Hartler

Ju längre veckan har gått desto mer har jag känt av träningsvärken, något som slog mig tidigare idag efter ett avslutat möte och jag skulle resa mig upp. Mycket märkligt men det kändes som att mina vader var runda som bollar, ballansen lika så och fick därför ta hjälp av handtagen på fotöljen för att kunna resa mig upp och stoppa mig själv från att trilla.

Så strax där efter så tänkte jag som jag alltid tänker, Coach Tys ord, "walk it off, walk it of". Så jag gick en runda, körde hem och stack sedan ner till gymet för vanlig styrketräning innan jag till slut kom hem på riktigt.

Jag är nog inte ensam med att ha världens skönaste soffa hemma och inte heller med att ha en kärleksfull relation med min tv och digitalbox. Så med andra ord så hamnade jag skönt framför tv:n med en natchotallrik och njöt av vart enda sekund. Nästan så att man hamnar i dvala, tv:n kör liksom sitt och tiden springer iväg och man glömmer bort allt just för stunden.

Inte fråns att jag skulle resa mig upp för att hämta ett glas vatten så kom jag på det, vaderna skriker och i denna stund än värre än innan. Så just nu kan jag inte sträcka ut benen helt och går därför som karate kid men jag saknar det japanska pannbandet.

Treo smakar alltid gourmet men just i denna stund så är det en annan av guds bästa skapelser som ska hyllas, linimentet. Vad skulle jag göra utan mitt älskade blåa kylliniment? Ja, jag vill inte ens föreställa mig det. Det skulle vara en upplevelse av sann ensamhet utan doften av mint. En sorglighets faktor som är svår att beskriva i ord.

Där emot denna gång så har jag den älskade blå, en pryl som borde finnas i vart enda hem över hela världen