Hartler

Kommer aldrig att glömma orden "keep body warm" och alla de historier som du berättade.
Jag hann aldrig ta ett sista förväl och senast som vi sa hejdå var det som vanligt med vänsterhanden och du förklarade som vanligt att det betyder att vi ses igen. Även fall jag hade haft chansen att ta ett sista förväl vet du att jag ändå aldrig hade använt höger handen. En vän finns alltid kvar i minnena.
Jag tackar för allt jag fick vara med om.

Förväl min vän, jag kommer att sakna dig
För evigt min vän Sir Pah Collie

Veckans stad: Kristianstad

Veckans ikon: Mackan

Veckans kvinna: Inte bestämt mig ännu

Veckans ord: Rally

Veckans mening: Klockrent!

Veckans måste: Vinna allt som går att vinna

Veckans motto: Finns inte energi så finns dyracel

Veckans Big No-No: Malmö på lördag ;)


Veckans Rating: 7.2
Lite för trött för mitt eget bästa men det löser sig nog. Göteborg på lördag och jag är i form.



"Im a bad ass mother fucker"

Fick ett samtal av Storschen innan idag och pratade minnen eller kanske i detta fallet mer mindre minne. Men i alla fall så är det ett under att bara Storschen blev portad från stället i Helsingborg och inte jag. Tydligen har de en bild av honom i garderoben som säger att han inte får komma in. En sjukt ball kväll helt enkelt.
Vi var som två idioter som lyckades med allt, eller kanske inte riktigt allt. Det slutade ju med att vackterna kasstade ut Storschen och jag stod med ett gäng brudar som skällde ut mig för att jag och Storschen hade raggat på dem alla, måste tilläggas att fy fan vad dåligt man kan ljuga ibland.
Någonstans från det så gick jag och minglade med en hotdog i handen och jag undrar än idag hur jag fann mig själv i tanken just då men jag tror att jag var kung.
Det var i alla fall förbannat roligt och därför så drar jag nog med till Göteborg med Storschen på lördag och ser till att ha en helskadad kväll och bara ha det sjukt roligt. Alltid roligt att komma ut i en annan stad som omväxling.
Kommer att bli sjukt jävla ball och självklart så kommer det att fotodokumenteras hela alltet igenom, mycket möjligt att man i efterhand kan se samma bilder i garderoberna ute på de olika ställena i Göteborg men man får väl se om vi kan lyckas med den prestationen

Skärp dig Jossan! Prata inte om att jag är ett psykfall och som om jag vore farlig.
Jag är inte hemsk, jag pallar bara inte med det. Du gick i 3,5 månader och kom på att du inte kände något för mig och det är väl inte en så stor insikt. Men jag struntar i alla fall i det för att det som varit har varit och kommer inte tillbaka.
Ja jag känner mig lite sur för vad som hänt och jag känner mig lurad för att du inte känt något, framför allt att jag vet så lite om vad som egentligen hände. Men jag vill inte gräva ner mig i det för att det hjälper mig ingen stans.
Finns det ingen möjlighet att vara tillsammans så finner jag inte någon annan lösning än att skiljas åt helt totalt för att det hjälper mig.
Om du haft de känslorna som du ett tag menade och att du verkligen älskade mig så hade du i alla fall försökt eller berättat för mig hur du tyckte och tänkte. Men jag fick mest bara småglimtar om vad som hände och hängde aldrig med i vad som hände. När jag väl ville ta upp det sa du bara att vi redan pratat om det också var det klart.
Du var min stora kärlek, en känsla som var oerhört bra men som tydligen inte var sann. Något som gjorde väldigt ont för mig. Därför är jag inte intresserad av att vara vänner för att sådana är inte mina känslor och det vi varit med om var som sagt inte sant ifall känslorna inte fanns där eller var så pass svaga att du bara ville lämna det.
Visst har jag gjort mycket för att försöka att bli av med dig som ett vänförsök som jag inte vill ha men det är bara dumt att skriva kommentarer i andras namn samt vara anonym för att klanka ner på mig. Även att fortsätta prata om fel och missar på mig är inte vad jag behöver just nu och jag har väldigt svårt att reflektera det på ett bra sätt då det tydligen finns många olika uppfattningar av det samt att vi endast pratat om mina fel och inte pratat så mycket om vad du gjort fel, lite som att jag ska ta på mig allt ansvar.
Du är fortfarande min stora kärlek men du är inte min vän och det är något som jag inte vill för att jag kan inte se dig som vän, det är mer komplicerat än så.
Kalla mig inte för psykopat bara, det känns bara så onödigt. Lösningen som blev var inte den bästa för någon sida men det har gjort det enklare för mig.
Vill du mig något så prata inte om att vi ska vara vänner, inte vad som är fel på mig och inte gamla minnen för att det hjälper inte mig och det är inte vad jag är ute efter. Vill du prata om vad som hände är du välkommen men vi är antingen ex eller par och inget annat.
För varför bryr du dig så mycket? och varför är jag så otroligt störd att alla måste veta det?

Kan man mer än älska när folk skriver anonymt till en? Det är väl bara underbart när någon som ej vill säga sitt namn skriver psykfall till en och hoppas att jag ska ta illa vid mig.
Jag vet inte riktigt hur det är tänkt att det ska fungera? Varför ska jag ens ta till mig något sådant?
Det måste ju vara någon som är avundsjuk för att jag är på väg att bli glad igen och att jag snart får allt att flyta på i vanlig tackt igen. Är det så svårt att unna mig det?
Jag brukar inte säga detta själv men för en gångs skull så säger jag det, jag lägger andra kinden till för att jag påverkas inte av det och vill istället tacka för att ni bryr er på något sätt. Annars så hade det inte varit värt tiden att skriva.
Rätt roligt att tänka på det egentligen för att jag tycker att alla klagar över att det finns personer som skriver anonymt men folk gör det ändå mot andra.
Tydligen är jag ett psykfall men jag försöker ändå att vara glad och positiv, det uppskattas tydligen inte

Trött och frustrerad. Vill bara framåt men ändå är det full gas och jag kanske borde vila. Hittar inte de där stunderna då jag bara vill tvinga mig fram till det absolut bästa.
Jag är frustrerad och jag vill, jag vill, jag vill så otroligt mycket men det vill sig ändå inte. Där finns mer att ge men jag hittar inte växeln, jag måste hitta nästa nivå.
Jag måste efektivisera och göra allt mycket bättre bara men jag hittar inte ideerna som kan hjälpa mig. Jag måste hitta lugnet i mig själv när jag kommer hem men finner inte tiden just nu. Måste motionera mer och få min kropp och själ att må bättre för att få allt att funka, måste andas.
Måste få in den sociala biten och sova mer. Just nu står jag och stampar, måste hitta rätt tråd att dra i men just nu bara frustrerad och det känns tungt.
Det är nu en situation att visa att man orkar brösta smällen och övervinna allt, det måste bara göras. Så andas in, andas ut. Dags att ta sig samman och hitta ryttmen