Hartler

Am, F, C, G, Am, F, C, Em...
Så jävla bra bara!

Jag har letat över allt men hon är nu så gott som borta. Måste ha råkat öppna dörren och hon har försvunnit ut och hittar inte hem igen.
Nedanföljande är signalement för min fru:

Ca 175cm lång

Fasta bröst (D-kupa)

Ett Amex Black i plånboken

Gyllende hår

Ett vackert leende

En doktorsexam


Har du sett denna kvinna? Ta henne hem till mig!
Hittelön på 500kr erbjudes!

Nu är den här, äntligen en ny låt som går fint genom högtalarna. Kanske inte att den än så länge är lika bra som "The Pretender" eller som "My Hero", där emot så kommer den säkerligen växa till sig efter att man hört den några gånger.
Enda frågan som återstår nu är väl egentligen, när kommer bandet till Sverige?
Tyvär så tror jag lite själv att publiken i detta avlånga land är lite väl för liten för ett band som Foo Fighters. Då inte menat att dem inte bryr sig om sina fans men att dem lyckats sälja ut på större ställen runt omkring i världen, där av bland annat Wembly Stadium och slog ett nytt rekord, 165.000 i publik över 2 nätters spelningar.
Med tanke på att det var nästan 50.000 per spelning i publik när U2 var i Göteborg så måste jag frågesätta ifall Foo Fighters ens hade kunnat ha en spelning på Ullevi då platsen säkert hade blivit för stor för dem. Synd att inte Foo Fighters är större i Sverige än vad dem är, där emot så gör jag ett försök för att ge dem fler stolta fans i detta vackra land och bjuder därför på deras senaste singel Wheels.

Kungen av dem alla

Du är som en Onkel Konkel Greatest Hits - Det är inte bra men ändå så lyssnar man

Bli ett med ditt ligg

Den moderna Jesus hade räddats av ett byggfel

Jag är inte sen, jag sov på saken

Sup inte bort ditt ölsinne

Hemspänd, motsatsen till hemlös

Du gör det inte enklare för tyngdkraften

Jag ska skjuta lyckan och sätta den som en trofe på väggen

Idag är en dag då jag inte likt många andra känner mig bra mycket mer stolt än vad jag brukar göra, något som har en självklar förklaring. Jag fick en 45 minuters lunch idag uppe i Halmstad och for in till min favorit gitarraffär som ligger vid norreporten i Halmstad för att köpa en Capo. Något som bara den var ett otroligt fint köp, dock så skulle jag fylla på med lite plektrum också och fann där något otroligt vackert, Jimi Hendrix-edition plektrum med en förvaringsask.
Jag blev kär direkt och kunde inte låta bli, kungen av dem alla tryckt i finaste form på vart plektrum och dess utom en förvaringsask som även den hade ett fint tryck på Jimi. Jag fann knappt orden men lyckades utbrista, "Det är ju Hendrix, ett måste för mig!" innan jag kasstade upp asken på disken.
Enda nackdelen med det är att jag just nu är brutalt trött men kan inte låta bli att spela lite samtidigt som jag beundrar den fina asken. Snacka om kvalitetstid!

Jeff Buckley, bättre än så här blir det inte. Lyssna på guran i introt och njut. Vill ni ha det än bättre så finns det ett annat klipp på youtube med det långa introt. Helt underbart

Jag läste någon studie för ett bra tag sedan som övernaturliga fenomen där det var en forskare som hade studerat människans hjärna. En studie som hade bevisat att vi har en del i hjärnan som får oss att vilja tro på det övernaturliga, något som är ganska bra intressant.
Först och främst så vill jag flika in att jag är kristen och tror på min religion även fall jag ifrågasätter mycket av det och inte köper allt. Något som jag inleder med då detta är en tanke och inte ett påstående.

