Hartler

Ni vet nog alla hur det är att sitta i bilen hem från jobb med en skön skallbank, skönt trött och bara för slut för att kunna bry sig om något.
Musiken går i högtalarna även fall man egentligen kanske hade uppskattat tystnaden, bara att man är för trött för att slå av den samt för cool för att bryta imagen. Så man sitter bara där och är så där tom av sig, så tom så att man ens inte orkar vara bitter.
Men sen mitt i allt i detta mörker så ringer telefonen.
Det är farsan, man känner igen det på rösten och alla dessa frågor om mat och vad man äter. Något som inte alltid är allt för roligt att höra även fall samtalet aldrig varar i mer än 20 sekunder. Dock så denna gång så var det bättre, något som fick mitt leende att skina mitt i missären då han lyckades få mig att lämna min lägenhet på 5 minuter för att kassta mig in i en taxi ner till Johan P.
Törstig som man var så fick man in en kall bira som smakar så underbart gott när lill lördagen kommit till sin rätta.
Smuttade, eller kanske mer drack då solen hade börjat titta fram. Kisade med ögonen, tog en klunk till och snackade med pappa då jag redan då börjat känna hur underbart det var.
Nöjd ska man aldrig vara och det var jag inte då heller, så jag beställde in en festlig skaldjurs blandning av hummer, räkor och havs kräfter med diverse såser. Något som smakade riktigt gott, något som verkligen gjorde fest för magen.
Kort där efter så kom brorsan ner och gjorde oss glatt sällskap så att vi kunde ta en öl till samt att han fick mätta sin mage och jag mätta min mage lite till med en stor fin fisk soppa.
Skaldjur må vara bra och nästan för bra men soppan var faktiskt nästan lika bra, dock var mitt leende fan så mycket bättre.
Dock så var det inte lika roligt att gå hem efteråt då jag nu både har ont i magen och huvudet,
men som tur är så känner jag mig nu inte tom i alla fall