågan om meningen med livet så kommer förklaringen här efter.
Om man precis som man delar upp ett mål på olika delmål så gör man det enklare för en själv, samt får ett bättre perspektiv på hur nära man kommit det stora målet samt hur man når hela vägen. Så om man i frågan om meningen med livet tar och bryter ner allt i små delmål så måste allt bara bli mycket bättre. Som exempel på små delmål så borde det närmsta delmålet vara att vakna med ett stort leende imorgon, att göra allt för att få min omgivning att må bra, att sköta mitt jobb på absolut bästa vis och allt annat smått som man kanske inte alla gånger tänker så mycket på men som kanske i det stora hela betyder allt. Det fyller ju en stor mening och du får en mening som hela tiden förändras, samt förhoppningsvis gör dig glad av att klara av alla dessa små delmål.
På detta vis så har man flyttat frågan om meningen med livet från den svåraste frågan av dem alla till den enklaste handlingen. För innerst inne så vet jag det, ju enklare man gör det desto bättre blir det.
Jag är inte komplicerad, jag tänker bara för mycket
Jag klagar inte över mycket men där emot så finns det en del saker som man alltid tycks klaga över. Det som jag klagar som absolut mest på är tiden. Dels så går den allt för fort och ibland så hinner man inte med allt som borde göras, men vad som är mest märkvärdigt med tiden är egentligen att den går så fort att man inser med tiden hur värderingar har förändrats även fall målen nästan är de samma. Den personliga utvecklingen som man så många gånger tror stått still men som konstant går framåt.
Satt och pratade med Clara innan idag över telefonen och fick frågan om vad jag ska göra under sommaren, utan att ens tänka på det så svarade jag med att jag mest tänkte stanna hemma, ta det lugnt och bara ha det bra. Något som förvånade mig då jag inte ens känner att jag vill planera något stort utan bara ta det lugn och njuta. Även fall så väl Båstad och Tylösand står med på schemat så är det inte just dessa evenemang som står överst på listan.
Kom även in på att Måndagsklubben startar igen så fort semestern tar fart. Kommer nog att ändra på namnet och hela konceptet då vi inte längre känner för att få hit allt för mycket folk utan tycker att det blir bättre genom att vara ett lagom stort gäng som grillar, dricker drinkar och har en trevlig tid tillsammans. Även fall jag ler stort bara av tanken så undrar man ändå någon vart vad som egentligen har hänt med en? Klart att det kommer att festas också såklart men jag har fått en lust av att ta det lugnt och njuta på ett helt annat sätt, lite som ett begär som jag tidigare inte haft.
Jag vet inte hur många värderingar man har men det finns ganska många som förändras, inte bara de jag tagit upp här ännu utan även hur jag handlar i situationer. Men vad som är nytt för mig själv är att jag säger ifrån på ett helt annat sätt nu för tiden, jag tar för mig och slår näven i bordet så fort det är något som är värt att försvara även fall jag inte gör det i alla situationer. Ser verkligheten på ett nytt sätt för var dag som går och anpassar mig efter det, har lärt mig att välja ord på ett helt nytt vis och har aldrig varit mer självsäker i det som jag säger när jag pratar.
Nu kör jag till och med alltid i de utsatte hastigheterna när jag kör bil och tänker på miljön på ett helt annat vis. Inte vet jag ifall det är mitt undermedvetna som har skuldkänslor för miljön då jag kör väldigt mycket i jobbet eller ifall det är för att jag själv mår bra av att göra något bra för världen, hur som så är det en viktig värdering.
En viktig sak gällande mig själv som jag värdesätter högt när jag pratar om värderingar som förändrats så är det att jag har öppnat upp mig själv på ett helt annat vis. Att jag pratar allt mer och mer om saker som jag aldrig berättat tidigare, att jag erkänner saker och ting på ett helt nytt vis. Skäms inte för något och jag är ingen superman, beter mig mer mänskligt än att försöka vara det omöjliga. Jag kan sätta ett leende på dina läppar och det betyder allt för mig.
