Komplex
Det finns saker som mest bara flyger förbi en av rena farten och som man inte ens uppmärksammar, sen så finns det de sakerna som tar sig in i huvudet men aldrig kommer ut.
Jag träffade en vän till mig ute i lördags som jag tidigare spelade amerikansk fotboll med, jätte kul när jag hör någon hojta till "nej men är det inte Max!". Hade inte setts på ett bra tag, antagligen inte fråns att Ola min vän var på sin sista träning. Där emot så var det första som jag fick höra när vi satte oss ner "fan vad du har blivit liten".
Märkligt hur tiden går men att man inte märker så mycket mer än när man just får höra det. Min matchvikt är inte längre 97.5kg och jag tränar inte lika mycket och lika hårt pga många anledningar, dock så kom jag på mig själv att han trampade på en öm tå som fortfarande stör mig.
Dels så har det aldrig släppt mina tankar ifall jag gjorde rätt eller inte som slutade. Skadorna åt upp mig men jag har aldrig slutat tänka ifall jag kände efter för mycket, hur många matcher som jag kunnat spela till men även vad som hade kunnat hända med min kropp. Men tyvär så känns det fortfarande som att jag svek mitt lag när jag slutade.
Jag tror väl inte innerst inne att jag klarar av det äve fall det var och var annan dag kliar i fingrarna på mig men när jag hörde orden "fan vad du har blivit liten" så kändes det som att verkligheten golvade mig 10 gånger om och jag insåg att jag har ett komplex för det.
Dumt nog så vet jag att jag måste jobba mentalt för att inte dra på för mycket så att mina skador går upp men samtidigt så vill jag nu bara träna som en idiot för att komma tillbaka till den form jag insett sakna så enormt att det inte släpper min tanke. Lite tvedelad om hur jag ska komma tillbaka till det, hur mycket jag ska gå ner till innan jag börjar gå upp i vikt genom träning, hur jag ska fördela motion och styrka på bästa sätt, hur jag ska lägga upp kosten för att få den bästa utdelningen.
För att knäna ska orka med så måste jag förlora vikt och därför så äter jag mindre portioner av mat som är mer fettsnål, något som funkar för att gå ner i vikt. Där emot så ger det mig inte tillräckligt med styrka och för att komma tillbaka till den fysiken som jag hade så innebär det att jag ska lyfta mer än dubbelt så tungt när jag tränar, något som inte görs över en natt och ifall jag ska få det att gå fortare så måste jag äta bra mycket mer mat vilket gör att jag bygger ett fettlager som måste tas bort för att det ska se snyggt ut....
Kan inte sluta tänka på det, måste tillbaka i en form som jag inte är helt säker på hur jag ska kunna hitta den för att behålla mitt välmående. Jag är under 90kg vilket jag inte vet om jag finner mig in
Jag träffade en vän till mig ute i lördags som jag tidigare spelade amerikansk fotboll med, jätte kul när jag hör någon hojta till "nej men är det inte Max!". Hade inte setts på ett bra tag, antagligen inte fråns att Ola min vän var på sin sista träning. Där emot så var det första som jag fick höra när vi satte oss ner "fan vad du har blivit liten".
Märkligt hur tiden går men att man inte märker så mycket mer än när man just får höra det. Min matchvikt är inte längre 97.5kg och jag tränar inte lika mycket och lika hårt pga många anledningar, dock så kom jag på mig själv att han trampade på en öm tå som fortfarande stör mig.
Dels så har det aldrig släppt mina tankar ifall jag gjorde rätt eller inte som slutade. Skadorna åt upp mig men jag har aldrig slutat tänka ifall jag kände efter för mycket, hur många matcher som jag kunnat spela till men även vad som hade kunnat hända med min kropp. Men tyvär så känns det fortfarande som att jag svek mitt lag när jag slutade.
Jag tror väl inte innerst inne att jag klarar av det äve fall det var och var annan dag kliar i fingrarna på mig men när jag hörde orden "fan vad du har blivit liten" så kändes det som att verkligheten golvade mig 10 gånger om och jag insåg att jag har ett komplex för det.
Dumt nog så vet jag att jag måste jobba mentalt för att inte dra på för mycket så att mina skador går upp men samtidigt så vill jag nu bara träna som en idiot för att komma tillbaka till den form jag insett sakna så enormt att det inte släpper min tanke. Lite tvedelad om hur jag ska komma tillbaka till det, hur mycket jag ska gå ner till innan jag börjar gå upp i vikt genom träning, hur jag ska fördela motion och styrka på bästa sätt, hur jag ska lägga upp kosten för att få den bästa utdelningen.
För att knäna ska orka med så måste jag förlora vikt och därför så äter jag mindre portioner av mat som är mer fettsnål, något som funkar för att gå ner i vikt. Där emot så ger det mig inte tillräckligt med styrka och för att komma tillbaka till den fysiken som jag hade så innebär det att jag ska lyfta mer än dubbelt så tungt när jag tränar, något som inte görs över en natt och ifall jag ska få det att gå fortare så måste jag äta bra mycket mer mat vilket gör att jag bygger ett fettlager som måste tas bort för att det ska se snyggt ut....
Kan inte sluta tänka på det, måste tillbaka i en form som jag inte är helt säker på hur jag ska kunna hitta den för att behålla mitt välmående. Jag är under 90kg vilket jag inte vet om jag finner mig in
Kommentarer
Trackback
