Hartler

Jag vet väl kanske inte direkt varför som jag börjar känna mig så bitter. Kanske är det för att semestern är slut och att festandet dragits ner till en dag i veckan och att man nu måste sitta hemma var kväll och kolla tv:n då polarna ringer och vill ha med en ut. Nästan så att man vill toppa det med låten I walk alone.
Men det som antagligen stör mig mest ut över att mina knän inte riktigt vill funka som de ska och att jag har svårt att sova, så är det allt detta runt omkring mig nu. Inte jag och egentligen inget som spelar roll för mig men det stör mig bara så otroligt. Då det finns allt för många personer som verkar ha för svårt att skillja på verklighet och fantasi, historier som upprepar sig och som antagligen aldrig kommer att bli bra.
Man får alltid samma svar inom sig när frågan kommer, men är det rätt och är jag verkligen rätt person för att kunna säga att han/hon måste släppa taget?
En fråga som jag inte kan komma till rätta med i mitt eget huvud.
Jag tycker bara att det är så tråkigt att höra när någon berättar om vad som händer i deras liv då man får veta vilket svin pojk/flickvännen har varit och att det inte alls var första gången, än värre när man i den stunden vet att detta är minst den femte gången som man lyssnat på detta.
Men att det på något sätt verkar vara som så att personerna i fråga har byggt upp en bild av personen som de sk älskar, då bilden som de har målat upp endast finns i fantasin. Något som gör att de inte vill beskylla någon annan än de själva för vad som har hänt och att personen som de tror är i deras hjärta inte alls har gått över gränsen.

Jag brukar prata om att ta skillnad på hjärta och hjärna, här har vi antagligen ett riktigt bra exempel. Bara att jag tror oftast det inte har med hjärta att göra, bara en simpel lögn för sig själv.
Frågar du mig och jag ska svara ärligt så tycker jag att det är bättre att släppa taget. Eller som jag brukar säga, ta en öl och du kanske till och med träffar någon där.
För att egetligen, egentligen. Varför ska man hänga läpp för något som man inte kan påverka själv, då det måste vara bättre att bara släppa det och kanske ta en öl.
Är man dum nog så får man göra det enkelt nog, är man smart nog så tar man den enklaste vägen. Så varför stampa på jordstampat golv när man kan köpa ett nytt trägolv?

Man förändras konstant och det är väl också vetenskapligt bevisat. Jag har själv fått uppleva denna sommaren att det är så då jag växte ifrån en vän. Både på gott och ont men vi visste väl till slut att det blev bäst så för oss båda. Men det som jag är glad över är att jag inte fastnade i minnena, då detta har visat sig vara en sak som jag stött på mycket hos andra den senaste tiden. Då man får höra historier om att allt är piss och att inget går bra men att dessa historier hela tiden går tillbaka till hur det en gång i tiden varit och hur bra det var då. Den stora frågan är bara ifall man vill leva i nu tid eller då tid även fall det antagligen mest handlar om att man tänker för mycket via hjärtat.

Inte är jag perfekt och antagligen så är jag inte ens så bra som många tror att jag är. Inte är jag någon specialist på kärlek och relationer, men jag tycker bara att det är så tråkigt att få höra sorgliga historier. Kanske inte just historierna som får mig att bli så bitter, utan mer resultatet på dessa personer och att dem inte kan släppa taget om det.
Så varför inte ställa vissa enkla frågor till sig själv innan man drar huvudet i sanden. Frågor som:
Är detta värt att kämpa för?
Vad tror jag att resultatet av det hela blir?
Hur ser saker och ting ut idag och vart ska vi börja?
Är personen värd mig?

Enkla frågor som kan ge enkla svar. Finns hur många fler som helst men det viktiga är ju att man kommer till en slutsats som gynnar en själv och att man kan börja andas normalt och må bra igen.
Är det något som tynger en så får man ju antingen göra något åt det eller göra sig av med det. Att komma mitt emellan reder ju verkligen inte ut något.

Det finns ett ordspråk som säger "easy come, easy go". Jag vet inte riktigt men jag hade i alla fall en tanke av det då jag som slutsats kom fram till att det antagligen är det mest hälsosamma och det mest egoistiska sättet att leva på. Släpp saker och ting enkelt, skaffa dig nya på samma enkla sätt. Frågan är bara om man skulle kunna hålla det på den nivån och ifall man skulle klara av att se sig själv i spegelbilden och fortfarande känna sig stolt över vad man presterat.

Det går inte att alltid tänka via hjärnan utan att använda hjärtat men ibland så får man nog bara ta och se det till situationen.



En bitter jävel med ett glatt humör