Hartler

Jag vill börja med att ifrågasätta vad verklighet egentligen är? En fråga som kanske kan höras dum till en början med då jag tar förgivet att dem flesta lever i det som kallas för verklighet. Där emot så undrar jag om vi förstår skillnaden mellan allas syn på verklighet och verklighet.
Jag tänker på otrycket "en lögn är inte en lögn fråns att sanningen dyker upp", där verkligheten för en själv är begränsad till vad man själv vet och tror, möjligt vis en viss magkänsla som kanske inte spelar så stor roll i det stora hela. Då verkligheten blir helt annorlunda då saningen kommer smygandes. Något som enkelt blir än värre då man kanske inte vet vad man egentligen ska tro då det faktiskt kan vara en lögn från andra hållet.
I sådana fall så är ens egna verklighet egentligen begränsad till vad man egentligen vet, en helt ny sak att ifrågasätta och en sak som kan göra det bra mycket mer komplicerat. Men som många av er vet så är jag inte den personen som vill göra det komplicerat i onödan, och inte vet jag med er. Men jag måste utgå från mig själv men ändå ställa frågan, är det inte känslan som skapar den verklighet som man lever i? För att oavsett vem som ljugit eller vad som egentligen hänt, om känslan inte känns bra så tar vi hellre den enkla vägen ut än att stångas med något som känns fel.
Har den senaste tiden börjat förstå att mycket här i livet handlar om känslor. Inte bara de känslor som man får av någon att älska och att älskas av även fall även det är en av de viktiga sakerna i livet. Eller i alla fall vad jag tror på men inte kan hitta något konkret att säga om det.
Men det finns så otrolig många andra känslor. Känslor för platser, vänner, arbete, sport, lag, mat och bra mycket mer. Även typ av känslor då jag tänker på allt mellan kärlek till hat där alla känslorna är viktiga för att få en att funka på ett bra sätt även fall inte alla känns lika bra.
Jag är inte den första att säga att det blir vad man gör det till och jag är kanske inte den första till att skriva att den meningen är så mycket djupare än bara så. För det jag menar är att vad är det egentligen som händer med folk som intalar sig detta? Jag kan inte svara på ett annat sätt än att förklara ut ifrån hur jag ser på det och tror hur det är, men hur jag ser på saken är att folk ofta använder sig av detta uttryck när de ska ut och att de ser till att festa och dansa för att bara släppa loss. Med andra ord skapa en kväll som bli ihågkommen. Så inte bara har de gjort det till vad det blev genom att dansa och festa på bästa vis utan de har väl även påverkat sina känslor, de har skapat en kväll som fått dem att må riktigt bra mer än bara på bild.
Så frågar ni mig så blir saker vad man gör det till, såväl känslomässigt som fysiskt. Vad jag är ute efter är att känslan betyder allt och den finns i oss alla bara vi vill lite halvhjärtat i alla fall. Precis som med stress där faran och stressen inte är i att göra något i högt tempo utan det är när det stiger en till huvudet och känslan av att det blir jobbigt. Där än en gång det är känslan som betyder allt.
Samtidigt så har vi en hel del känslor precis som stress som inte ger oss något positivt alls där även panik hör till, där märkligt nog kroppen många gånger vill framkalla dessa känslor i vissa situationer utan att det ger oss något gott. Känslor som jag inte tror att vi har något behov av och som verkligen inte kan ge oss något som hellst av värde. Jag kan ha mycket fel i det som jag skriver här efter men jag ser det bara som bihang som vi ska göra allt för att slippa, en produkt som vi inte behöver som bara gör oss illa.
Så även fall känslan är allt så måste man kunna manupilera känslorna ibalnd för att kunna hålla fokus och fungera som människa enligt min teori. För att jag är fortfarande övertygad om att människans psyke är för dumt för vårat eget bästa, för vi skapar inte bara våra möjligheter utan även våra misstag. Tänker vi inte igenom våra steg kan det gå vilket håll som hellst. Precis som när något inträffar så att kroppen skapar adrenalin, det hjälper oss genom att vi kan springa snabbare, glömma bort tröthetten, göra oss starkare osv. Men jag tror fortfarande att det inte hjälper oss så länge vi inte kan hålla huvudet kallt för att kunna tänka klart för känslan är fortfarande verkligheten och utan verklighet är vi mest förvirrade och vet inte vad vi ska ta oss till. Om kroppen och den känslan som vi skapar alltid skulle vara vårt eget bästa så är det märkligt att det finns fall där folk har sprungit tills hjärtat stannat då adrenalinet varit på en topp.

Men vad är känsla för dig, vad spelar det dig för roll och hur sin din verklighet ut?
För jag är inte mer än mänsklig, även jag delar in saker i fack för att göra det enkelt för mig själv. Jag generaliserar precis lika mycket som alla andra även fall jag tänker för mycket. Där av finner jag intresset av hur andra ser på saker och ting då även nyfikenhet är något som generelt förklarar mänskligheten.

Visst är gräset alltid grönare på andra sidan