Hartler

• En skaplig frilla
• En aning om gårdagen
• Någon aning om något
• Energi
• En tyrolerhatt
• En promille
• Någon hunger till att äta brunch
• Viljan av att jobba
• Lyxsvit i Milano
• Ett dåligt humör och aldrig en brist på ett leende
• Klara ögon
• En god doft
• En fet bankbok
• Morgonmusik istället för väckarklocka
• Nybaka frukost
• En ny bild av sig själv

Jag vet inte hur jag ska utrycka mig och jag hittar inte orden att säga.
Jag brukar säga att det finns tusen tankar men bara två svar, något som faktiskt hjälpt mig otroligt många gånger. Men vad gör man när svaret är ett stort ja, tankarna tusen miljoner som säger ja, jag känner för att skriva, säga, sjunga ut dem alla men jag finner inte orden. Det går bara inte att beskriva på ett sätt som säger just det som jag känner.
Jag vill säga allt men alla tankar bara svämmar över och jag hittar inte orden, orden för att säga hur märkligt allt känns, alla dessa känslor som jag aldrig känt som bara stormar mig, allt som jag inte kan förstå men inte vill förstå utan bara leva med, njuta. Jag blir bara stum.

Hur ska man förklara när situationen var som den att av en ren slump så stötte jag ihop med en otroligt vacker, inteligent, rolig tjej som inte bara fick min uppmärksamhet utan också fick mig att skratta, le, må bra och satte alla mina tankar i gungning. En så skum sak som gjorde att jag tappade fokus på allt annat runt omkring, jag ville bara ha mer.
Jag hittade en humor likt min egen, en person likt mig fast många längder bättre.
Jag försöker att förklara men det blir inget beskrivligt av det, jag har funnit en person som gör mig lycklig på ett sätt som jag inte trode fanns och hon är mer än vad jag någonsin kunnat önska mig.
Jag hörs säkert som en idiot när jag skriver det, hade nog aldrig ens trot på att det kunnat kännas så här ifall ni frågat mig innan detta hände. Inte heller skulle jag skrivit något sådant här på min blogg men jag hittar inte orden och kan inte beskriva något, kan inte förstå. Bara är och känner att jag vill beskriva något som endast kan kännas på ett sätt som jag inte trodde fanns.
En situation, en känsla som beskrivs i sagor men inte finns i verkligheten, en sådan som jag sagts säga inte fanns. Jag vet än en gång inte vad jag ska säga eller hur jag kan förklara det. Jag är mig själv rakt igenom men jag gör ändå saker som inte är likt mig. Det har gått så kort tid men allt känns så rätt, jag ser inget slut utan endast en framtid. Ett tänkande som jag aldrig tidigare haft.
Du betyder mer för mig Josephine än vad någon tidigare och antaligen någon någonsin kommer att göra, du är den som jag sökt efter utan att tro på som jag hittade utan att leta. Kan inte beskriva de tusen tankar som går i mitt huvud när jag håller om dig och tittar i dina ögon, du är underbar och bra så mycket mer