Hartler

Tänkte börja med att prata nattliv, inte för att det är nödvändigt eller för att det är bra och när jag säger nattliv så pratar jag inte om de kvällarna/nätterna som jag slår klackarna i taket och unnar mig lite skoj. Utan de nätterna som jag springer upp ur sängen i sömnen, ut i vardagsrummet och har inte en jävla aning om varför. Ibland får jag med mig papperskorgen, ibland springer jag in i soffbordet men nu senast så lyckades jag smälla in vänsterhanden i dörrkarmen så att jag nu sitter med ett uppsvullet pekfinger som verkar brutet.
Det verkar som att universum slår tillbaka mot mig, roar jag mig inte tillräckligt i nattlivet så straffas jag under vardags nätterna. Så till dig den store, du som regerar där någon stans. Ta detta som ett hot, antingen så slutar du med att vara dum mot mig annars så får jag köpa kinky saker som spänner fast mig i sängen hela natten igenom, alternativ sover i hockeyutrustning.
Hur som, skärpning!

Känns lite jobbigt att inte kunna spela gitarr då pekfingret inte har styrka nog för att trycka ner en sträng. Men det positiva är väl att jag har en ny gitarr och funderar nu på att stränga om den andra till en vänstergitarr. På så vis kan jag spela plus att jag får användning av min dubbelhänthet eller hur fan de ordet blir. Kanske leva ett rockliv helgen igenom för att avsluta med orden "The King is alive!". Detta mest i beaktning till att mitt barskop börjat få en karriär, behövs tömmas lite samt att de 10 flaskor whiskey som står där är ingen en Jack Daniels och större delen är samlings exemplar till bevis att det ekonomiska läget förbättrats under 2010. Där av behövs ett bakslag i utvecklingen och ett bevis på att man lever.

Så vad som kvarstår är då planen för strukturerad glädje. Detta börjar med jobb, jobb... jobb, jobb, jobb och lite jobb där till. Där efter en hemfärd med bra musik i lurarna, ett leende från ena högra örat till det vänstra för att komma hem och styra upp en plan.
Sedan kommer lördagen där det bär av till Köpenhamn, shopping, uteservering och allt vart vinden tar oss. Synd bara att inte flygbåtarna fortfarande går, det vara bara så underbart med en avslutning på Cafe Malmö i Köpenhamn. Men men, man får inte allt här i livet, bar det man tar för sig.
Annars så blir det att boka flygbiljetterna till Dubrovnik då vi lyfter den 4:e juli för att uppleva balkans bästa och allt vad som kan höra där till. Samtidigt så stångar jag mig blodig för att finna billiga biljetter till New York i höst/vinter även fall jag insett att det är för tidigt att titta på det, men vad kräver inte ett struturerat leende?!

Välfärd är ordet som vi ofta använder i Sverige, ett ord som våra politiker gärna använder få att kränga röster. Helt enkelt ett ord som hörs bra och menar att folket ska få det bättre ställt. Något som kanske hörs som en självklarhet för oss Svenssons, något som ska finnas med hela tiden för att det inte ska kännas konstigt.
Antagligen av samma anledning så har jag tyckt att det borde vara lika dant över hela världen för att göra det jämnlikt fram tills att jag kom på skillnader mellan lilla landet lagom mot jättarna i öst.
Jag tänkte, i Sverige pratar vi om en välfärd där var hushåll ska kunna ha minst en bil, att kunna äta gott till helgen, kunna ha råd med någon utlandssemester och kunna leva gott helt enkelt. Ett helt realistiskt mål för ett land på 9 miljoner invånare, frågan är bara hur påverkan är när 2,4 miljarder människor genomgår välfärd?
Självklart så är det ju inte exakt 2,4 miljarder personer i Kina och Indien som har en utveckling framåt som vi skulle kunna kalla för välfärd, men det är en otroligt stor siffra av människor som förbättrar sina levnadstandards och bilförsäljningen har aldrig varit större i dessa länder än vad den varit de senaste 5 åren. Men om vi istället tar en så enkel sak som att var person skulle köpa en godispåse mer under ett år så har vi 2,4 miljarder påsar, om de ökar konsumtionen av nötkött med någon ynka procent så skapar det otroligt mycket större mängder av djur och för var liten förbättring i konsumtionen så påverkar det något otroligt världsmiljön.
När man sen ser till Kina så har de börjat flytta produktion till utlandet för att dra ner på kostnader, de köper upp större mängder av världens betong och stål för att fortsätta bygga och vad kineserna vill ta efter är amerikansk levnads standard, där problemet är att USA är 6 gånger så litet och redan ser problem i miljön.

