Hartler

Ibland så har man fullt upp och stressen ställer till det. Man sover sämmre men ändå tillräckligt, kroppen känns tyngre och huvudverken är ett faktum.
Det blir mer jobb än vad man räknat med och det finns allt för mycket men man får bita i det sura äpplet även fall det är bra mycket surare än väntat. Men jag är ingen förlorare, jag ger inte upp. Jag har ett mål och det görs inte av att slöa på arslet.
Inte allt för roligt men det är bara att köpa och det får anses som ett problem. Eller i ala fall ett problem för mig som jag klarar av.
Men när folk ringer upp mig i telefonen under arbetstid och försöker gadda ihopa mig med dem om något som inte är mitt problem så undrar jag hur andra tänker?
Jag menar, varför skulle jag egentligen bry mig om det just för stunden? Har jag inte egna tankar och ideer? Är deras ideer så svaga så att dem behöver stöd ute ifrån?
Jag vet inte varför och jag vet inte hur, men jag vill inte blanda mig i det och framför allt inte välja sida. För vad fan är rätt och vad fan är fel? Än viktigare, vem har rätten att avgöra det om inte gud?
Jag vill inte veta av att någon försöker skapa grupp för att ha rätt, jag tror på att man ska ha en egen uppfattning, en uppfattning som inte ska vara ristad i sten men något man kan diskutera om, en uppfattning som säger vad man själv tycker är rätt och inte vad en grupp tycker.
Jag ser aldrig ner på andras ideer och tankar men jag kan inte tollerera när det går från vad man tycker och tänker till att någon uttalar sig om vad som är rätt och vad som är fel när det rör andra.
Man får sätta upp vad som är rätt och vad som är fel för en själv och utgå ifrån det när det är något som rör en själv på ett eller annat sätt annars så kan man lika gärna skita i det.

Jag må vara snäll och jag må vara på vem som hellst sida, men ta det inte förgivet.

"Jag tänker därför är jag"