Drömmer mig bort
Allt för sällan så dagdrömmer jag även fall min fantsi antagligen inte kan bli större. Men ibland så kan jag inte låta bli att drömma mig bort.
Vad jag drömmer mig bort till är krit vita stränder som sträcker sig så långt som ögat kan nå, kanske för att stranden svänger och för att jag därför inte kan se så långt. Där är palmer när man tittar in mot land och vågorna slår stora ut mot havet, jag skymtar strömmarna ute till havs som skapar vitt skum, där efter skummet jag ser fiskebåtarna jobba med att få upp sina nät. Jag sitter avsides från turismen och dricker julbrew, musiken skorrar i högtalarna men det hörs tydligt att det är Bob Marley som sjunger, mannen som skapat en kultur för folket runt omkring mig. Det är runt en 30 grader varmt och jag njuter av ljudet från vågorna som slår in mot land, även fall det kommit någon som gärna vill prata med mig. Där emot så störs jag inte av det utan bara njuter av att få prata och kopplar av med fötterna nerstoppade i den finkornade sanden.
Jag pratar om allt mellan himmel och jord med den personen som talar med mig. Vad som egentligen sägs spelar inte någon större roll, det är mer något vänskapligt och något socialt, det är av glädje som det pratas och inget annat. Jag tittar upp mot himmeln i solglasögon, sluter ögonen, tar en klunk till av min julbrew och ler genom hela kroppen,
Det enda svenska som jag har med mig utom min klädsel som består av ett par shorts och ett par solglasögon är mina snus som förgyller det än mer. Jag bjuder på dessa utan att se någon större glädje av det hos de andra men av gästvänlighet som bjuds det tillbaka genom african greentea, jag skålar och bjuder på ett leende. Det smakar frisk och gott, känner glädje av att bara få vara där. En enkelthet av att bara vara mänsklig och många skratt bara för att vara levande.
Min flaska har blivit tom och jag blir erbjuden av personen brevid mig att han köper en ny till mig men insisterar på att göra det själv. Sanden är varm men långt ifrån för varm utan bara perfekt. Servitrisen skämtar med mig och hon får mig till att börja dansa som en vänskaplig gest och blir sedan serverad en ny öl för ynka 10kr.
Jag går tillbaka ner mot havet, sätter mig i sanden, låter fötterna glida ner en bit i sanden och tänker "här hade jag kunnat stanna för alltid", som att jag hittat hem och endat kan le mot allt i livet.
Jag bryr mig inte om att åka i någon bil och cykla har aldrig varit min grej. Att bara få gå i sanden längs vattnet och rensa tankarna, att bara andas in ny luft och låta mitt bleka skinn få bli brunt. Jag känner en lycka som är obeskrivlig och jag är lika varm i själen som termometern visar värmen, jag är i afrika och rör mig upp mot kololi i Gambia
Vad jag drömmer mig bort till är krit vita stränder som sträcker sig så långt som ögat kan nå, kanske för att stranden svänger och för att jag därför inte kan se så långt. Där är palmer när man tittar in mot land och vågorna slår stora ut mot havet, jag skymtar strömmarna ute till havs som skapar vitt skum, där efter skummet jag ser fiskebåtarna jobba med att få upp sina nät. Jag sitter avsides från turismen och dricker julbrew, musiken skorrar i högtalarna men det hörs tydligt att det är Bob Marley som sjunger, mannen som skapat en kultur för folket runt omkring mig. Det är runt en 30 grader varmt och jag njuter av ljudet från vågorna som slår in mot land, även fall det kommit någon som gärna vill prata med mig. Där emot så störs jag inte av det utan bara njuter av att få prata och kopplar av med fötterna nerstoppade i den finkornade sanden.
Jag pratar om allt mellan himmel och jord med den personen som talar med mig. Vad som egentligen sägs spelar inte någon större roll, det är mer något vänskapligt och något socialt, det är av glädje som det pratas och inget annat. Jag tittar upp mot himmeln i solglasögon, sluter ögonen, tar en klunk till av min julbrew och ler genom hela kroppen,
Det enda svenska som jag har med mig utom min klädsel som består av ett par shorts och ett par solglasögon är mina snus som förgyller det än mer. Jag bjuder på dessa utan att se någon större glädje av det hos de andra men av gästvänlighet som bjuds det tillbaka genom african greentea, jag skålar och bjuder på ett leende. Det smakar frisk och gott, känner glädje av att bara få vara där. En enkelthet av att bara vara mänsklig och många skratt bara för att vara levande.
Min flaska har blivit tom och jag blir erbjuden av personen brevid mig att han köper en ny till mig men insisterar på att göra det själv. Sanden är varm men långt ifrån för varm utan bara perfekt. Servitrisen skämtar med mig och hon får mig till att börja dansa som en vänskaplig gest och blir sedan serverad en ny öl för ynka 10kr.
Jag går tillbaka ner mot havet, sätter mig i sanden, låter fötterna glida ner en bit i sanden och tänker "här hade jag kunnat stanna för alltid", som att jag hittat hem och endat kan le mot allt i livet.
Jag bryr mig inte om att åka i någon bil och cykla har aldrig varit min grej. Att bara få gå i sanden längs vattnet och rensa tankarna, att bara andas in ny luft och låta mitt bleka skinn få bli brunt. Jag känner en lycka som är obeskrivlig och jag är lika varm i själen som termometern visar värmen, jag är i afrika och rör mig upp mot kololi i Gambia
Kommentarer
Trackback