Så frågan är, hur ser det ut om 10 år? Fortsätter deras befolkning att öka i samma takt, hur påverkas miljön och hur långt kan det gå?

Stöd Fatkins-dieten,bli amerikan

Sätter man låga mål, är det enkelt att snubbla över dem

Att äta upp sina egna ord är det ingen som blir tjock av

Jag är din vårkänsla när du längtar efter sommaren

Jag, som en fluga för en natt

Villsna orienterare är också mäniskor

Galen blir man endast när det gått för långt - Kör Volvo!

Medge att du alltid har rätt - Det kan inte bli mer än fel

Barn leker, Vuxna jobbar, Pensionärer dör

Lund-Lomma-Lödde-Halmstad-Falkenberg-Helsingborg-Laholm-Båstad och hem igen, rulla rulla, äta, fodra, träna. Slappna av, slappna av. Hitta ryttmen, finn takten & skapa hunger.
Maskin, ånga, omänsklig, tunnelseende och olaglig körning i tunnelseendet. Framåt, framåt, framåt! Trivsel, mig själv, för mig själv, tankar, ideer, sätta i bruk, att skapa, skapa det jag i framtiden ser.
Fokus, koncentration, vinnande koncept och rutin från en tidig ålder. Budget, bonus, klapp på ryggen och skall inåt. Fortare, fortare, fortare för att nå ljuset i tunneln.
Skratta, le, skämta, humor. Skapa välfärd, jag är min egen välfärd i en bil 110 knyck vart affärer än tar mig. Sömn, fritid, frid och min egenromantik.
Smärta, flås, puls, träning. Knän, blodsocker och levande i allra högsta grad. Ett snäpp till, två till, tre till... Finna den optimala takten, optimalt, maximalt och marginalt. Åter igen levande, som optimalt, maximalt som marginelt.
Motpol, medpol, rundgång - Harmoni. Carpe Diem, fånga dagen och lite där till. Man lever bara två gånger och pensionen är inte bra. Halv 10-taggare, rutin och njut. Vakna, sov och hitta takt. Jag är din morgondag som du aldrig sett den, motpol, underkassta sig - För att finna glädjen, lyckan, livet. Livet leker - Gör något av det. Fredag och fridens liljor. Ordbajsa, njuta och bara vara när man lever i lilla landet lagom

Saker blir vad man gör dem till, ingen skrattar sig hela vägen till banken men man kan alltid bjuda på ett leende. För åter igen är ordet balans

Så nu sitter man här igen och försöker att finna orden, så varför inte börja med att säga FAN VAD GOTT! Då inte bara tänkt på skumpan som satte extra söttma i min mun utan mer på att Newcastle säkrade Premier League-pltasen i måndags och att de där med överträffade allas tankar inför säsongen. Aldrig tidigare har ett sådant litet antal personer tagit så många från sorg till lycka som den unga trupp som fick prestera på St James Park och övriga av engelska Championship som sönerna av Newcastle och jag tackar dem alla innerligt.
Annars så kommer väl ordet ballans in i bilden men kan inte riktigt forma min tunga efter ordet. Märklig känsla då jag egentligen bara vill skapa tunnelseende och skapa det ultimata av det jag gör, men att jag nu maler på i ett bra tempo samtidigt som jag låter tröttheten ta ut sitt samtidigt som jag vill slåss mot nästa mål. Likt min för närvarande skrivkramp som inte vill ge sig som får mig till att dansa och spela gitarr istället medans mitt leende skiner upp, samtidigt som det känns otroligt skönt och bekvämt så känns det ändå som att något saknas. Samtidigt som jag nog inser att det är ett tecken på att jag är sliten ihop med att jag har det väldigt bra, för trots allt så skriver jag här ikväll.
Det är väl bara dags att ladda batterierna och låta vinnarskallen köra sig varm för att sedan finna nya kamper att vinna. Men för att nu under tiden göra något nyttigt och givande så har jag inte köpt Bingolotter eller knaprat blåa piller, nej, jag har istället en hel fredagskväll rensat ut garderoben, köket och flyttat om i halva lägenheten för att fylla ut med allt som kan behövas i kombination med att få bort allt det som man inte behöver. Har fått bort mina gammla stekjärn och fått dit mina nya så att jag kan stilla mina nyfunna matlagningsbegär, så att jag kan fortsätta att laga nya maträtter var vecka för att höja min levnadstatus och njuta lite mer. Vilket tar mig till nästa nivå, då jag börjat inse att jag börjat lägga märket till småsaker runt omkring i lägenheten som jag måste fixa. Så i kortfattad mening, jag behöver snart en rejäl jävla utekväll med klackarna i taket till den grad att det lämnas fotspår.

