Hemma igen
Hittar inte riktigt ordet att börja med. För inte är det äntligen och inte är det härligt att vara hemma igen, men ändå så är det att vara hemma. Känns därför bra då jag älskar mitt fina Malmö så otroligt mycket.
Men hur som helst, åter igen så hamnade jag på ställen som var helt underbara. Warszawa som var så otroligt mycket mer internationellt än vad jag trodde med hus som var bra mycket högre än vad jag trodde fanns där. En shopping och matkultur som var helt underbar vilket ledde till att jag gick ex antal mil under de 3 dagarna som jag var där.
Kroatien fanns det väldigt mycket fint också, inte att glömma hur underbar stadskärnan av Dubrovnik var och även där såväl shopping som mat var av hög klass. Prisläget var även lite högre än Polen men valutan för det man åt var hög och maten blev mycket, detta ihop med att man åt med brorsan som kände till de bästa resturangerna samt så till att man åt förrätt, huvudrätt, sallad och efterrätt så kände jag mig lite svälld efteråt. Inte för att det hade varit fel att motionera där eller att det är fel och fult med trappor, dock så var allt trappor upp och ner, något mina knän inte riktigt tycker om. Så för var trappa som jag gick så fick jag stretcha knänan så fort som jag kom upp för att ens klara av att gå. När jag sedan ändå säger att det var värt det och att semestern var underbar så kan ni kanske förstå hur vackert och bra det var.
Men mer förvånande var nog Bosnien, ett land som man som svensk har lite svårt att förutspå på förhand och en destination som jag inte tror någon av mina vänner pratat om då jag bortser från min bror. Det märktes att folket inte hade lika mycket pengar som i Dubrovnik då man fick bra mycket mer för pengarna samt att det var mindre internationellt. Kanske en del som gör det lite mysigare och mer gediget.
Var förutom i brorsans hus i Ivanica i en mindre stad på runt 70.000 invånare omringad av berg som stärckte sig uppåt med en otroligt fin liten kyrka på en stor kulle ganska centralt i stan. En stadskärna av många olika små butiker av alla slag med glad personal som pratade det egna språket. Men att tolka från deras leende och deras glöd så verkade dem väldigt snälla och trevliga.
Vad som utmärkte staden tyckte jag var dens liv och rörelse. Folk gick omkring på gatorna, shoppade, tog något att dricka längs torgen och krogarna eller bara gick omkring, vilket gjorde att leendet drogs upp likt två fiskekrokar i var kind och man fann snabbt den underbara hemmakänslan hos folket som gick förbi. Likt Kroatien och Polen så var maten här helt underbar också, så pass bra att man inte behöver veta vad man beställer utan bara välja något av det inhemska då det är så bra att dem inte kan misslyckas. Ut över det så är ölen fantastisk och priserna väldigt låga. Så trots att resturangpersonalen inte var allt för snabb och servicen lite lägre så var man fullt nöjd ändå efteråt.
Man inser potentialen i dessa länder och vad som kommer att ske framöver. Det är såväl service, trevliga människor, bra mat, kultur, historia, utsikter, stränder, dricka, priser och allt som förgyller en semester. Det är sådant som får en att undra, hur ska Greklands haltande ekonomi någonsin kunna komma på fötter igen när de kommer att förlora turism till andra länder?
Men hur som helst, åter igen så hamnade jag på ställen som var helt underbara. Warszawa som var så otroligt mycket mer internationellt än vad jag trodde med hus som var bra mycket högre än vad jag trodde fanns där. En shopping och matkultur som var helt underbar vilket ledde till att jag gick ex antal mil under de 3 dagarna som jag var där.
Kroatien fanns det väldigt mycket fint också, inte att glömma hur underbar stadskärnan av Dubrovnik var och även där såväl shopping som mat var av hög klass. Prisläget var även lite högre än Polen men valutan för det man åt var hög och maten blev mycket, detta ihop med att man åt med brorsan som kände till de bästa resturangerna samt så till att man åt förrätt, huvudrätt, sallad och efterrätt så kände jag mig lite svälld efteråt. Inte för att det hade varit fel att motionera där eller att det är fel och fult med trappor, dock så var allt trappor upp och ner, något mina knän inte riktigt tycker om. Så för var trappa som jag gick så fick jag stretcha knänan så fort som jag kom upp för att ens klara av att gå. När jag sedan ändå säger att det var värt det och att semestern var underbar så kan ni kanske förstå hur vackert och bra det var.
Men mer förvånande var nog Bosnien, ett land som man som svensk har lite svårt att förutspå på förhand och en destination som jag inte tror någon av mina vänner pratat om då jag bortser från min bror. Det märktes att folket inte hade lika mycket pengar som i Dubrovnik då man fick bra mycket mer för pengarna samt att det var mindre internationellt. Kanske en del som gör det lite mysigare och mer gediget.
Var förutom i brorsans hus i Ivanica i en mindre stad på runt 70.000 invånare omringad av berg som stärckte sig uppåt med en otroligt fin liten kyrka på en stor kulle ganska centralt i stan. En stadskärna av många olika små butiker av alla slag med glad personal som pratade det egna språket. Men att tolka från deras leende och deras glöd så verkade dem väldigt snälla och trevliga.
Vad som utmärkte staden tyckte jag var dens liv och rörelse. Folk gick omkring på gatorna, shoppade, tog något att dricka längs torgen och krogarna eller bara gick omkring, vilket gjorde att leendet drogs upp likt två fiskekrokar i var kind och man fann snabbt den underbara hemmakänslan hos folket som gick förbi. Likt Kroatien och Polen så var maten här helt underbar också, så pass bra att man inte behöver veta vad man beställer utan bara välja något av det inhemska då det är så bra att dem inte kan misslyckas. Ut över det så är ölen fantastisk och priserna väldigt låga. Så trots att resturangpersonalen inte var allt för snabb och servicen lite lägre så var man fullt nöjd ändå efteråt.
Man inser potentialen i dessa länder och vad som kommer att ske framöver. Det är såväl service, trevliga människor, bra mat, kultur, historia, utsikter, stränder, dricka, priser och allt som förgyller en semester. Det är sådant som får en att undra, hur ska Greklands haltande ekonomi någonsin kunna komma på fötter igen när de kommer att förlora turism till andra länder?
Kommentarer
Trackback
