What to do, what to do...
Helt sjukt hur snabbt tiden går, känns som att tiden bara går snabbare och snabbare. Pappa har fyllt 65 år, pensionär liksom även fall jag inte ser honom som en. Har själv inte hunnit bli 24 år ännu, känns som att man har kommit jätte långt men ändå inte alls. Jag känner mig lika ung nu som för fem år sedan, endast lite äldre fast långt ifrån erfaren. För att ju snabbare tiden snurrar för en, desto mindre känns vart enda år som går och man glömmer väl därför bort allt som förändras.
Inte vet jag egentligen, snurrar väl som vanligt till det,
MFF gick och vann under en magisk afton, otroligt känsloladdat och det kunde inte bli bättre än att resultatet slutade 3-0 till Di Blåe. Var otroligt roligt att få uppleva denna afton, gåshud till tusen när man kom in och ja, det var helt enkelt bara helt underbart.
Jag hade en otrolig nedåt kurva under gårdagen, lite som en rekyl av alkoholen. Eller ja, kanske säga mycket pga just alkoholens baksida. Så pass att jag fick frågan "Var har den Max tagit vägen som alltid är positiv?". Inte var dag som detta händer men även stålmannen har sin kryptonit som jag har min Mintu.
Dansken har rymt men kommer tillbaka, Gunnar Petter Simonsen är dansken som navigerar allt i mitt liv.
Tränar som vanligt men börjar känna att det biter mig allt mer och mer. I dessa fall brukar det inte vara positivt för mig men som vanligt är jag alltid lika positivt inställd och kör på i godan tro. Det ser ju snyggt ut om inget annat . Tyvärr så får jag se ifall jag kommer att spela någon fotboll då knäna inte riktigt vill leva i fastline utan ser mer fram emot rullatorn.
Har alldeles för många tankegångar just nu gällande allt känns det som. Har varit många saker som jag kommit under full med och som sätter andra saker i andra aspekter. Men som vanligt så tänker jag antagligen för mycket men på något konstigt vis så får jag alltid ut något av det. Och i detta fall så är faktiskt allt positivt men ganska överraskande.
Slutar aldrig att förvåna mig själv, men det är positivt. Lever totalt för mycket i det undermedvetna men jag tycks gilla det starkt.
Så vad är sammanfattningen av det hela? Som vanligt så är allt "what to do, what to do", nickar lite glatt och tänker, jag har det fan ta mig bra jag. Ibland sjunger man kumbajama kumbajama och ibland öppnas alla dörrarna för en, livet är som en berg och dalbana där dalarna inte märks för att farten är för snabb. Dock när allt väl är över så vet man att man kommer att vara nöjd
Kommentarer
Trackback