Jag är ung och jag njuter

Kom på att jag totalt glömt bort denna bloggen i ett bra tag och att jag aldrig laddat upp någon bild på min älskling för att beskriva hennes former och hennes skönhet. I min värld heter hon Cindy med i många andras ögon sätt går under namnet Ltd Ed Les Paul Costom Chrome. Så titta och njut, det en skönhet likt inget annat.

Det var få mornar förra året som man vaknade och inte önskade en uppgång samtidigt som man intalde sig själv gång på gång att nästa år vänder det, nästa år...
Men ju längre tiden gick så önskade man bara än mer och mer efter en uppgång. Ett ständigt jagande och en till trimmad tro för att hålla tempo och humör uppe, ett enormt engagemang och hårt arbete som länge inte kändes som att det räckte hela vägen fram. Samtidigt som självkänslan gjorde sig hörd och orden "Starkast är den som står sig nu" repiterades i huvudet. Och kanske det inte är fråns nu jag verkligen förstår vad detta inneburit.
Kvartal 1 detta året har startat, uppgången av marknaden har inte blivit den man hoppats på men tillräckligt för att göra det möjligt. Hungern har skjutit i taket och arbetet under föregående år har börjat ge resultat. Hjulen snurrar och nya höjder tar en över ribban som är satt.
Inte längre kritiserar jag mig själv var vecka för att jag inte är där som jag velat vara, att jag inte lyckats ta de bonusar som jag borde tagit, utan bara tagit vissa. Inte längre ransakar jag mig själv för det jobb jag gjort. Utan nu så har jag sett ljuset i tunneln, tagit mig ut ur mörkret och satt fart framåt med resultat i ryggen, likt en belöning av det hårda arbete som utförts.
Så med en vecka kvar av kvartalet sträcker jag på ryggen som aldrig förr, fokuserar 3 månader framåt i taget och matar min hunger med det som komma skall. Förutsättningarna är inte optimala men de räcker mer än väl för att jag ska lyckas riktigt bra. En tanke som tar mig som en drog, pumpar mitt adrennalin samt sätter sitt beroende.
2010 är året då jag rätar på ryggen och höjer mitt huvud, nu jävlar ska vi slackta en budget!

Som säljare blir man ombedd att aldrig prata väder så länge inte solen skiner och livet leker. Så därför såhär i mellan perioden tänkte jag lätta på trycket, öppna ventilen och prata om det som alla har pratat om de senaste månaderna.
För visst har det varit en sträng vinter, på något vis lyckades vi stjäla kylan från ett OS-Kanada för att lamslå all landets traffik. Och även fall vi myntat uttrycket "det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder" sedan jag vet inte när så är det fortfarande lika synd om alla som fick vänta på tågen en extra stund och kanske inte kunde komma fram i tid till jobben.
Det växte upp en debatt om SJ och hur dåligt allt gått tillväga, folk var upprörda, så pass att Skånetraffiken erbjöd extra resor på det kommande sommarkortet. Men den enda frågan som jag ställer mig är, vems är egentligen ansvaret för att komma fram i tid?
Jag som kör bil dagligen och tar mig relativt långa sträckor har ju självklart också påverkats av vädret. Bara att jag fått gå upp tidigare, tagit mig iväg tidigare samt kommit hem lite senare. Märkligt bara att detta fenomen är det bara tågresenärerna som inte ska finna sig i.
Jag tänker, jag har fått köra en timme tidigare vissa mornar för att kunna komma fram i tid. Jag tror liksom inte att tågresenärerna har fått vänta en timme extra titt som tätt denna vinter. Även att förståelsen inte funnits där att is ställer till med besvär.
Har i och försig börjat undrar ifall det är en fråga som gäller större delen av det svenska folket då man under hela vintern fått se folk cykla i städerna. Då ska jag tillägga att jag tycker inte att det är något fel med att cykla, det är jätte bra för miljön och så. Men när det är blixthalka, dubbdäcken på bilen hjälper bara till viss del och radion varnar för vädret, då ska man inte sitta på cykeln för att ta sig över isen.
Så nej, jag säger som många andra då istället i detta avlånga land. Åk till Thailand över vintern istället, där finns säkert både ett och annat tåg, cykla funker alltid och den enda is som du finner är den som ligger i drinken.

