Hartler

Jag har varit i kontakt med länder där de ger en ursäkter som "det är för att vi är lata" och "jag har inte tid till att lägga de 5 minuterna som det tar". Något som jag själv blivit vansinnig över för att jag ej funnit det som tillräckliga ursäkter för något, även en fundering över ifall de skämtade dåligt eller ifall det kunde vara så illa som det i själva verket var.
Även fall jag nästan alltid noga överväger mina svar och mina tankar så kunde jag inte hålla emot i dessa fall, jag beskyllde dem för mycket samtidigt som jag svor en del och inte kunde fatta hur man ens kunde säga något så dumt som de sa.
Ett bra tag efter så lade jag märket till ett annat uttryck som många gånger även används som en ursäkt här hemma i kyliga sverige och det är just "för sådan är jag".
Jag vill börja med att säga att jag inte hänger ut alla de som använder sig av den frasen men jag måste ifrågesätta vad som är okej och vad som inte är okej, för frasen bestämmer inga gränser alls. Något som kan göra den lika idiotisk som de ursäkterna som jag fått och som jag tidigare beskrev.

Om någon säger "men så funkar det inte för mig för att sådan är jag", så är det helt upp till situationen och upp till mig hur jag vill reagera på detta. För vad förutsätter jag av den som säger det? Spelar det mig någon roll? Hur påverkar detta mig? Och ja än fler saker som kan spela in.
Med andra ord så är det inte ursäkten i det hela som spelar någon roll utan bara resultatet som blir i slutenden och därför så kan det bli än mer förvånande när man kompleterar ursäkten med "jag gjorde mitt bästa".
Jag menar, antingen så nedvärderar personen i fråga sig själv genom att med andra ord säga att hon/han gjorde sitt bästa men det räckte långt ifrån till. Eller så ljuger den personen som en häst travar. För det är ju det verkliga svaret ifall man håller sig till sanningen och gör det enkelt, då man har vridit orden på så sätt att handlingen säger mer än ord.
Alla gör vi våra misstag och man behöver ibland stå till svars för vad som händer men att hålla en ursäkt så enkel får mig att undra om personen i fråga ens har tänkt igenom vad som hänt. Om personen har tagit åt sig någon kritik för vad som hänt och börjat fundera över hur han/hon ska göra för att det inte ska hända igen?
Frågar du mig så menar jag på att en ursäkt borde vara lika bra som resultatet över olyckan. Man ska lära sig av sina misstag och vissa misstag måste ju svida mer, vissa misstag måste det tas lite mer tid och tänkerum till tror jag.

Jag kan inte hålla mig från att tänka på självklarheter också gällande just orden "för sådan är jag". Klart att ingen godtar en mördare som mördat någon som säger "för sådan är jag", en sak som är så självklar som den kan bli. Även sådana enkla saker som om någon säger det humoristiskt på något sätt och menar på att han eller hon är just det.
Annars så är det just vad som jag ville komma till, helt appropå hur situationen ser ut, vem man säger det till, det slutliga resultatet och ja enkelt sammanfattat en mening som svarar något som är väldigt ytligt och som varken behövs gå in på eller vill gå in på.

Tycker själv att uttrycket ofta används i fel sammanhang och att det dumförklarar personen som säger det, inte alltid men som en ursäkt så är den så låg som den kan komma.

Ingeting är enkelt men gör det inte för svårt. Handlingar säger mer än ord, dock så säger vissa meningar mer än vad handlingar kan förklara. Ett gott tecken för att en person vill sitt bästa är när man märker att personen gör sitt bästa är vad jag tänker. Kanske granskar jag för kritiskt, kanske så ser jag det bara till vad det är.
Hur som hellst kan jag inte säga vad som är rätt och vad som är fel, alla har sin uppfattning och alla har rätt till det. Att respektera det betyder allt så länge andra respekterar hur din uppfattning om saker och ting är.
Frågar du mig så finns det inget som beskriver respekt så bra som just att respektera hur andras uppfattning är och hur de lever sina liv. Inte förstå, det kan man absolut inte göra hos alla men att inte ställa sig över den andra genom att säga att den har en uppfattning som är fel.
Har även svårt att tänka mig att någon skulle ta till sig en sådan kritik över huvud taget när den andre inte ens försöker förstå eller sätta sig in i det utan bara kritiserar ut efter sin egen uppfattning och sitt egna liv. För att i sådana fall så hade den som kommit längst i livet alltid vunnit, den hade kunnat bevisa att det tagit honom/henne längre i livet än den andre.


Jag ifrågasätter mycket här i livet och jag kommer alltid till att göra det, även fall jag inte kan säga vad som är rätt och vad som är fel mer än att jorden är rund och lite där till. Men det känns som att man måste göra det för att kunna växa som person och för att kunna förstå saker och ting. Ord kommer alltid in från alla håll och kanter men hur sorterar man vad som är rätt och vad som är fel?
För den som menar på att den mesta informationen som man får in är rätt skulle jag vilja be att tänka igenom var dag vad som sagts och se hur mycket den informationen kan krocka med annan information som kommit in, eller som vissa säger "det finns undantag". Men åter igen, undantag för vem och hur accepteras det? Vad är skadan i slutenden?



För evigt tänkande, för evigt fri