Hartler

Ibland så kommer man till dagar då man tänker på alla de konstiga saker som man har för sig och alla de saker som är bra och dåliga med en själv. Normalt sätt så ser man väl bara allt det bra och bidrar med att annonsera med det mot allmänheten.
Tyvär så tillhör jag inte den gruppen av folk som räknar sig till det normala och håller sig hemma och inte sjunger i duschen. Så jag tänkte därför försöka tala avslöjande för att dra ner på mystiken om mig själv och försöka bidra till lite lugnande inom mig då jag kommer till insikt om hur jag faktiskt själv fungerar.

Vad anser jag då som att vara den sämsta saken med mig själv?
Den sämsta saken med mig är att jag är oberäklig. Jag gör lite av allt som faller mig in då jag varken tänker med hjärta eller hjärna. Jag liksom bara gör det som får mig själv att le och skratta.
Svårt att förklara för någon som inte känner mig riktigt men alla ni andra vet att jag är den som helt plötsligt försvinner iväg från allt och gör något roligt, konstigt, skumt eller vad man än kan kalla det för då jag försöker få mig själv att skratta så mycket som möjligt.
Det stör mig väldigt mycket ibland då jag tar dumma beslut som iof får mig att skratta bra mycket men jag går misste om så mycket.

Vad är då det bästa med mig själv?
Jag tror att det bästa som finns med mig är att jag har ett leende som lätt smittar av sig. Har språket med mig som får andra och skratta och må bra. Även ett väldigt stort hjärta som jag ofta får höra av andra.
Detta är mer än en sak som jag beskriver här men allt sammans ser jag som charm och tänkte därför överskatta mig själv till tusen och bara vräka på.
Jag har dessa dagar, kan till och med vara veckor, månader och ibland så finner jag det inte alls. Det är dagar då mitt hjärta lyser mitt leende och jag hittar alla ord, alla ideer och allt bara faller rätt. Då jag har en känsla och en lycka i kroppen som är så obeskrivligt skön och bra. Jag känner mig vacker och folk dras till mig på något sätt.
Det är något magiskt för mig och jag vet att det är den känslan som kommer att få mig själv att lyckas här i livet.

Finns den känslan alltid?
Nej den gör ju tyvär inte det. Jag är inte helt säker men det känns som att jag måste kunna känna trygghet för att kunna använda mig av den. Men det är inte helt sant heller då jag ibland bara blixtrar till och får allt att gå rätt.
Där emot så handlar det nog mer om att jag får en bra start så att jag bara kan fortsätta i samma spår.
Ibland så blir jag bara nervös och då förlorar jag mig själv helt totalt och vet att jag lika gärna kan vända på klackarna direkt.

Är jag en lätt person att leva med?
Tror nog mer att det beror på hur den andra är som person.
Jag har enkelt för att bidra med ett leende och tror också att jag kan få andra att må bra och vara lyckliga. Sen så jobbar jag kanske lite väl mycket och lägger stor energi där, något som får andra saker att lida.
Jag behöver ensamhet ibland och har mina dagar där jag bara måste vara lite småsur och bitter. Inte för att jag tror att jag är ensam på den biten men jag tror att det märks mer på mig och att många tar för givet att jag alltid är tipptopp vilket jag inte är. Enkelt sett att se på det är att jag många gånger bara behöver lite uppskattning för att komma tillbaka på banan. (Enklare sagt än gjort många gånger)

Någon egenskap som ligger emot mig?
Absolut. Jag är den som alltid ska säga ifrån när jag tycker att något är fel.
Man brukar säga att det är bra med folk som inte ljuger men i vissa situationer är det nog bättre att bara ljuga som bara fan för att lugna situationen. Där emot jag säger allt vad jag tycker och tänker men klarar faktiskt av att även vända på det och komma med ideer som kan vara bra, eller i alla fall ideer på hur man kan ändra på det.

Vad gör mig mest besviken angående mig själv?
Jag anser att en sak som många gånger ligger emot mig är att jag allt förmånga gånger tänker i moraliska banor vilket gör att jag till exempel inte klarar av att stöta eller kyssa en tjej som nyligen kommer från ett förhållande då jag tror att jag tar nytta av situationen. Att jag inte klarar av att stöta på någon som någon annan är förälskad i och alla andra saker där jag hittar någon sak som gör att jag vet att en annan kommer att bli ledsen över.
Kan även ibland vara för att alkhol är inblandat och är inte säker ifall det är alkoholen som talar. Hade nog tjänat bra mycket mer på att bara ta allt som det kommer och gå mot vinst var gång men kan fortfarande aldrig hata mig själv för det då jag faktiskt klappar mig själv över axeln för det även fall jag ibland tar mig för huvudet.

Vad anser jag mig själv ha när andra fastnar för mig?
Mitt sätt att vara, att jag får dem att skratta och le. Tror mig inte klara mig på mitt utseende, eller i alla fall inte om jag vill ha något av den bättre skalan.

Vad tycker jag minst om gällande utseendet på mig själv?
Ögonen, utan tvekan ögonen. Finns en anledning till att jag älskar solbrillor =)

Vad tycker jag mest om hos mig själv då?
Jag tycker om min haka väldigt mycket och hela det partiet

Vad har jag mest svårt för?
Jag tror att det som är svårast för mig är att kunna blanda ihop saker och ting. Allt blir antingen svart eller vitt många gånger. Inte vad jag tycker om saker eller hur jag ser på saker för att där finns enormt mycket gråzon. Men jag är antingen glad, skämtsam, allvarlig eller vad det än kan vara och kan ha svårt att gå från skämsam till allvarlig och tvärt om. Måste hålla mig till en roll och har ett för stort register.



Kom precis på att jag knappt begriper själv vad jag menar och skriver just nu och är kanske därför bättre att bara knipa snattran och försöka vara glad för en gångs skull, eller för alltids skull kanske skulle stämma bättre.

"Världen är inte svart och vit, den är rund och står aldrig still"