Hartler

Alla jagar vi väl något och på något vis så verkar livet hela tiden handla om att ha något att jaga. Så om det är att jaga kärleken, barnen, de sista slantarna på månaden eller lyckan som är fridlyst så är det alltid något som jagas. Antagligen den enda jacktinstinkt som vi människor har kvar sedan urminnes tider.
Skulle sedan mot all förmodan all jackt försvinna ur ens liv så återstår alltid jackten på muskler och kallorier, på så vis blir detta ett av livets stora kretslopp.
Ska inte trötta ut er att predika om hur livets jagande går till in i minsta detalj med filosofiska instick utan vad det är som jag jagar just nu, bilden av min dröm som jag jobbar på att förverkliga och tänkte börja med att säga att det inte är att Newcastle United går upp i Premierleague till nästa säsong, det gör dem ändå liksom. Det rör sig inte om att jag sätter bonusen detta kvartalet, det kommer jag jaga mig själv om var morgon hur som helst och därför så kommer allt annat vara en besvikelse för var bonus som inte går in. Dvs, över min döda kropp!
Det handlar heller inte om kärlek, den kommer någon dag att knacka på min dörr. Det handlar inte om en lottovinst, jag pallar inte se bollarna snurra och just nu orkar jag inte pladdra mer om saker som inte har någon betydelse. Men vad som där emot har en betydelse för mig just nu och vad som är mina drömmars jackt så är det en elgitarr.
Har nu ett tag lagt undan pengar för att kunna investera i något vackert med en röst som ingen annan, detta pga att det inte känns som att det finns en begränsning för vad något så skönt som en elgitarr får kosta (inom rimliga summor), så länge hon är långbent, vacker och sjunger för mig var kväll.
Så nu har jag börjat jackten efter den perfekta elgitarren för mig. Hade jag inte varit ytlig så hade ju det mesta gått hem men nu söker en gitarr som antingen ska vara helt vit eller helt svart. Ingen med några onaturliga former, utan mest bara ett klassiskt vackert utseende men enfärgat. Till detta ska det vara en mindra förstärkare på 10W med uttag för hörlurar så att jag slipper få grannen att hålla takten men slag i väggen när det börjar bli sent.
När detta sedan är klart så ska jag självklart förgylla det hela med att köpa ett axelband med dödskallar, mest bara för att förhöja den nöjdhet som jag kommer att uppleva.
Där emot så är jackt något som ska uppskattas och något som är till för att kunna dagdrömma lite extra om dagarna. Så låt se, Gambia om 4 veckor, sedan kommer den tråkiga jävla julen, allt för många tillfällen på rullbandet för att få in magen, några öl i pausen och lite fix där till. Så som nyårslöfte blir det att lära mig att spela elgitarr och i början på januari kommer jag att göra något vackert till mitt egna, hon ska få namnet Karna Hartler och hon kommer att förevigt vara mitt hjärta troget. Där av en svår men bra jackt som redan gör mig upprymd.

Materiella saker är inte allt här i världen, mitt behov efter det är

För vissa saker smakar bara fint!

Ett av få svenska band som borde hyllas. Vi må ha yttrandefrihet men den som påstår att detta inte är bra musik borde få stryk

Bjud upp jävulen på en dans - Är det illa, dra en valls

Gör ett gediget arbete för att göra ett gediget jobb - Är innerst inne bara lat

Gör som jag, jag är ett vinnande concept

Var har du gjort av censuren för ditt ansikte?

Jag är lampan i ditt liv - Stick nu ner och köp lite batterier på ICA!

Mitt liv, ett strukturerat kaos

Kamp mot våld är som Ghandi i en kampsport

Jaga inte lyckan, den är fridlyst

Först men även främst ska det betonas, det är lördag. En dag som smakar lite bättre än alla andra och då inte bara för att alkoholhalten höjs och jag tror mig bli fan så mycket snyggare, utan en dag med förväntningar med den totala motsatsen.
Jag menar, vädret lämnade landet i jakten på en bättre lycka och där det är än sämre väder, Newcastle, så står "the sons of Tyneside" och sjunger för sina hjältar. Något som självklart är av mitt intresse och jag jagar därför en livestream via Google även fast jag betalt en del pengar till olika sidor som lovat mig sända alla Newcastles matcher.
Därför så kommer jag nu till det andra, den totala motsatsen till förväntningar. För att innerst inne så tror jag mig inte hitta livestreamen, innerst inne så har jag redan funnit mig i att lyssna på matchen via radiolänk och även fall jag letar som en galning som tror sig finna guld så sitter jag och tittar ut genom fönstret, njuter av min ensamhet och låter gitarrens strängar smeka mina fingerspetsar. Tonerna som bryter tystnaden i min ensamhet och värmer ett hjärta som aldrig riktigt blir kallt. Något som resulterar i att jag överdoserar handkräm för att motverka att mina fingerspetsat spricker upp då jag inte kan låta guran få vara i fred.
Spelandet får mig att känna mig hel och stoltheten behöver inte säga något för att synas då även känslan av att se på skitsaker på tv:n som Anna Anka och andra personer med Media-Damp som får fnatt så fort som ögonen ligger på dem och borde därför göras insammlingar istället för att kunna placera dem på hem långt ifrån alla samhällen.
Det plus mycket annat skapar känslan, min stolthet talar i sin tystnad och lika dant mitt leende. Behöver ingen som säger det till mig och njuter av var sekund som går. Det går RockNRoll genom hela kroppen på mig och jag är helad, en känsla större än kärlek.
Så nu lägger jag ner datorn, tar mig ett järn och låter fingerspetsarna få lida som aldrig förr.

Åter igen är jag kroniskt lycklig!