Hartler

Enklaste ordet att säga då man inte hitta några andra då huvudet bara står sådär skönt still och verksamheten går trögt. Lite för att förhindrar bitterheten att komma ut, lite för att kunna bibehålla profilen som en bitter jävel med ett glatt humör som är för lat för att kunna orka.
Stunder då knäna och ryggen inte riktigt vill hänga med och smärtan sitter som ett frimärke med karlssons klister då man i skönstämma sjunger för fulla muggar, "Kumbajama Kumbajama..."
Lite som att alla hämmningar släpper, lite som att ett leende väcks från mitt hjärtas innre och allt känns så otroligt skönt och bra även fall jag känner en innre ilska på allt och alla.... Jag tror att det är detta som kallas för lycka