Nej, jag säger som jag tycker. Det är väl härligt att vi fått prova på en ordentlig vinter och att pulkafabrikerna klarat av att gå starkt i dessa svåra tiderna. Så nu ser jag fram emot en varmare vår med en starkare svensk ekonomi.

Jag antar att ingen fotbolls intresserad missade att Newcastle slog Barnsley med 6-1 i lördags. Men för ett sant Newcastle fan så var det inte bara ett riktigt fint resultat utan en väntan som föder et nytt väntan. Nämligen att Jonas Gutierrez gjorde sitt första mål i den svartvita tröja och äntligen kunde man få se målgesten som det pratats så mycket om.

Som glad optimist kan det ibland vara svårt att finna dessa mörka stunder i vardagen som trots min optimala glada livs situation dyker upp där i mörkret. Kanske kan ni själva känna igen er i detta, eller om inte, då får ni fan spela med ändå i detta inslag.
För vad jag vill slå ett slag för idag så är det att köa. Detta faktum händer i traffiken, livsbutiken, vid bankomaten, till mitt sexliv samt allt annat vad det nu kan vara. Självklart så tänker ni, "gud vad tråkigt, hatar att köa!". Så just därför ska vi göra detta till en lite mer positiv trend.
Vi behöver få in lite mer hippa saker för att piffa upp detta fenumen. Lite som att göra köfolket under tennisveckan i Båstad till något häftigt, med andra ord, vi byter ut allt.
Först ut, köklädes mode. Tycker att det finns så otroligt mycket mode på alla håll och kanter, så varför inte göra ett för oss köfolk som hamnar där titt som tätt. Jag föreslår grå som innefärg just nu med inslag av texter eller roliga motiv, detta för att göra livs sutuationen snäppet bättre för att sedan krydda till det med en nacklapp med texten "Original Köare", så att vi alla känner oss utvalda.
Spexa sedan upp detta med kömentaliteten, då snackar jag inte surtanten som försöker hämnas sin två lårbens hallsar genom at slå av dina med käppen, för henne kan då ingen älska. Men nej, jag pratar mer känslan av att vara äckta köare. Ju längre man kan stå i kön, desto coolare är man. Där av så väljer man självmant den kön som alltid är längst.
Mitt tips för att samla enkla med dock så coola köpoäng är att finna havererade lastbilar längs motorvägen för att vägra köra om dem. Detta kan sedan skapa en försening som även kan antyda på att du har en storstads mentalitet.
Men det handlar inte bara om hur vi köare beter oss menatalt, det handlar även om hur vi pratar och agerar. Som i kassan, ett måste att gå igenom kunden framför vad just hon/han har köpt, prata recpetfrån ICA-kuriren och allt annat smått och gott för att sprida en god köare-känsla, att dela med sig av den upplevelsen som man själv tar med sig. Allt för att skapa en trevligare och bättre stämmning i vardagsmörkret.
Tyvär så finner jag ingen ködoft, vilket hade gjort det allt med hemtrevligt. Men jag jobbar med att få fram doften av en köare så att man enkelt kan vet vem som är vilken, samt vem som är att satsa på eller inte här i livet.

Så ta med dig denna information här i livet, sprid budskapet och finn lyckan i köandet här i livet. För ett mindre deprimerat vardagsmörker i IKEA Sverige AB.

