Hartler

Det har gått en hel del år nu sedan ni först träffades, tiden då Lars var atleten som sprang till Tygelsjö för att träffa sin 10-poängare. Bara det gör uttrycket "att springa efter vackra kvinnor" ett helt annat ansikte.

Där efter har åren sprungit iväg och vägen har kantrats av dussin tals kilon modifast, där mammas talang i köket skapat ett kilonas kretslopp för Lars. 

Lägenhet till lägenhet och ytterligare en till. Det är inte bara mina brödrar som inte kan sitta still.

Båtliv och brygga, Lars är den som får dem att känna sig trygga. Strumporna till segeln gav till vika men aldrig tron till Lars från min mammas sida, men med handen på hjärtat, en VHF-radio skulle lugna mig till nästa gång.

De stunder då råd behövts har råden kommit. Lars lärde mamma att alkohol var den bästa medicinen till sjösjuka och de båda har lärt sig älska havet så mycket att enorm sjösjuka uppstår i såväl arenabyggen som på bryggor.

Lars hittade nöjet med att rida häst, mamma rädslan av att sitta på ryggen. Men ut över det har det funnits tider av dansk popfrilla, en nyregisering av grinschen i typ av klappleken, ett halvtaget förarintyg för fritidsbåt, bra många försök från Lars sida att hitta en flickvän till Christian, åtskilliga flaskor gammeldansk och bra mycket där till. I detta fall inte tänkt på spritmängden.

Men om sanningen ska fram så förstår jag Lars att han sprang till Tygelsjö för min vackra mamma och jag är övertygad att han även hade sprungit från färjan i Helsingborg bara du hade bett honom om det. 

Lars, du har alla de där bristerna som man ska ha för vara fullbordad och en förmåga till att få min mamma att le på ett sätt som ingen annan kan få henne till. Ett av många bevis på hur stark eran kärlek är.

Så därför vill jag bara säga, det var väl på tiden att ni gifte er!

Ska därför ta tillfället i akt och skåla för min mamma och min på pappret nyblivna styvfar. Skål!