Jag jobbar alltid med att se ironin i saker och ting, även att delta i allt vad som livet bjuder på och göra det med ett leende på läpparna. Att alltid gå ut positiv och göra det bästa av situationen, även fall jag inte kan komma på något konkret som förklarar just varför så känner jag ändå att jag hela tiden går framåt gällande det. Jag är en bitter jävel med ett glatt humör som har glimten i ögat då min bitterhet är ett bevis på att jag förstår verkligheten.
Vad som dock är svårt för mig just nu att värdera är åldern och dennas mening. Jag precis som andra har det enklast att förstå logik genom att dela in det i fack. Hur mycket jag än vill ändra på det så blir det ändå så, där emot så blir jag aldrig riktigt klok på det gällande ålder. Det finns något undermedvetet utsatt att folk i vissa åldrar ska vara si och så medans yngre ska göra på något annat vis och så vidare, där emot så är vi alla olika och rövhål finns i alla åldrar precis som omogna personer. Hur en person är som människa betyder allt men på något märkligt sätt så spelar alltid ålder en roll, har kommit fram till att detta är ett komplex för mig med ålder, även att det är väldigt invecklat i mina tankebanor gällande det. Antagligen för att jag vill dela upp det allt för mycket och hitta ett rätt då det inte finns ett rätt, även att jag känner mig äldre än min ålder som egentligen inte borde spela någon roll.
Anledningen varför jag kommer in på detta är för att folk blir på smällen och föder barn på alla kanter just nu, även en del som ser det som "hur långt de har kommit i livet" och jag kan inte riktigt värdera det på samma sätt som yrkesval och hur långt man har kommit där. Då ekonomi och personlig utveckling betyder mer för mig än något annat även fall jag är en idiot som dumt nog tror på att kunna finna riktig kärlek som jag ändå själv ifrågasätter.
Tycker att det är roligt att träffa alla de vänner som fått barn eller ska ha barn, än roligare att se är att de är så glada och jag gläds över dem. Men samtidigt så stressar det en lite, jag har ju inte ens haft ett hållbart förhållande i mitt liv och vet inte om det kommer att komma. Detta leder till frågan om hur detta uppenbarandet kommer att spela sig i mina tankar, även hur värderingarna kommer att förändras gällande detta med tiden.
Jag är en väldigt komplext person som tänker totalt för mycket men det är min romantik i mitt liv och något av det som jag värderar högst av allt. Jag har inte hittat någon att trivas med men jag trivs otroligt bra med mig själv, därför så är alla dessa små värderingar otroligt betydelsefulla för mig och där av roligt för mig att sitta här och gå igenom även fall jag tänkt på det en längre tid nu. Underbart att känna att allt går framåt i livet, märkligt är det bara att det känns som att jag vill ta avstånd från min födelsedag bara. Den tanken hör inte hemma någon vart men jag ska nog överleva det hela ;)
Tänkte att jag skriver väldigt lite om vad jag gör i denna blogg, något som är ganska naturligt för mig då jag inte tycker att det skulle vara tillräckligt roligt att läsa för andra. Men för en gång skull så ska jag sätta en enkel uppdatering om vad som rör sig just nu.