Tystnad kan betyda så otroligt många olika saker och på samma sätt beskriver man kroppspråk så mycket mer än när man pratar. Dock så står kroppspråk för mer än 50% av komunikationen, så därför hämtar jag detta ifrån just den synvinkeln.
Alla har väl någon gång varit med om en obekväm tystnad, ett tillfälle där allt blir tyst och man gör allt bara för att avbryta tystnaden. Problemet många gånger i dessa situationer är att man tar bara det första bästa som är på tanken för att börja prata, på så vis så avslöjar personen i fråga ofta något som hon/han inte vill avslöja. Alternativt att personen säger något som inte alls hör hemma i situationen för att sedan rädda det hela genom att börja prata om något helt annat där efter. Något som gör personen till storleken mindre än den andra som står mitt emot.
Så om man kan göra sig bekväm i tystnaden, blir man storleken större. Inte bara för att man inte gör bort sig, det finns så mycket mer egentligen. För den mänskliga psykologin är så underbar, vi mäniskor kan ju inte undgå att filosofera för att fylla igen tomrummen på information som vi inte har, även kallat uppfattning. Det är precis som vid ett pokerbord, där allt är tyst, en satsar och alla andra skådar, tänker och undrar, ärdet bluff, har han/hon något? I sådana fall vad och vad ska jag göra? Där sedan intrycket för resultera i vad man sedan gör, så vem vill egentligen gå upp mot ett stenansikte som inte rör en min eller säger ett ord?
För vad jag gör och vad jag tror att de flesta andra gör är att fantisera att den personen som inte avslöjar något alls är lite omänsklig och storleken större. Lika dant tror jag att det fungerar i det vanliga livet, precis som att när någon reser sig upp och går utan att säga ett ord, en handling som säger mer än ord, får andra att tänka till på ett annat sätt. Framför allt när tystnaden endast används vid specifika tillfällen som kan chocka den andra för att locka fram nervositeten. Så därför säger jag det, mystisk och mystisk, håll bara truten och låt den andra bjuda upp till dans, tystnaden klär alla som kan behandla den

Jag har svaren till allt - Men det är inte rätt

Klandra dig själv - Det går bra ändå

Bättre att vara närsynt än långsynt

Som en frikyrklig talliban i sina bästa år

Glöm inte minnet!

Kyss mig så länge du kan, Jag är fucking odödlig!

När man leker med tanken finner man glädjen - Lite som en bekant

Söndagar - Veckodagens väntrum

Hitta kvinnan som är som en Mac, kvinnan som inte säger "åtgärd förbjuden"

Du kallar det för din blomma, jag kallar den för din ranunkel

Du är så billig att man får pant på kondomen

När frugan ser ut som en BigMac är det bäst att du inte blir hungrig

Jag är såväl beroende framkallande som dålig för din hälsa, älska mig!

Lev drömmen och sluta dröm om framtiden

Du är min kroniska lycklighet

Jag är inte snål, jag inväntar bara tomten för att köpa mina julklappar

Här är hon, varken storbystad eller lång men dock så vacker. Inga tindrande ögon eller några välsvarvade ben, utan en skapelse som inte räcker till att beskrivas men ordet vacker eller underbar, det är en kärlek.
Isadora Hartler med en god kontakt till förstärkaren, Isadora Hartler med en förkärlek till efternamnet.

Onsdag, klockan rullar och det sägs att tiden går. Inbiten, biter mig i läppen, över och över igen. Skatorna spelar och webradion har fått ett helt annat intresse. Detta är en primitiv lycka som fullbordar mig utan att jag hittar dens förklaring men inser faran av att lyckan kan vända snabbt.
Utan någon livbåt och även fall jag prövat finner jag ingen plan B i kikaren. Skatorna måste vinna och jag satsar allt på ett sargat lag åter igen. För vad som skilljer en vinnare från en förlorare är sättet hur man tar en förlust, detta är en återhämtning och en kärleksförklaring till fansen. Precis som i vilken kärlekshistoria så går det krokigt ibland men du vet även att det bästa som du upplever i ett förhållande är just stunden efter att det näst intill tagit slut och lyckan av att få vara tillsammans gör dig hel.
Det finns många saker här i livet för mig som är något speciellt men få personer och saker som stått vid min sida sedan barns ben och fått mitt hjärta att bulta lite extra var gång. Kärlek, en känsla som ej går att beskriva. Ett måste av att njuta för var sekund, en säsong som ska göra mig nykär, lycklig samt känna tryggheten av att vara tillbaka i ligan som de tillhör.