För att efter att ha läst artikeln om studien som sa att den männskliga hjärnan har en del som vill få oss att tro på övernaturliga saker, så som religion, spöken, spådomar och allt som kan höra där till så tänkte jag mest på att de ville förlöjliga oss som tror på vår religion och inte förutspråkar bigbang. Men sen kom jag på att det rörde sig om så mycket mer än bara religion och att det antaligen låg något i det. Där emot så var det inte fråns ett bra tag efteråt som jag började undra om hur långt ner man kan ta detta, alltså hur mycket som man vill tro på av alla generella saker runt omkring oss och om hur detta förändrar verklighetsbilden för oss.
Som exempel så vill man väl tro att man är omtyckt av sina kollegor på jobb, att ens föräldrar älskar en, att den du lever med vill leva ihop med dig, att dina vänner ställer upp ifall något händer osv. Även fall det med all säkerhet ser ut på det sättet så är det enda som du kan luta dig tillbaka till är din tro på att det är så.
Problem dyker upp titt som tätt och det kommer dem med all säkerhet göra för en hela livet igenom men vad jag vill punktera i detta fall är då man lutar sig tillbaka lite väl för mycket mot sin tro då tryggheten hos vänner, situationer eller vad det än kan vara blir för stor. Att hjälpmedeln för situationen hamnar utanför det som du själv kan styra över, vilket styr tanken till att du själv är din egna personliga Jesus även fall han funnits eller inte, om han var guds son eller inte. Det finns en del av hjärnan som vill tro på det vilket som men att sedan saker och ting inte händer av en slump. Att om det blir en kris så är det du som tar smällarna, inte allt annat runt omkring som man kanske tror ska hjälpa eller även dem ta smällar, att oavsett hur det ser ut så står du själv ansvarig för allt vad som händer i ditt liv.
Finns det ett problem så är det bara en själv som kan ta en ut från det och allt kommer tillbaka, det finns ingen annan än dig själv som kan ta dig dit du kommer eller dit du hamnar, det finns ingen hjälpande hand som står berädd att dra upp dig ur rännstenen då det enda som kan rädda dig är att ta din tro från något övernaturligt till att tro på dig själv och skapa ett vinnande koncept. Så om det betyder att skapa starka relationer, ett stort bankkonto, ett starkt psyke, en bra fysik, socialkompetens eller vad det än kan vara. Att flytta tron till något du inte vet svaret på till något du känner mer än något annat, dig själv. Att man på så sätt spelar på bättre marginaler och kan planera saker och ting på ett bättre vis. Att istället för att hoppas på saker och ting via andras hjälp ser till att slipa de egenskaperna hos en själv för att sedan göra det tunga arbetet, så om det handlar om att kunna be om hjälp av någon som kan göra det åt en eller ifall du själv står rakryggad. För hur man än vänder och vrider på det så är det resultatet som speglar allt och säger ifall det är en vinst eller en förlust.
Det är väldigt sällsynt att stöta på någon som ransakar sig själv innan han/hon klagar på dem andra runt omkring när det är något som inträffar, kanske ett tecken på att han/hon överskattar eller underskattar sig själv, att tron på sig själv inte riktigt finns där, då det enda som skyddar är det egna påståendet om situationen istället för att fråga sig själv "Vad hade jag mer kunnat göra?".
Under sker och det betvivlar jag inte men jag är övertygad om att du måste skaffa dig en egen vardag och ju mer man kan styra över själv desto bättre blir det, det blir som grunden för ens liv och säger hur långt man egentligen kan gå. Men ändå fast min tanke hamnade på detta ämne och jag filosoferade om detta, att jag tror delvis på den filosofi som jag kom upp med och betvivlar lite för att den är mörk och måste göras ljus, så släpper jag ändå inte min tro och min religion helt. Kanske lite som de säger på idol, man ska aldrig sluta att drömma. Där emot så säger jag själv också alltid att lite bitter måste man vara, det är ett tecken på att man förstår verkligheten men att sedan målsättningen är att må bra och leva gott.
Det blir ju ofta att man inte ser skogen för alla träden och livet skilljer sig inte från detta. Det kan bli för enkelt att ta vissa saker förgivet, att glömma bort hur bra man har det men att det sedan alltid handlar om att skapa. Att skapa skratt, ideer, tankar, pengar, framtid och allt annat som får en att höja på leendet. Därför så säger jag det, du är din egna personliga Jesus och det är du som ska skapa din egen vardag. Går det snett så är det en själv som man ska beskylla för att skapa något nytt. Men vad du än gör, glöm inte bort att skapa ett skratt titt som tätt. Glöm inte bort att skapa en klapp på axeln och ge dig själv beröm. För hur man än vrider och vänder så står du ensam i dina tankar även fall man kan be andra om hjälp.

Med detta menar jag inte att vänner inte är till någon nytta eller att folket runt omkring en inte kan vara till en styrka. För absolut är det så, vad som ska frågesättas är bara vad du själv gör för dem för att de ska hjälpa dig. Om det sen handlar om kärlek, sociala egenskaper eller något utbyte är en annan sak. Men åter igen så speglas det i dig själv bara att det egenligen blir än svårare, nu finns det olika kategorier också som kan missuppfattas. För när ställde ni senast frågan om vad ni får tillbaka? Eller när gav ni senast en anledning till varför ni hjälpte någon?
Har svårt att tänka mig att någon inte vill hjälpa en älskvärd person oavsett vilken anledning det än handlar om, men att ta förgivet att man är en älskvärd person är nog inte ett vinnande koncept. Så åter igen, att skapa en vardag och att luta sig tillbaka till något som du själv styr över är nog en av flera nycklar när man leker fångarna på fortet bland livets stora frågor.
Jag säger inte att det är så men det viktiga är att jag tänker, det är vad som gör mig till den personen som jag är och det är min egna högsta önskan. Så om jag får välja, fånga inte dagen, fånga dig själv och njut av det. Du är ju trots allt din egna personliga Jesus

