Hartler

Var uppe och jobbade i Helsingborg idag och körde på i ett bra tempo, uppe med tuppen och körde igång. Ett leende lika stort som alltid och jag visste vad jag skulle göra. Körde på så pass bra att jag arbetade över halva lunchen och klämde en shejk samtidigt som jag mailade iväg lite avtal till Stockholm innan jag var ute från dörrarna igen på vår kundservice i Helsingborg. Hade bara två möten inbokade på eftermiddagen, gjorde två kalla besök där efter, drog tillbaka till kundservice för att maila upp ytterligare ett avtal som skrivits under eftermiddagen och tänkte "skönt att kunna komma hem tidigt" (ca 16.00). Strax där efter så började jag prata med en kollega som visade mig ett samtal som hon hade fått in om en kund som skulle skicka med oss för första gången, kollade självklart direkt där efter upp ifall de hade några avtal med oss. Något som dem inte hade, kontaktade kunden, åkte ut till dem, hjälpte dem med deras första försändelse, skrev ett avtal och kunden säger "Detta var en riktigt bra service, vi kommer att skicka alla våra småpaket med er i fortsättningen". Mitt leende växte lite till och jag svarade "Det är roligt att få hjälpa till".

Så åter igen så åkte jag tillbaka till vår kundservice och mailade upp avtalet, pratade lite gott med min kollegor och satte mig i bilen en stund efter det för att åka hem, kollade på klockan som sa 18.00, denna dag som skulle bli kortare än vanligt. Jag kom hem lite innan klockan 19.00 med ett än större leende på mina läppar, det är något speciellt att vara säljare. Man kan liksom inget annat än älska det, det äter upp ens tid och det kan vara påfrestande, där emot så skapar det en oförklarlig känsla som man är så skarpt beroende av. Jobbet är en del av min fritid.

Det ända som jag undrar nu, vad kommer morgondagen att bjuda på?