Helt sjuk annars vad tiden snurrar. Det är snart jul, har som vanligt inte köpt några klappar ännu, har fått upp en ljusstake och jag har inte ens kommit på ännu att jag hatar julen. Detta kan vara ett av dessa dåliga åldertecken i livet även fall jag inte riktigt vet ifall jag vill hitta just den där vanliga hederliga känslan, än mer så ska jag nog inte gå in på djupet i den frågan heller. För att på något vis är det alltid bättre att bemöta en hård tid med ett leende och låta den leda till bättre tider, även fall jag må kunna vara lite av dum, kunde varit blond, lite naiv och en aningen positiv.
Nej men helt ärligt, jag tror faktiskt att jag njuter av julen för att jag insett hur bra jag har det. Att jobbet halft knäcker mig ibland men att det är ett bra arbete och att jag gillar det, att min familj mår bra och att jag blir farbror i februari, att min flickvän överraskar mig mer än vad någon annan någonsin har gjort, att jag har hittat lugnet och balansen på ett helt annat sätt samt att allt bara rullar på även fall kärran kränger ibland. Som att livet har blivit ett äventyr där äventyret gått från rädsla till ett äventyrsland som kan sätta en rädsla i en men en rädsla som man uppskattar och bara vill ha mer. Det gör mig inte för bekväm, lite skav måste det va, annars är det ett tecken på att man inte kämpar tillräckligt mycket. Men det skapar en balans och känsla som ligger där den just ska ligga.

Annars så är det framför allt semestern som man ser fram emot nu. Där emot har jag inget svar på frågan om vad som kommer att hända då. Det är bara en kortare semester på 4 + 1 semesterdagar plus de älskvärda röda dagarna som lyser upp i vintermörkret, men det blir nog en och annan glögg, gitarrspel och träning. Efter det pratar vi endast kvalitetstid och fotboll, så som mitt leende föredrar det.
Blir tyvär ingen Newcastleresa i vinter då jag funnit mitt hjärtas elgitarr som måste inhandlas. Men att tillägga är att säsongen är lång och det finns tid till båda mina hjärtas vägar. För man ska ju aldrig mötas på mitten ifall man kan få båda. Därför som jag alltid försöker äta kakan samtidigt som jag ska spara den, så länge känslan finns av att jag ska klara det var gång så finner jag mig nöjd. Bara att denna gång så kommer det att hända på riktigt.

Arbetarklass, ett ord som många stolt hävdar sig vara. Ett ord som översatt till engelska antagligen är mest likt det svenska ordet lagom. För at precis som uttrycket "man ska vara stolt över att betala skatt", så förstår jag inte stoltheten att kategorisera sig själv som arbetarklass.
Visst ska det vara en stolthet i att vara en kugge i samhället och att fylla en funktion i arbetslivet, men att känna en stolthet över att kalla sig själv arbetarklass och att inte sikta högre finner jag mest bara obegripligt. Kanske att det en gång i tiden fanns en annan syn på sättet att se och tänka arbetarklass, att där fanns en grund till någon typ av stolthet att kalla sig det.
Jag kan inte prata om hur det var förr, jag är aldeles för ung för det. Men vad jag kan och tänker göra är att beskriva mitt synsätt om hur dagens samhälle ser ut. För att någon gång i tiden så pratades det om idiologier, tankar och ideer om att förändra samhället, en tro och en grund ide för att bygga ett starkare och bättre samhälle.
Jag kanske förskönar det hela men jag vill innerst inne tro att dessa personer skapade något från egen vilja och tro, tron på det dem gjorde och tron på att skapa något som kunde göra någon skillnad. Att dessa personer var grubblare och tänkare, likt filosofer så ville dem påverka.
Från den tron jag har på hur de personer var som skapade idiologierna så ställer jag mig frågandes till det moderna svenska samhällets uppbyggnad. För att även fall idiologierna inte har samma betydelse längre hos folket så påstås det ändå att dem finns, och om vi då stannar upp och tänker efter en sekund så finner vi bland annat att vi har Lars Ohly som påstått sig vara komunist en gång i tiden, nekar det nu, driver ett parti som lockar främst unga och som vill att alla ska ha det lika. Någonstans så måste man börja undra när en man som tjänar mängder med pengar genom att vara politiker samt än mer pengar genom att äga fastigheter, som sedan menar på att alla ska ha det lika. Vad är hans tanke och vad är hans idiologi?
Vi har Mona Sahlin, kvinnan som står på arbetarnas sida och partiet som äger LO. Jag har bara så svårt att få ihop att socialdemokraterna som styr LO ska kunna vara arbetarnas parti, det kan ju inte vara möjligt att landets sjuksköterskor tycker att utvecklingen har varit bra för dem och att de pyntar sin tro till det röda blocket. För vad har då väljarna för idiologi och tro? Även sen att ha glåpord över de moderater som ej betalt TV-licensen när hon själv köpte toblerone på landets bekostnad, kört rattfull, blivit tagen med indraget körkort och diverse skandaler.
För visst köper jag att man gör misstag, det gör en bara till mänsklig. Men något måste man väl ändå lära sig av dem.
Sen har vi miljöpartiet, de gröna. Någonstans så sitter där en smart person och kommer på instick i deras politik, antagligen den personen som tar dem över 4%-spärren. För om det är miljön som man ska prata om så kan man väl ändå inte vara nöjd över E85-bränslet, ideerna om att lägga ner kärnkraften och satsa på solceller, att stänga Barsebäck för att öppna kolkraftverk i danmark samt ta in kärnkraft från polen, något som vi sedan stödjer med pengar för att dem ska lägga ner. Detta är några av få fantastiska ideer för att påverka miljön i "rätt" riktning.
Miljön är viktig och jag borde ha skrivit det i stora bokstäver men man blir mörkrädd när miljöaktivisterna kommer med förslag och ideer som inte är pålästa någonstans, och än värre när deras ideer dras igenom av de andra politikerna i riksdagen. Detta får mig att undra ifall de endast är aktivister för att dricka sprit vid aktivistevent, för att på något sätt så känns det bättre ifall det är på det viset än att de lägger ner all sin energi till att skapa ett renare samhälle men istället skitar ner det än mer.
Kristdemokraterna måste man ändå ge lite kredd. Jag tänker, allt och alla lämnar svenska kyrkan och den kristna tron i detta land, ändå så är det vad dem bygger ifrån. Men någon stans så känns det ändå som att det var Alf Svensson som byggde upp allt ut ifrån sin lugna personlighet som var svår att inte tycka om, efter det så har partiet bara en låg profil och går på tyst på tår genom vart val. För att annars så hade deras och svenska kyrkans medlemstapp sett lika dant ut.
Bondepartiet, Centern. Jag förstår bara inte vad bönderna ser sig gemensamma med i det partiet mer än Maud Olofssons klädsel.
Liberalerna, Folkpartiet. Vill börja med att skriva att liberalismen är en fullkomligt genom vacker idiologi som påminner om socialdemokratin. Vilket gör det märkligt att Folkpartiet inte sökt kontakt med Socialdemokraterna när de röda gått mot toppen, för någon stans så måste viljan av att vara med och påverka vara större än färgen på ditt block.
Moderaterna. Efter att vara kallade för kapitalister och att de är partiet som ska få företagen att växa så måste man vara besviken på Fredrik. Han fick chansen och vad har hänt? Vi fick en skattereducering som vi fick betala högra A-kassa med. Det enda som kvarstår är, hur hjälpte detta de svenska företagen? För vad jag fortfarande ser är ett samhälle med socialistisk grund. För inte någon vart på jorden kan skillnaden mellan kapitalistiskt styre och socialdemokratiskt styre vara några få ynka förändringar bara.

