Hartler

Alla dessa söndagar och alltid massa tankar som snurrar. Vet inte exakt vad jag ska säga men ibland så känns dessa dagar bara så onödiga på något sätt. Visst, jag är sliten till tusen och borde kanske ta det lugnt för att tänka på mitt eget bästa men samtidigt så är det inte jag och jag kan inte identifiera mig med den som lägger sig ner i onödan. Enda in i kaklet och lite där till så når man målen i livet som jag brukar säga.
Kanske begär jag för mycket av mig själv men samtidigt så klarar mitt psyke inte av att lägga sig på en lägre nivå. Jag känner att jag har så mycket mer att ge och att jag har fan så mycket mer potential i mig, vinnarskallen talar sitt eget språk och jag njuter av det.
Tror att det kommer ifrån tiden då jag spelade am.football då man på något sätt lärde sig att älska att få plåga sig själv för att visa resultat, glädjen blir bara så mycket större när man väl kommer till matcherna och vinner efter en lång tid av att ha smärtor i kroppen, plågsamma träningar och alla andra uppoffringar som man fick göra. Det fick känslan av att vinna till att bli så mycket mer värt än något annat och det är en otrolig stolthet.
Inget kommer gratis i livet och ju mer man kämpar desstu längre kommer man. Är man nöjd med det man har så är det ju kanon, jag är det inte och kommer kanske aldrig till att vara det. Jag är alltid beredd till att springa den sista yarden oavsett vilket. Där emot så handlar det inte för mig om att vara nöjd utan mer om att hela tiden få känna att jag pressar mig själv till det yttersta och känner att jag utvecklas för var dag som går.

Som sagt många tankar och många bollar i luften just nu. Även fall en del saker stör mig och vissa andra inte gör det så vet jag inte om jag ska säga att jag gillar det eller inte. Bättre att det finns något än att det är helt tomt.
Där emot så gräver det mig något jävligt att jag inte klarade av min utrikesbudget detta kvartalet, första gången som jag missar den och det stör mig. Inte handlar det om pengarna som jag hade fått i bonus även fall det aldrig skadar men det är min stolthet som fått sig en rejäl smäll samtidigt som jag bara vill ta till mig all kritik för att övervinna allt.
Visst, det är ingen panik och det ser otroligt bra ut för hela året och framför allt bra inför detta kvartalet som kommer men innerst inne så vet jag att jag kan fan så mycket bättre och att det jävlar i mig ska bevisas att detta var en engångs företelse och att även fall konjukturen svänger så ligger jag kvar på topp.
Budgeten har varit högt ställd men ifall den varit för högt ställd kan jag inte säga fråns att året är slut, jag vet att jag vinner detta racet och att jag bevisar för mig själv och alla andra att den inte var det.

Måste hitta lågan inom mig just nu och tända den stort. Kan känna mig otroligt glad ena dagen och nästa så är jag mer hängig än vad jag borde vara. Känner att jag måste hitta glädjen igen på samma sätt som jag alltid tidigare har gjort, hitta alla de där sakerna som får mig på bästa humör för att sedan bara köra på.
Jag vet att det är på gång och jag är inte bitter på något vis just nu, bara att jag inte hittar den magiska sexans växel då jag hittar extra energin som får mig att hitta andra farter på upploppet och som får mig till att utstråla extra mycket positiv energi, något som Ewa menar på att jag är expert på.
Det är svårt att förklara exakt men för att ge er en inblick i hur det funkar för mig så tänk er det ögonblick i livet då du verkligen mådde som bäst och ta sedan vara på den känslan. Det är just den känslan och det leendet som jag känner när jag är på topp, jag peppar upp mig själv och jag gör saker och ting som får mig att må underbart bra. När man sen mår så bra så funkar allt mycket bättre och det är just det läget jag måste hitta tillbaka till nu, där är jag som absolut bäst.

Annars så är mitt liv tillbaka och allt rullar fint. Är nästan rädd för att säga det för att det skrämmer till och med nästan mig, men jag trivs så otroligt bra med mig själv och allt som jag gör. Kan sitta ensam hemma i lägenheten och bara njuta av allt.
Det finns kvällar då jag kan komma hem, tända levande ljus och njuta av ett glas vin då jag bara sitter och tänker på allt som händer runt omkring mig och känna tryggheten, att man faktiskt har det riktigt bra.
Jag är inte perfekt, jag är antagligen inte i närheten men jag är i alla fall mig själv. Jag står alltid fast vid vad jag lovar och jag vill alltid gott. Det är kvaliteter som för mig betyder så mycket mer än allt annat och jag är glad över det.
Jag behöver inte spänna upp mig för att känna att jag är ok, jag behöver inte bevisa saker och ting som jag inte är. Jag gör det som jag vill göra och det gör jag för mig själv, för att jag ska må bra och för att det är jag.
Jag litar fullt ut på mig själv och därför så finner jag tryggheten, anledningen till att jag litar på mig själv är för att jag vet att med min egna vilja så ger jag aldrig upp.


Man kan inget mer påverka än ens egna beslut