Förbereder mig inför min toastmaster roll på mammas bröllop, mycket att göra
Jobbar som en gnu, även där mycket att göra
Tränar på så mycket det bara går, en bra utveckling och det känns otroligt bra
Ser på totalt för mycket sport men den tanken gör mig bara glad, helt underbart
Fest igen i helgen och pappa är glad som alltid
Sliten och har insett att det är mindre än 2 månader kvar till semestern, nöjer mig med 4 veckor i sommar
Fyller snart år, tänker inte direkt på det
Uppgångar och nergångar över allt känns det som, dock så känns det kontrollerat
Arbetar mycket på struktur just nu
Newcastle, otroligt tungt. Hela säsongen och nu är det nervöst. Har inte delat med mig av den sorgen så mycket
Lägenheten måste storstädas men jag känner mig ganska nöjd ändå
Lite som ett ordspråk, bortser man från allt så mår man bra. Så länge man inte hänger upp sig på små saker utan njuter av det stora hela, med en kontroll över situationen så mår man bra. Ska jag se till mig själv just nu så njuter jag av vart enda minut
Kim hittade snubben i snabbköpet, bjöd med honom till festen. Killen säger att han är alkis och inte borde dricka, Kim bjöd på öl och blev hans bästa polare för en kväll
Windows, ett ord som beskriver hur mycket något kan fela
Känner för stunden att om jag en gång till hör orden "men lägg ett case", så går jag i taket. Man lägger för fan case, på case, på case utan att det blir bra i slutet. Att man över huvud taget ska använda sig av datorn för att beskriva problemet om att datorn inte funkar är fan helt upp åt väggarna. Att man sedan ska lämna ifrån sig den gång på gång utan att något händer är än värre.
Med andra ord, min arbetsdator är som vanligt utvecklingsstörd och borde avlivas. Hur svårt ska det egentligen vara att skapa något som funkar som det ska? Jag vill inte se några äckliga blåskärmar eller att datorn bara stänger ner lite som den vill. Att jag sedan ska kunna koppla upp till mailen och de program som jag behöver är också något som är nödvändigt, tyvärr så verkar inte min PC som är 1 år gammal förstå sig på det. Jag blir bara så jävla förbannad!
Har inget förtroende alls för den satans skit maskinen och ändå så ska jag bygga strukturen ut ifrån en vara som aldrig funkar som den ska. Jag precis som alla företag i världen bor för en gångs skull ta och bojkotta Microsofts skit produkter och endast anpassa oss efter något som funkar, även fall jag tänker på Mac så skiter jag fullständigt i ifall de väljer Linux eller en beta-version av ett nytt operativsystem som är framtaget på Kongos savann med hjälp av kokosnötter och banskal, som sedan är testat på en get. För jag är fan säker på att det systemet skulle funka 1000 gånger så bra.
Windows designar fler typer av felmeddelanden än vad de gör åt sitt felaktiga skit system, dock så är designen lika ful som Mr Gates själv. Så är det inte snart dags för EU-domstolen att stämma det skit bolaget och den jubelidioten upp över öronen, han kostar min fritid, företaget pengar och omvärlden det samma. Han kan väl i alla fall gå tillbaka till Windows 95 och Windows 98, några av hans produkter som faktiskt funkade. Är det för mycket begärt?!!!!
Ragnar och Gry har blivit stolta föräldrar till dessa två små söta änglar. De känner sig båda två väldigt stolta och pustar nu ut med vars ett russin i baren, Ragnar har även bett mig att lägga ut en annons på dem båda på blocket
Fint att inleda kvällen med att säga att man har en sambo där hemma som är 31 år och som är lite omogen, till att sedan sitta i soffan och hångla. Vet inte ifall det är något för att lyfta upp klyftan mellan hans omogenhet och hennes mogenhet. Ingen vet vad som hände där efter men det kanske kommer fram med tiden.
Fortsättning följer, vad ska de otrogna kvinnan göra här näst? Är du hennes sambo eller pojkvän och i sådana fall, är du den enda? Sanningen finns där ute.
Pappa vann precis på tipset och känner sig helt nöjd, där emot så gick Das Hallberger och Phille minus. Självklart så undrar vi, hur känner dem sig?
Så Das Halberger, hur illa mår du på en skala?
- Jag mår svin bra för att jag hade en trippel och gick 400kr plus. Men Das Rosenlöf kommer nog att gråta sig själv till sömns hela natten igenom. (Phille går i taket över uttalandet och demonterar det), (Das Hallberger är svinglad)
Vad var det som sket sig?
- Inget / Hallberg
Vad är dina uttalande gällande Chelseas negrar?
- Hade där varit lite fler negrar så hade det varit afrikas national lag
Vem är snyggast av er två?
- Jag!
- Hallberg
Max håller truten
Nadde in i bilden, vem fan är du?