Så vad är egentligen viljan hos våra politiker och vart vill dem ta oss?
Frågar ni mig så vill jag jämnföra politiken och presidentvalen i USA som vi svenskar gärna klagar över, där företag sponsrar valkampanjerna i utbyte att dem får något tillbaka. Bara att i Sverige så får de statliga pengar som vi arbetare betalar skatt för, och att när dem sedan når toppen så gör de istället allt för att bara stanna där för att behålla sina fina titlar och lönesedlar och att sedan den gruppen som står mest utanför de polistiska besluten får lida mest, då min tanke är på pensionärerna som inte gynnas hur man än vrider och vänder på det.
Så min tanke är, varför lägger vi energin till Rött eller Blått? Är det inte dags att efterfråga idiologi och tankar för ett modernt samhälle istället för något annat?

Det pratas om mindre partier som tar upp enstaka sakfrågor och som kommer en bra bit på vägen genom det. Tex Unilistan och piratpartiet. Inte för att jag finner så mycket samhörighet med just dessa två men det intressanta tycker jag ligger i att många gånger kan dessa sakfrågor vara en större skillnad mellan vad som är rött och vad som är blått än vad ett tronskifte gör. Sen hur man än vrider och vänder på det så finns där en tro bakom det och ett engagemang, kan de bara utveckla det till en vision med grunder så finns där en helt ny typ av politik.
Jag vill leka med tanken med att vara stadsminister och vad jag själv skulle vilja göra för drastiska beslut. Vad som lyser starkare än något annat i den tanken är att höja inkomstskatten och sänka momsen för att skapa en bättre handel. Att få starta Barsebäck igen och förbjuda E85 för att göra ett grönare samhälle. Även att ta bort 60,80 och 100-skylltarna från vägarna för att minska utsläppen. Att samspela alla nya bilars växellådor efter vägarnas hastigheter och bygga ut infrastrukturen för en bättre miljö.
Att stoppa flyktinginvandringen för att satsa på arbetsinvandning för att skapa en bättre kunskap för andra kulturer och att inte fylla underklassen med mer invandrare, detta tror jag endast skapar hat och rasism.
Att skapa alternativa arbeten för arbetslösa, för hur dålig man än må vara så måste man ha kvaliteter till något och allt som kostar mindre än ett bidrag och som får dem inblandade till att arbeta istället för att ligga hemma måste vara bättre. Detta för att stärka den svenska ekonomin samt långsiktigt spara.