Allt har sin tid även om man vill eller inte. Ena dagen ligger man på en kritvit strand och njuter av vart enda sekund som går, kanske än värre glömmer bort att njuta då livet är som absolut härligast. Men sedan så kommer de perioderna då man måste jaga sig själv lite mer än vad man borde och man står och trampar tungt.
Det har varit en sådan period ett tag nu och det finns ju inget annat än att dra det tunga lasset och kämpa på, det är ju bara en fråga när det vänder medans det viktiga är att fokusera på målsättningen. Helgerna har blivit till att ladda upp sig och kvällarna för att slappna av då kroppen varit småkrasslig, något som inte velat ge med sig riktigt. Där av har träningen hamnat på hyllan.
Tankarna har fokuserat på arbete och allt som hör till istället för allt annat, då tystnaden på min blogg har fått tala för sig själv. Men det är ju just sådana här saker som är så viktiga, att kunna känna och få andra att se att det inte alltid bara är glamour utan att det också ibland blir tungt. Att man själv kan klara av saker och ting såväl när allt går på rälls som när motvinden äter från ens fritid. Något som jag tycker säger mer om mig som person än något annat, för att förlusten är lika tung som vinsten smakar sött och att kunna klara av dem båda är den stora utmaningen.

Det har nu varit ett tungt kvartal jobbmässigt och man kliver nu in i ett nytt kvatal med nya möjligheter. Ett kvartal där det ekonomiska läget jämnt emot förra året står likgilt eller antagligen lite bättre nu än vad det var då. Ett ljus i tunneln som inte är ett tåg, något som rent psykiskt ger en en knuff framåt och bör spetsa formen samtidigt som det blir allt mörkare och mörkare. Dagarna blir mindre och man börjar ställa om sig.
Med andra ord så är förhållandena perfekta för ett nytt kvartal, nu ska det samlas energi för att nå tillbaka till den 100%-iga formen, få upp hakan ett snäpp och leendet lika så. För att någon stans så tycker jag att min sista kuban har legat lite väl för länge i min ciggarlåda och det måste skapas ett tillfälle för att fira

Min älskade mormor tog sitt sista andetag den 27:e augusti och begravdes idag. Den sista av mina föräldrars föräldrar som lämnade denna jord för att ha givet oss många goda minnen och fina stunder.
Mormor var precis som morfar en väldigt positiv, givmild, omtänksam, gästvänlig, en person som alltid ville folks bästa och mycket där till. Hon var en person med många nära vänner och hade en kaffekokare som alltid stod på för att kunna parera grahamsbullarna som bjöds när det kom besök.
Mina morföräldrar hade otroligt många bra och fina egenskaper, egenskaper som gjorde dem till väldigt respekterade och omtyckta personer i byn. Något som jag tackar dem innerligt för idag. Inte bara för att dem fick min skyddsängel till mamma till att bli så som hon blev utan att dem skapade det finaste arv som man kan få, ett arv av minnen, ett sätt att se livet och en helhet som aldrig annars hade funnits.

Mormor blev 86år gammal och kommer att vara för evigt saknad. Hon gjorde sin tid på jorden till något väldigt bra men var tvungen att vandra hem till sist. Hon sa att gud fanns med oss i alla tillfällen och jag är övertygad om att gud står vid hennes sida nu.

Tack för allt mormor, du kommer alltid finnas med vid min sida i mitt minne

Roligt nog så tittade jag på en poster av sjukhuskaraktär som hängde på väggen på vår kundservice i Helsingborg. Det var ett papper som förklarade vad man skulle göra gällande sjukdom eller ja, allt som kunde vara av sorten svininfluensa, Längst ner på pappret så läser man, symptomer: Huvudvärk, trötthet, torrhosta, slembildning och frossa.
Roligt nog så är det precis samma symptom som en svacka när man är säljare, symptom som jag upplevt hela veckan utan att känna mig ett steg närmre svinen utan mer blivit bästa kompis med treo-burken igen.

Skämt åt sido, det är lite jobbigt just nu men jag vet inte exakt varför. Tröttheten i kombination med huvudvärken dödar en och den fokus som finns över lägger jag på arbetet för att där emellan skälla lite på mig själv för att lyckas tända till så mycket som möjligt. För just nu är det ett tungt kvartal att arbeta på och jag behöver all kraft framåt, samtidigt som jag tycker att jag gör ett otroligt bra arbete så känner jag mig varken nöjd eller uppskattar det jag lyckas med. Jag är som vanligt inte nöjd men hittar inte svaret på frågan om vad jag kan göra mer.
Just nu handlar det bara om att tugga på, fokusera på det som är nödvändigt och sätta sidolappar mot det som inte har av värde. Glömma bort huvudvärken, trolla bort värken i knäna och försöka hitta tillbaka till ryttmen som tidigare varit.
För livet blir lätt ett helvete ifall man glömmer bort allt det vackra, så istället för att sluta mig allt för mycket och bara sova så låter jag gitarren gå varmt, bjuder på ett leende, slår mig på bröstet och blickar framåt.
För innerst inne så vet jag, hur det än går och hur länge det än varar så åker jag till Gambia i November, bara det är något att se fram emot, något att längta efter. Ja helt enkelt, något att ha i åtanke när det är mycket som tynger en skadad rygg med för mycket packning.

Där efter har jag funnit dagens ordspråk: En modern jesus hade räddats av ett byggfel