Hartler

Vissa saker är bara obeskrivliga men känslan fantastisk. Att få inleda dagen att köra ner till Tomelilla och sedan fortsätta ner mot Österlen. Att köra de där småvägarna intill havet, lyssna på Janis Joplin och bara njuta av allt.
På något sätt så släpper all stress och allt bara flyter på även fall tempot är maxat upp genom taket på Kregg Van Diesel. Det är stunder som dessa då man känner sig helt fri, glad och lycklig. Jag kan inte beskriva det med ord men det är helt fantastiskt, jag känner mig som hemma, jag är där jag trivs som allra bäst.
Att sedan få sitta i bilen och vara inne vid kontoret en bit efter klockan 18.00 för att få upp avtalen till Stockholm och man ändå har känslan att man vill jobba några timmar till och bara njuta av allt.
Som sagt, en obeskrivlig känsla när man bara älskar jobbet och man får allt till att funka. Kanske inte allt men nästan i alla fall. Om inget annat så sjunger jag igen i bilen och jag längtar till morgondagen var kväll när jag ska somna.
Jag undrar själv ifall man kan må bättre?
Klart att det alltid finns saker och ting som kan bli bättre, men jag tänker på situationen som man har i helhet. Jag vråltrivs i allt som jag gör och allt vad jag vill göra är att behålla mitt stora leende som skiner av välmående.
Har nu under en tid insett att alla pusselbitar har fallit på sin plats, jag tror att jag lever livet eller jag vet i alla fall inte exakt vad som skulle kunna göra mig gladare.


Jag är Hartler, så Sjung med Mig!