Hartler

Lyckan är stor, biran kalla och leendet är så stort så att öronen försvinner in i det. Allt är bara frid och fröjd, äntligen har du kommit till den andra sidan med grönt gräs, bara att du än så länge fortfarande är törstig. Så självklart, när du stigit ur bilen så korkar du upp den första ölen. Det är 25 grader i luften och ölen kittlar skönt med sin svalka på tungan. Solglasögonen åker på och du låter solskenet smeka din ljusa hud innan du möter upp med dina vänner.

Där efter så har du en helskön kväll med dina vänner, skrattar, skålar och gör allt vad som hör till. Du kommer till dem sena timmarna av natten, känner dig otroligt trött och börjar traska hemmåt. Nöjd som du är så känns inte sträckan så otroligt lång över fall ögonen känns som att de ätit sand, dvs att allt känns jätte skönt och bra. Bara att när du väl kommer hem så hittar du inte hemnycklarna, smart som du är börjar du tänka och inser att dessa ligger kvar i bilen.

Från ingenstans så har din situation förvandlats ifrån att vara ganska skön till att vara väldigt jobbig och sömnen känns olidlig, vrång som ett bi och klok som en glass bil vänder du tillbaka i gång för att hämta nycklarna i bilen. Var steg känns som en kyss med Gudrun Schyman, eller är det alkoholen som vill få dig att spy. Svårt att avgöra.

Dock så når du bilen efter ett bra tags kämpande, känner dig nästan lycklig men inser att du måste gå tillbaka också. Ångesten klumpar sig och Sverige går i känslan från ett I-land till ett U-land, det är jobbigt.

Just därför och en dålig magkänsla så är just detta dagens I-landsproblem. Man lever bara en gång, bättre med I-lands än U-landsproblem även fall känslan överreagerar titt som tätt och allt för ofta. Normalt sätt så säger jag "ta en öl, du kanske finner det du söker under tiden". Bara att om man redan är full så spricker hela systemet.

"Alkohol är mer än en betvingad yrsel, du måste bara tro på det"