- Chaffis som inte hittar orden för stunden.
Sluta drick för helvete!
Vem är kungen av strykan?
- Phille tycker att alla är kungar men pappa vet bättre.
Phille, sluta knapra de där pillerna, de gör dig inte bra.
Daniel Johnston är och förblir alltid kung. Just denna låt var med på hans första kassettband, bandet som han gjorde i fler i tusen upplager och en ny inspelning på vart band via en vanlig kassettspelare då han inte visste om hur man kopierade/spelade in från ett annat band. Blev Kurt Cubains nära vän 1991 och är väldigt hyllad
Precis som alla icke lyckade förhållanden så har jag själv alltid gått på nötter också, det är hela anledningen till varför jag sitter här ensam i min soffa ikväll och myser. Men i alla fall, jag fick frågan för ett tag sedan om vad man ska göra för att släppa taget om någon. En fråga som fick hjulen att börja snurra, många frågetecken och många djupa funna svar i mig själv.
Mina förhållanden har inte varit de bästa och många av dem har inte de bästa sluten heller. Vissa har förtjänat de sluten som de fått, andra kanske inte lika mycket medans en del har varit tack och adjö utan några konstigheter. Jag vill varken hissa eller dissa mig själv på denna punkten men när jag började tänka tillbaka på allt som varit genom livet så ifråga satte jag mig själv om jag egentligen helt och hållet släppt någon av dem? För att även fall något kan gå så mycket åt helvete som det bara kan gå så finns alltid den där känslan kvar, minnet av vad man föll för och varför just den personen satte ett stort leende på mina läppar. Att man var gång känner en del av de känslorna när man stöter på ex även fall allt är avslutat och viljan inte finns där längre så släpper jag nog inte taget helt och hållet ändå, det bara finns där.
Precis som när någon nära en dör, sorgen är otroligt stor i början och det tar tid att bearbeta. Även fall sorgen tonas ner med tiden så lever det ändå alltid med en. Minnena, känslorna, leende, bilder, ett förflutet.
Gällande förhållanden och de som går skepp rent åt helvete så har psykologin en tendens att grundlura en så jävligt, skapar vibbar, tankar, ideer och konstgjorda broar som egentligen aldrig finns eller kommer att finnas. För att sådan är kärleken, ett ord som sammansätter betydelsen av att tappa all kontroll och fotfäste för att sedan bara vilja behålla det så. Lika dana är starka känslor, de tonas ner men de försvinner aldrig riktigt helt. En stor kärlek glöms aldrig bort även fall den inte ekar i ens huvud längre. Därför så väljer man att gå skilda vägar, för om känslorna är starka så kommer det alltid att vara ett problem. En bra vänskap efter ett starkt förhållande är för mig ett bevis på att känslorna är utdöda och kanske att dem aldrig riktigt funnits där, mer om att relationen kom till av saknad av att ha någon från båda sidor.
Så jag kan uppriktigt säga att jag på ett eller annat sätt fortfarande älskar alla mina ex på ett eller annat vis, starkare eller svagare, äkta eller oäkta. Även att jag som ynkrygg som jag är visar en del av er ryggen när jag ser er för att inte visa vad jag känner, att rädda mig själv från att dra upp något som inte funkat.
Så om du frågar mig så kan man inte helt och hållet släppa taget, inte att man inte kan bli goda vänner med tiden men att känslorna måste svalkas ner innan man är redo att gå vidare. Frågan jag ställer är även fall jag är den enda som oavsett vem så skulle jag aldrig gå orörd från att se ett ex stå och pussas med någon annan? Även fall man agerar som orörd så känns det väl ändå inte helt bekvämt att se det. Så nej, man släpper aldrig taget fullt ut om man frågar mig. Det lever alltid kvar saker och ting, det är ett bevis på att man är känslosam och mänsklig.
Tiden läker inte alla sår, den får oss bara till att glömma. Vad som är historia är det som man har bakom sig, det man har framför sig är det man ska se fram emot. För att hjärta och hjärna lirar sällan i samma band