Detta är några av få ideer som jag har, inte är dem många men det gör en större skillnad än vad det är mellan rött och blått. Något som gör det än mer hopplöst att vara liberalism i detta politiska kaos som jag inte någon vart finner en stolthet i att kalla sig själv för arbetarklass i när folket som styr är mindre kompetenta än dem som knegar

Jag är pisst 24/7 och jag hatar dig för det

När man tappar manuset i ens eget liv är det dags att improvisera

Jag vill stjäla din kärlek som en kleptoman med för mycket fritid

Googla din själ, finn en Mac

Min långa historik gör mig inte till en historiker, men jag blir lite sugen på en öl

Som ett lyckopiller för en självmordsbenägen

Jag ska följa dig som en skattedekleration genom livet

Jag är ett svin och du är min tryffel

Alla jagar vi väl något och på något vis så verkar livet hela tiden handla om att ha något att jaga. Så om det är att jaga kärleken, barnen, de sista slantarna på månaden eller lyckan som är fridlyst så är det alltid något som jagas. Antagligen den enda jacktinstinkt som vi människor har kvar sedan urminnes tider.
Skulle sedan mot all förmodan all jackt försvinna ur ens liv så återstår alltid jackten på muskler och kallorier, på så vis blir detta ett av livets stora kretslopp.
Ska inte trötta ut er att predika om hur livets jagande går till in i minsta detalj med filosofiska instick utan vad det är som jag jagar just nu, bilden av min dröm som jag jobbar på att förverkliga och tänkte börja med att säga att det inte är att Newcastle United går upp i Premierleague till nästa säsong, det gör dem ändå liksom. Det rör sig inte om att jag sätter bonusen detta kvartalet, det kommer jag jaga mig själv om var morgon hur som helst och därför så kommer allt annat vara en besvikelse för var bonus som inte går in. Dvs, över min döda kropp!
Det handlar heller inte om kärlek, den kommer någon dag att knacka på min dörr. Det handlar inte om en lottovinst, jag pallar inte se bollarna snurra och just nu orkar jag inte pladdra mer om saker som inte har någon betydelse. Men vad som där emot har en betydelse för mig just nu och vad som är mina drömmars jackt så är det en elgitarr.
Har nu ett tag lagt undan pengar för att kunna investera i något vackert med en röst som ingen annan, detta pga att det inte känns som att det finns en begränsning för vad något så skönt som en elgitarr får kosta (inom rimliga summor), så länge hon är långbent, vacker och sjunger för mig var kväll.
Så nu har jag börjat jackten efter den perfekta elgitarren för mig. Hade jag inte varit ytlig så hade ju det mesta gått hem men nu söker en gitarr som antingen ska vara helt vit eller helt svart. Ingen med några onaturliga former, utan mest bara ett klassiskt vackert utseende men enfärgat. Till detta ska det vara en mindra förstärkare på 10W med uttag för hörlurar så att jag slipper få grannen att hålla takten men slag i väggen när det börjar bli sent.
När detta sedan är klart så ska jag självklart förgylla det hela med att köpa ett axelband med dödskallar, mest bara för att förhöja den nöjdhet som jag kommer att uppleva.
Där emot så är jackt något som ska uppskattas och något som är till för att kunna dagdrömma lite extra om dagarna. Så låt se, Gambia om 4 veckor, sedan kommer den tråkiga jävla julen, allt för många tillfällen på rullbandet för att få in magen, några öl i pausen och lite fix där till. Så som nyårslöfte blir det att lära mig att spela elgitarr och i början på januari kommer jag att göra något vackert till mitt egna, hon ska få namnet Karna Hartler och hon kommer att förevigt vara mitt hjärta troget. Där av en svår men bra jackt som redan gör mig upprymd.

Materiella saker är inte allt här i världen, mitt behov efter det är